Ännu ett år...

Så går 2009 in på sitt slut... De sista dagarna, de sista skälvande minuterna.

Ännu ett år som bara har liksom flutit på... utan att man egentligen blivit så mycket klokare!

Tizzel går in i 2010 utan blogg!
Jag önskar alla mina bloggvänner och alla mina andra vänner ett
GOTT NYTT ÅR!!!!!

Tizzel önskar...

GOD JUL!!!!!

Favorit i repris: En liten juldikt med dissektion - del 4...

(Repris från tredje advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När fjärde ljuset brinner
Vi hämtar julegran
Och alla barnen räknar
Dan före dan före dopparedan

När fjärde ljuset brinner... Då brinner inte bara det fjärde ljuset hos mig. Det brinner så mycket ljus så jag kan inte räkna dem alla! Jag måste vara värmeljusleverantörernas bästa kund! Jag är så barnsligt överförtjust i att tända upp ljus överallt när mörkret sänker sig, så efter ett par timmar går man här och är alldeles överhettad! Dottern får i panik springa och öppna balkongdörren och få in lite sval luft. Eventuella gäster knäpper upp ett par knappar i skjortor och blusar och fläktar fibrilt med en tidning framför ansiktet medan svetten rinner i strida strömmar. Själv njuter jag! Jag älskar värmen. Jag trivs i värmen. Jag mår gott av den!

När fjärde ljuset brinner innebär det också att hela väntan börjar dra ihop sig till sitt slut. Julen står för dörren. Det är inte klokt... tiden rusar. Och det gör tydligen alla sönderstressade människor runtomkring också. Rusar alltså! Jag såg det själv i går när jag sprang in och ordnade med ett kort ärende. Folk överallt. Bilar överallt. Köer överallt.

Vi hämtar julegran... Ja – nu är det riv efter julegranarna må jag säga! När jag var ute en sväng under lördagen såg jag åtskilliga granförsäljningsställen. Folk rev och slet i de gröna barr-träden och jag kände att det var sååå skönt att jag slapp! Min gran står ”så grön och grann i stugan”, om än den är konstgjord. Jag slipper fara runt och frysa fingrarna av mig.
Jag har nu gått igenom alla stadier av att hämta julegran. När jag var liten gick jag med min pappa i skogen och han högg en åt oss. När jag själv blev mamma tog jag med mina barn ut och högg. När sedan skogen bytte ägare kunde jag inte med att fråga om jag fick lov att ta en gran, så istället gav jag mig ut i stan hos granförsäljarna och gjorde så i många år. Och nu har jag plastgran! Undrar vad som kan komma härnäst? Jag kanske helt enkelt går över till jul-en eller jul-kaktus!!

Och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan... Det gjorde man förr... Det gjorde man till och med när jag var liten... och ibland när mina barn var små. Men gör barnen det fortfarande? Hör man något barn räkna dagarna före dopparedan? Är barnen lika galet nyfikna på vad som gömmer sig bakom luckorna i julkalendern så de är beredda att riva upp dem redan första december? Är det enbart julklapparna den 24:e de ser fram emot, eller kan de små liven också längta efter den där underbara mysiga julstämningen som så sällan infinner sig?
Jag undrar hur julfirandet ser ut om, säg, 25 år... När våra barn och ungdomar ska sköta om julbestyren. Kommer de att följa våra traditioner, eller är vi på väg mot förändring? Kanske julhelgen i framtiden kommer att bli handlarnas värsta mardrömshelg? Inte någon människa handlar varken mat eller julklappar under hela december, för alla sparar pengarna och sticker till Thailand en månad? Kanske... Den som lever får se...

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion - del 3...

(Repris från tredje advent 2007, ur min första Tizzelblogg)


När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
Och vi bakar kakor
Och har ett fasligt styr

När tredje ljuset brinner... så långt är allt gott och väl. Tredje ljuset borde brunnit... Om man inte som jag gjorde då - glömde bort att det var tredje advent! Hur är det möjligt? Vi har fyra adventssöndagar på ett helt år och jag lyckas glömma bort en! Jag glömde att tända mitt tredje ljus - på riktigt. Fast i ärlighetens namn är det ju bättre att glömma bort att tända ljus, än att glömma bort att släcka dem... Detta har nämligen också hänt! Och jag är tacksam över att det har gått så bra som det har gjort!!! (Lämnar detta ämne då jag känner att jag blir lite lätt darrig när jag tänker på att jag kunde varit hemlös vid det här laget... på grund av brand!)

Vi juleklappar syr.. Nej, nej, nej!! Här märks att det är en gammal dikt! Vilka syr juleklappar nuförtiden? Hur många skulle uppskatta att få en sydd juleklapp?? Idag vill vi ha plattskärms-tv-apparater, Play Stations i senaste upplagan, dyrbara resor till andra länder och den ena värre klappen än den andra! Är det klokt! Jag tycker vi borde införa den här gamla fina traditionen igen att vi ska sy julklappar till varandra. Tänk er själva så många glada utrop det skulle höras när vi öppnar våra gåvor på julaftonskvällen. (Hittade förresten lite broderade bonader när jag var i Storstan i helgen med texter som denna: "Homo Sweet Homo" , och flera lite moderniserade fina budskap! Vore inte det något att sitta och brodera och slå in i läckra paket??)

Men hur roligt är det i ärlighetens namn, att sitta och tråckla med nål och tråd när man har så mycket annat man ska hinna göra. Nej, tacka vet jag att springa in på någon stormarknad och rycka till sig något helt opersonligt för en billig peng. Gärna något som handlaren i all välmening ställt upp mitt i gången så du omöjligt ska missa det. Något som inte någon människa alls behöver, men som är praktiskt inslagen och klar i presentförpackning med färdig ettikett: "Till... Från..." redan klistrad på så att man slipper slå in den själv! Tack snälla handlare för att ni underlättar vår julklappshandel! *Kräks av tråk.....*

Och vi bakar kakor... Förr stod mödrarna i huset i röda förkläden och rara barn hängande i hasorna och bakade så det stod härliga till när julen närmade sig! Till och med några år bakåt i tiden kunde jag få för mig att baka en massa julkakor och julbröd... Inte i rött förkläde kanske, men ändå... Vart tod den entusiasmen vägen??? Idag bakar jag lussebullar. Endast lussebullar! Pepparkakor köper jag. Annas i burk. Storpack! Mandelmusslor och struvor i all ära - men icke sa Nicke! Nu får det vara! Inte jag! Där går gränsen. Lik förbaskat blir jag såååå glad när svärmor kommer med en burk mandelmusslor till mig. Och jag beundrar henne för att hon fortfarande orkar och vill. Vad ska vi göra när den äldre, till synes outtröttliga generationen försvinner? Mandelmusslor kommer att vara ett minne blott!!!

Och har ett fasligt styr... Heter det inte be-styr??? Har de skrivit fel alldeles? Kanske det skulle stå: "Och allt går över styr"? Det hade varit ännu mera sant... Se er omkring... Alla dessa sönderstressade människor som samlas på städernas gator och trängs i butiker vid den här tiden på året.... När julen borde vara lugn, avslappnande och en tid för att umgås med nära och kära! Det är ju INGEN som hinner vara nära någon överhuvudtaget! Alla springer omkring och trängs med främlingar på stan! Eller i matbutikerna! Eller vid granförsäljningsställena!!! *suckar*

Ur led är tiden... och dessutom är klockan alldeles för mycket. Tredje advent är redan passerad. Jag är trött i tomteluvan... Slumrar och drömmer om julefrid...

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion - del 2...

(Repris från andra advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När andra ljuset brinner
Är snart lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
Och bud om julen bär

När andra ljuset brinner... Nu har man varit uppe och tänt det andra ljuset. I min ljusstake är det väldigt sällan som ljusen ser ut som de gör här på bilden. Jag kan aldrig bränna dem så där prydligt och snyggt. Jag bränner ofta ner hela första till botten så att det ser helfult ut i staken. Sen får man börja byta ut ljusen, ta fram ett nytt, flytta över ljus nummer två (som man nu har eldat bara lite grand på) så att det blir ljus nummer ett istället. Under tiden man håller på att fixa där i staken far mossan åt alla håll, tomtarna ramlar och svamparna vissnar. Är det detta vi kallar för julpyssel?? :-)

Är snart lucia här... Snart och snart... Det var väl att ta i! Det är ju bara den nionde idag! (Andra advent var den nionde december år 2007! Förf anm) På min tid kom lucia den trettonde. Är det inte så längre? Har jag missat något? Å andra sidan, när jag tänker efter, är ju hela tiden ur led. Idag julpyntas ju i affärerna redan i början på oktober. Folk sätter upp julgranar första advent. Man har julfester från mitten av november och fram till nyår, och luciatåg kan man se vilken dag som helst från den första december fram till den tjugofjärde. Jag såg ju faktiskt lucia igår. Julkonserten jag var på inleddes med ett tåg. Vackra flickor i vita dräkter, lucia med pampiga ljus på huvudet, tärnorna med lingonkransar i håret och levande ljus i handen, skönsjungandes julens visor så att man får en klump i halsen. Så nu, när jag tänker efter, är ju inte lucia snart här - hon har ju redan VARIT här - och GÅTT igen!!! Så snopet! Där hängde man inte riktigt med!

Hon bjuder oss på kaffe... Det gör hon väl inte! Är det någon som ser lucia med kaffebricka längre? Hon står där bara och ser söt ut och gör ingenting. I händerna bär hon ingenting. Hon håller bara handflatorna tätt ihop och ser helkoncentrerad ut på den uppgiften. Inte ens sjunger gör hon! Iallafall inte en del lucior. Den uppgiften överlåtes till tärnorna. Man sitter där och tittar på allt det vackra och är kaffesugen utav bara he....te... Men - sitt kaffe får man gå och koka själv om det ska bli något. Räkna inte med att bli bjuden av lucia! Det funkar inte så längre. Möjligtvis kanske hon också är ensamstående morsa nuförtiden och har taskig ekonomi. Klart hon inte kan springa runt bland folk och bjuda flott då. Jag förstår henne faktiskt!

Och bud om julen bär... Det här är väl hittils den enda meningen som fortfarande stämmer ganska bra. Alla de här vackra lucia- och julsångerna som spelas och sjungs, år efter år, som rör vid ens innersta så att man blir alldeles gråtmild. Så mycket minnen... Så stämningsfullt och vackert... Men även här blir jag lite misstänksam. Den lucian jag såg igår bar då inga varken kaffebrickor - eller bud! Hon stod helt tyst! Även här var det tärnorna som fick bära fram budet om julen. Ska man säga att lucia är lat, är hon en slavdrivare av högsta grad eller är hon helt enkelt bara ovanligt duktig på att delegera??

Det här tål att tänkas på. Under tiden jag funderar går jag ut och tar en lång promenad i det gnistrande vackra vinterlandskapet... Eller?? Nej! Inte ens det är som det var förr! Något gnistrande vackert vinterlandskap existerar knappast i vårt land längre. I allafall inte där jag bor. Jag kastar ett öga ut genom fönstret och konstaterar krasst att det är lika novembergrått och regntugnt som vanligt... Jag kanske blir inne istället. Jag börjar bli lite kaffesugen - men Lucia går jag inte och väntar på, inte! Jag har blivit väldigt klarsynt. Jag går och sätter på mitt kaffe själv...

Spar- och julklappstips!!

Vid den här tiden på året kastar gärna kvällstidningarna ut rubriker på hur man kan spara pengar så här vid juletid. Smarta idéer om hur man ska få lite mer pengar över, hur man ska få ekonomin att gå ihop! Jag själv blir mest lite irriterad (lätt underdrift) när man i dessa sammanhang kan läsa: "Boka Thailandsresan några månader tidigare - du kan spara åtskilliga tusenlappar!!!"
Alltså - ursäkta mig! Men om jag nu behöver tips för man ska klara den här hemska utgiftsfyllda månaden december, då är det INTE sånna tips jag behöver!!!

Samma sak är det med julklappstipsen som strömmar in i min brevlåda! Den ena mer lockande broschyren efter den andra, om vad handlarna kan erbjuda mig för toppenpriser på julklappar till mina nära och kära! Vad sägs till exempel om följande:

Från Guldfynd - Julens BÄSTA erbjudande:
Köp ett haldsband för 5.499:- (ord pris 5.599:-) så får du ett par diamantöronhängen på köpet (värde 2.199:-)!!!

Från Siba:
Julklappstips!!! Kaffemaskin (känd från tv) - 1.790:-!!!

Från Carlssons:
Värmepläd "Warm & Cosy - 1.195!!!
eller
Postlåda "Stil Family" - 1.699:-!!!

Say no more......

Alltså... JAG tycker att det här är DYRA grejer! Jag tycker inte alls att det känns särskilt som "bra priser" Jag blir inte alls glad över de här "fynd-priserna"!!! Jag tycker inte alls att det är sånna grejer jag vill handla som julklappar!
Eller - är jag bara snål nu???????

Lussekatt

En annorlunda variant på lussekatt. MIN lussekatt!!!

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion...

(Repris från första advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När första ljuset brinner Står julens dörr på glänt
Och alla är så glada Att fira få advent

Å... det var väl en fin adventsdikt. Den känner man igen så väl från när man själv var liten, men framför allt från när barnen var små. Oftast var det på luciafirandet på dagis/skolan eller i kyrkan. De stod där i sina linnen med ljus eller strut på huvudet och var sötare en sötast. Mamma satt och torkade ögonen med en näsduk och var rörd...

Stämningen var underbar och synen vackrare än vackrast. Den dämpade belysningen, ljudet av den ratchande tändstickan och så till sist lågan som flammar upp... stickan som förs till ljusets veke och tänder upp det första ljuset. Lågan som fladdrar och ger ett behagligt sken i mörkret...
Men nu tycker jag det är dags att dissikera den här dikten lite grand! Så här är det ju inte egentligen! Här kommer den bista sanningen - skillnaden mellan dikt och verklighet!

Om vi börjar med: "När första ljuset brinner"
Idag är det första advent. Jag borde ha varit uppe tidig och tänt det där ljuset. Men det har jag inte gjort! Varför? Jag låg helt enkelt kvar i sängen och drog mig istället! Jag har det jätteskönt här. Varför skulle jag gå upp? Härifrån sovrummet kan jag genom dörren se köket. Jag ser den fina adventsljusstaken stå på bordet pyntad och klar. Med mossa, flugsvampar (vem kom på att man skulle sätta svampar i adventsljusstaken??) och tomtar och allt vad det är! Den ser så fin ut så. Men något första ljus brinner inte alls ännu. En liten stund till tar det allt innan jag har lust att kliva upp. Hoppas bara man hittar tändstickorna då! De har en makalös förmåga att försvinna just när man bäst behöver dem!

Sen kommer: "Står julens dörr på glänt"
Jag kollar runt... ser jag några juldörrar??? Nä! Inte en enda! Jag har helt vanliga vita dörrar där jag bor. Inte en enda juldörr! Det är för förargligt! Jag har en ytterdörr också. Den är föralldel lite åt det röda hållet. Lite vinröd. Och jag har hängt upp en krans på utsidan. Räknas det som juldörr då? Men på glänt står den då rakt inte! Hur skulle det se ut! Den är stängd. Mina innerdörrar kan jag räkna till fem (inklusive dörrarna till klädkamrarna), och den enda av dem som står på glänt är dörren till toaletten. För att katterna ska komma in till sin låda. Det hade för alldel inte låtit så stämningsfullt att skriva i dikten.. "står toalettdörren till kattlådan på glänt"...

Fortsättningsvis: "Och alla är så glada"
Face the fact... Alla ÄR inte glada! Nu ska jag inte vara gnällig för egen del - jag är inte jättedeppig eller jättelessen idag. Jag är ok. Men det finns många ANDRA som är jätteledsna! Alla är inte alls glada! Varför skriver man då alla i dikten? Det borde i rimlighetens namn stå "vissa" istället för "alla"!!!

Till sist: "Att fira få advent"
Firar vi egentligen advent? Förr kanske det var ett slags firande, möjligen. Men här firas det då inte! Jag vet att många med mig härjar runt som galningar för att få fint i sina bon, för att få den där varma stämningen och få kunna känna lite mys-känsla. Men att vi "firar" advent - det är väl lite att ta i? Vissa kanske skulle kunna göra det till en anledning till att ta sig en bira eller en sup. Men jag tycker att på en söndag - där går gränsen!

Att ansluta sig till en viss skara...

Nu har jag anslutit mig till skaran! Till den skara som stressar andra - genom att berätta att JAG minsann har städat lite, skurat lite golv, hämtat upp pyntet från källarförrådet, bytt gardinerna i köket, fixat med lite ljus - ja, helt enkelt förberett mig för första advent, fastän advent inte har kommit ännu! Från att ha varit paralyserad och inte orkat göra ett dugg, var jag nu alltså supereffektiv och fick massor av gjort i går kväll!!! Så nu är det så fint här så! Köket är helt klart. I de andra rummen är det bara en sak kvar att göra - tända ljusstakarna på söndag kväll när jag kommer hem från min lilla helgutflykt! Stakarna står så fint placerade på golven bredvid respektive fönster där de kommer att placeras!

Adventsfint i mitt kök

Som grädde på moset har jag fått en finfin finne mitt på näsan! En sån där som gör att näsan blir stor och röd - precis som Rudolfs! Rudolf med röda mulen! Tizzel med röda näsan liksom! Så himla passande så här till jul! :-D

Det är någonting med den här tiden....

Samma visa varje år vid den här tiden...
Först kommer mörkret, och det gråsvarta, och regnet
- och det stora trötta.
Sen kommer oron för julen!

Oron och rädslan för att inte räcka till, för att inte vara tillräckligt duktig, för att inte vara tillräckligt stark, för att inte kunna erbjuda tillräckligt mycket, för att inte ha tillräckligt fint, för att inte hinna i tid med allt, för att inte veta hur man ska förhålla sig till vissa personer, för att inte veta hur man ska bära sig åt för att göra det bästa av en svår situation. Och ju mer jag stressar upp mig desto mindre får jag gjort!

Mitt i alltihop kommer den tiden på jobbet då jag har som mest att göra! Jag tycker det är roligt - och jag har lagom arbetstempo under resten av året, så jag har egentligen inte något emot att lägga i en extra växel ett litet tag - MEN - det är jobbigt att det krockar med allt det andra! Med den stora ORON och OTILLRÄCKLIGHETEN!

Jag känner att jag reagerar precis som jag alltid har gjort. Jag blir lättirriterad och snäsig, jag blir lessen, jag blir "grubblig", jag blir sentimental, jag blir tystlåten - och drar mig undan och tycker synd om mig själv. Inte lätt att förklara sånt här för någon! Kan ju knappt förklara det för mig själv!
Fast - jag undrar om jag ändå inte gjorde det här nyss...

Det var näääästan....

... att det blev några ord skrivna här ikväll! Det var massor med bokstäver som formulerade ord i mitt huvud, ord som blev tankar, som väckte känslor. Dessa ord ville så hemskt gärna blivit nedtecknade här - men livet ville annorlunda! Och plötsligt blev det natt! För sent för mig att börja plita ner vad jag hade på hjärtat.

Jag får helt enkelt spara på skriveriet lite.
Det får göras en annan dag!

Fyllehund!

Idag - fredagen den trettonde - fyllde min systerson tretton år! Jag och mina ungdomar var och firade den nyblivna tonåringen, och det var en fin liten tillställning med mat, dryck, kaffe och tårta. Precis som det ska vara!
Men titta - vilken "fyllehund" vi hade vid bordet!! :-)

Nu håller jag på att packa. I morgon middag sätter jag mig på tåget och åker till Kungliga Hufvudstaden några dagar. Jag ska besöka min bror och några vänner, och sedan avsluta besöket med att tillbringa två dagar på kurs.
Att hinna blogga ter sig mer och mer som en ren omöjlighet!

Alldeles väldigt snart....

Alldeles väldigt snart (???) är det dags att fira en student här!! Det är så nära nu, så det är inte klokt! Det är BARA (???)... typ... drygt sju månader kvar!!!! :-)

Dottern går sista året på Frisörprogrammet. Igår hade det kommit "möss-försäljare" till skolan och prackat på de stackars avgångseleverna det senaste i studentmösseväg. Inga halvmessyrer här inte! Det skulle vara det ena tillvalet efter det andra. Slutnotan hamnade på över sjuhundra kronor!
Som hittat! NOT!!!!!
(Kom det möss-försäljare till skolan när jag skulle "gå ut" undrar jag? Jag kan inte minnas det alls! Jag har för mig att man hade en eller två affärer i stan dit man gick och valde ut och beställde sin mössa. Och så mycket val vet jag inte om vi hade. Det var två modeller och det var två färger på banden. Mer var det väl inte??)

När mössan väl var beställd, kom det lilla livet (dottern alltså) på att det nog är hög tid att börja fundera på balklänning också! Är man inte ute i god tid så blir man utan - eller får ta gamla utgående modeller. Hon satt i soffan i går kväll och berättade i detalj hur hon önskade att hennes klänning skulle se ut. Jag själv kontrade med att förnuftigt säga att det inte är så lyckat att tänka ut precis exakt vad man vill ha, för då hittar man det ALDRIG! Den erfarenheten har jag - och den visheten ville jag ju förstås förmedla till min dotter.

Blev jag förvånad, eller blev jag förvånad, när hon överförtjust ringde mig på jobbet i eftermiddags och kvittrande berättade att hon hade gått en sväng och kollat klänningar - och HITTAT sin drömklänning! Kunde jag komma bort till affären och se när hon provade den??? Jag hoppade upp på min järnhingst, och trampade bort till henne. Att gå in i den där klänningsaffären var nästan som att gå in på kungliga slottet. Dottern hoppade i klänningen, och hon var VACKER som en prinsessa!!! Klänningen (som finns att beskåda här)var som gjord för henne (förutom några små justeringar som ska fixas - tas in lite här, tas ut lite där...) Tjugo minuter senare var klänningen undanhängd i hennes namn och handpenning var lagd. Till skillnad från sin mor är hon varken velig eller har beslutsångest!!! Prislappen???? Jotack - det fanns en sådan också!! Den vill jag helst inte tänka på!!!

Eftersom nu det här studentjippot tydligen är här så himla snart, så är det kanske bäst att man beställer maten också nu i veckan! Kanske ska titta ut om-halsen-blomman och det glå-gula bandet också... Ur led är tiden!

Jag blottar mitt innersta....

HUR??? Hur är det möjligt... att det i en hall i en lägenhet... där det bor två personer... kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att i en stor fin klädkammare, där ja tar mig i kragen och försöker storröja minst fyra gånger om året - och däremellan försöker hålla i ordning, kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att tre dygn efter dotterns hemkost från semestern, så ligger fortfarande packningen så här???

Beats me.....
(Det kan förstås hända att det symboliserar kaoset inuti.....)

Villiga män...

Varför skulle JAG??? Ge mig en enda anledning till varför JAG skulle smutsa ner mina välmanikyrerade naglar och lära mig byta mina egna däck på min egen bil - när det finns sånna här villiga män??????? ;-)

Dig väntar en glädje...

Ord av hopp för alla de av oss som någon gång känner sorg, förtvivlan, oro, rädsla och missmod.... Kan det vara så att det väntar oss en glädje? Och kommer vi i såfall att hinna uppleva den innan det är för sent? Kommer vi att förstå den när den väl visar sig? Kanske kommer det att visa sig, att det är som jag har blivit sagd -"Ditt liv liv är precis så som det är ämnat att vara. Kanske du inte alls förstår det nu, men en dag kommer du att veta".

Dig väntar en glädje.
Det finns inga förlorade dagar,
inga förlorade år.
Någon har tagit vara på dem,
satt in dem på ditt framtida konto,
låtit dem växa med ränta på ränta.
Tusenfalt skall du få dem tillbaka
- inte sådana de var
då du trodde att du förlorat dem,
kantstötta, söndertrasade.
Någon har tagit dem i sin hand
som krukmakaren tar en grå, ful lerklump
och formar av den det ogripbara.
Du ska få tillbaka alla dina förlorade dagar,
alla dina förnedringens år
- inte sådana de var
men sådana de ämnades att vara.
Dig väntar en stor glädje någonstans
ännu förvarad i en kruka av ler.

(Källa: Okänd)

Vissa viner...

"Vissa viner dricker man inte.
De är sinnliga upplevelser fångade i ett vinglas."
(Citat ur tidningen Det Goda Livet)
Så oerhört poetiskt!!!

Inte särskilt lätt...

Det är inte lätt att vara tydlig mot någon annan,
när man inte ens vet vad man menar själv!!!

Arne var en klok man...

Ibland säger vissa människor så kloka saker!
Ta Arne t ex! Kolla vad han sa! Visst är det bra!

God Jul!

Det blir värre och värre det här... Inte nog med att det julskyltas för fullt i affärerna häromkring... I eftermiddag när jag var och handlade höll jag på att ramla baklänges när jag fick se följande:

Vem vet - nästa vecka kanske de skyltar med Påskägg och Midsommarsill???

Som ett under!!!

Ni vet hur man brukar oja sig för att man ALLTID ställer sig i fel kö! Man kan ondgöra sig hur länge som helst över att personen/personerna framför en håller på med än det ena, än det andra och man får stå där och stampa irriterat o vänta i evigheter - medan kön bredvid flyter på så fint så fint.

Igår hände det ofattbara. Igår hände det som aldrig har hänt förut! Jag hamnade i RÄTT kö!!! Ja - ni läste rätt! I RÄTT kö!! HALLELUJA!!!! Det sker mirakler! Det finns en rättvisa!

Jag hade först ställt mig med min nätta lilla korg innehållande det nödvändigaste (typ mjölk, ost och lite sånt...) i den ena av de två kassor som var öppna. Båda hade låååånga köer. Jag valde den som såg ut att ha något färre kunder och något färre varor, men jag var beredd på att jag - som vanligt hade hamnat i "fel" kö.

Plötsligt - som ett UNDER - öppnas det en kassa till! Och PRECIS när kassörskan ropar ut det där trevliga lätet "Det går bra här också!" - så stod jag så himla lägligt till att jag liksom bara kunde GLIIIIDA in som nummer ETT i den nya kassan!!!

Om nu någon tycker att jag borde skämmas... om nu någon tycker att jag var oerhört fräck... om nu någon tycker att jag minsann borde ha släppt fram de andra som hade stått och köat mycket längre än jag... så säger jag: SÅ FAN HELLER ATT JAG TÄNKTE GÖRA!!!

Den här gången var det MIN tur!

Ett undantag från pausen...

Jag skulle ju ha paus i min blogg men nu måste jag ha paus i pausen! Jag kände mig helt tvungen att slänga in ett par bilder här ikväll... för VET ni vad som har hänt??? I oktober månad... har de nu FULL JULSKYLTNING på City Gross i min lilla stad!!!
Jag är HELT CHOCKAD!!!

Paus!

Denna blogg är tillfälligt pausad p g a liv!

Konst...igt 2

Den intressanta (????) bilden i föregående inlägg ska tydligen - enligt konstnären (som jag inte vet namnet på) - föreställa två SÄLAR!!! Hmmm... sälar alltså! Det är ju kanske inte preciiis vad jag tänker på när jag ser dem - men vi är ju alla olika!!
På kvälltid, upplysta underifrån och fotograferade från andra hållet ser de ut så här:

Dessutom upptäckte jag under kvällens promenad att man har fått för sig att ställa ut ett gäng belysta bänkar utmed min runda runt sjön!

Ja - man kan inte säga annat än att de är fantasifulla här i min lilla stad! Snart ska vi få en enorm disco-kula placerad mitt i ovan nämnda sjö!!!!
Konst??? Heter det så????

Konst-igt...

Vissa säger "konst"..... Jag säger "konstigt".....

Vad säger ni??? Reflektioner - någon?

Höstar!

Jag går här inne hos mig och höstar lite, jag!! :-)

Väldigt viktigt!!

Det finns saker som är viktiga - och så finns det saker som är väldigt, väldigt viktiga!!!!
Jag försökte mig på att locka hem sonen till mig igår (igen, skulle jag kunna tillägga... jag försöker nämligen med det flera gånger i veckan, med mindre lyckat resultat...)
Följande sms-konversation hade vi:
Jag: "Hej! Nu har din syster kommit hem! Vill du komma hit och käka lite med oss ikväll?"
Son: "Det hade jag gärna gjort, men jag är upptagen. Har lite andra planer."
Jag: "Jasså? Vad ska du då hitta på?"
Son: "Jag ska sova lite och sen titta på film!"
Ok.... Jag förstår!... Det var viktiga grejer det!!! .....

Så olika ljuset faller...

Tänk att man kan gå samma vägar, samma stigar, samma spår - och ändå alltid se på saker på ett nytt sätt. Det kan bero på hur ljuset faller, eller hur molnen skuggar, eller hur löven fladdrar, eller hur färgerna reflekteras i vatten... Likaså är det i livet! Man tar sig fram - och beroende på hur man mår och hur man har det, upplever man sin tillvaro på så många olika sätt.

Under så lång tid kunde jag nästan inte uppleva alls. Allting var liksom inkapslat och mörkt och jag var bara rädd. Hur det påverkade mig och mina nära, hade jag inte förmåga att se då. Idag när jag ser klarare förstår jag hur mycket tid som har runnit ifrån mig! Idag förstår jag så mycket jag missade när mina ögon och mina sinnen var förmörkade, och jag förstår hur mycket jag själv var del i det som sedan hände!

Som jag önskar att jag hade förstått! Som jag önskar att det hade varit annorlunda! Som jag önskar att det stora, svarta aldrig funnits! Som jag önskar att jag aldrig gjort så illa! Som jag önskar att jag hade kunnat finnas till "på riktigt" och inte bara suttit i den mörka, fasansfulla fängelsehålan som jag ofrivilligt hade skapat åt mig själv!

Idag ser jag. Idag förstår jag. Inte allt - men så mycket mer än förut! Och fastän jag kan vara glad för allt det vackra, kan det också göra så ont att acceptera hur livet blev!
Jag gjorde så gott jag kunde... jag kunde inte bättre då... och det räckte inte riktigt till...

Jag ser det vackra...

Har sagt det förut...

... men måste säga det igen!
Jag blir SÅ HIMLA GLAD AV DEN HÄR!
Flinet går hela vägen från öra till öra!!! :-)

En vanlig oktober-torsdagkväll i livet!

Så - här sitter man i sin soffa igen... Med lite tända ljus på soffbordet, med katterna spinnande på varsin sida om sig, ett glas rött i glaset och med en rätt behaglig känsla i kroppen.

Veckorna rusar. Ibland känns det som om man inte riktigt hänger med.
Men ofta stannar jag upp - och reflekterar.
Reflekterar över allt som har hänt - och allt som händer.
Stannar upp - och bara ÄR!

Är så tacksam över att jag faktiskt står på mina ben, att jag klarar mig, att jag kan skratta, att jag kan ha roligt, att jag kan må bra! Allt det här verkade så totalt orimligt - så omöjigt för några år sedan!!! Då - när livet var som allra värst, och som allra djävligast!!!

Trots att hela kroppen värker efter att jag vurpade på Lindex hala golv i måndags middag (pga hårda plastklackar på nya skor) - så mår själ och hjärta gott.

Jag har släppt bitterheten och jag kan tänka gott. Det kan fortfarande göra ont som fan... men jag KAN tänka gott!!! Och jag är inte rädd! Och jag är ta mig tusan STOLT över mig själv för det!!!

Prag - på vårat sätt!

Så blev den då av till sist... Resan som vi hade pratat om så länge! Alltså - visst är det jätteroligt att åka till Ullared ett gäng fnittriga tjejer! Men PRAG var så hemskt mycket roligare än Ullared och Ge-Kå´s! Och så mycket mer vackert där fanns att titta på!

Vy över floden med Karlsbron och Pragborgen i bakgrunden.

Att stiga upp klockan tre på natten, för att komma iväg klockan fyra - det kan man ju iofs diskutera om det är roligt. Men vi piggnade till förvånansvärt fort och de fyra timmar det tog att komma upp till Skavsta flygplats förflöt snabbt.

Resans första skrattanfall inträffade redan halvvägs till flygplatsen. Sällskapet var kissnödigt och skulle stanna på en rastplats och "lätta på trycket" så att säga. Vi svängde in på en mörk plats där det endast var upplyst med en svag gatlykta. Genast var det någon i bilen som påstod att det såg läskigt ut, men jag tyckt det var lika bra att få saker och ting avklarade nu när vi hade toaletter här på rastplatsen. Jag klev således ut ur bilen - när jag plötsligt hörde någon som skrek innifrån bilen! DET ÄR NÅGON INNE PÅ TOALETTEN!!!! Jag visste inte vad jag skulle tro men eftersom väninnorna skrek så infernaliskt, tänkte jag att det är väl bäst jag kliver in i bilen igen då! Jag hann inte mer än stänga dörren om mig förrän vi såg en mörk skugga öppna toalettdörren och kliva ut! Efter en rivstart därifrån då vi hysteriskt och samtidigt skräckslagna skrattade halvt ihjäl oss, undrade jag vilken som hade blivit mest rädd! Någon av oss flickor i bilen - eller den stackars kissnödige mannen som fick höra en bil stanna till utanför toaletten klockan halv sex på morgonkvisten när han i godan ro stod där inne och gjorde sina behov!!!!!

På planet blev en av flickorna uppvaktad av en äldre herre som undrade om vi var på kultur-resa till Prag. Ja - det kan man ju säga att vi var. Fast det var väl mer frågan om en Kul Tur än kultur! :-) Vi tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att låna lektyr om staden. Vi hade fullt med egen sådan med oss i bagaget, väl pålästa som vi var.

Dagarna i Prag blev precis såsom vi hade tänkt oss. Vi skulle inte springa omkring i shoppingcenter och handla kläder och sånt. Vi hade bestämt oss för att bara njuta av vackra omgivningar och byggnader, sitta på mysiga caféer och restauranger, äta god mat, dricka gott i glasen och bara umgås. Bara vara! Och tänk - precis så blev det! Så vackert det var! Så gott vi åt! Så mycket vi drack! Och så mycket vi skrattade!!

Av någon anledning hade vi alla på något sätt blivit inspirerade av Anna Anka och hennes skånska formuleringar. Allt under våra dagar kommenterades gärna på skånskt vis med att det var "Så jäääää´la brau" eller "Så jääää´la keul"!!! :-)

Vi hade hoppats på fint väder - men att det skulle bli SÅ fint som det var, det hade vi nog inte vågat tro! Som den härligaste högsommar! Vi klarade oss med uppvikta jeans och en liten topp (och ibland en liten kofta) alla dagarna. Så varmt och skönt! Det gjorde ju hela resan ÄNNU bättre! Det var bara sista dagen när vi skulle lämna lägenheten och ta oss tillbaka till flygplatsen som det kom in lite moln och en skvätt regn över staden. Men det tyckte vi var helt okej!

En av damerna i sällskapet har en underbar förmåga att slänga ur sig helt fantastiskt rolilga kommentarer, utan att hon själv har en aning om hur roligt det egentligen är. Till exempel: Vi har just klivit av flyget och står på transferbussen in till terminalen. Någon intill oss fäller en kommentar på tjeckiska, och då kommer det blixtsnabbt: "Vi kanske borde ha pluggat lite ryska innan vi åkte?" Eller vad sägs om den här, när vi kom ut på vår lilla balkong och värmen slog emot oss och hon säger: "Det är ju precis lika varmt som utomlands!!!!!"

Naturligtvis har vi sett de flesta "måsten"! Vi har sett Prag-borgen

Vi har gått över Karlsbron (och klappat de gyllene bilderna som ska bringa tur)

Vi har suttit och druckit öl

på Gamla Stadens Torg

Vi har tittat på den berömda klockan

Vi har besökt och gjort succe på U Fleku.


Den glade mannen som spelade underhöll med dragspel och sång därinne, drog av "Fågeldansen" så det stod härliga till, och vi dansade av hjärtans lust! Av hänsyn till mina medresenärer så väljer jag att INTE publicera den fågeldans-videosnutt som jag spelade in under denna historika händelse!. Jag vill ju gärna behålla tjejerna som väninnor en stund till, så det är bäst att inte genera dem för mycket så de blir gramse på mig! :-) Men - för att uttrycka det snällt... De såg härligt roliga ut när de släppte loss! Och det är första gången jag varit med om att man fått applåder när man lämnat en restarurang!!!

Vi såg inte många män som var värda att vila ögonen på under vår resa! Den enda som vi handlöst föll för var en servitör på en av restaurangerna vi besökte. Och låt os säga så här... Hade vi varit ett gäng karlar och servitören hade varit en servitris - då hade vi nog velat nypa henne i rumpan! Nu gjorde vi ju naturligtvis inte det! Vi nöp inte någon någonstans! Men - vi flirtade nog lite diskret med honom! Det gjorde vi allt! Eller.... kanske det inte var sååå diskret när jag tänker efter..... :-)

Ja - och så flög vi hem igen!

Fyra dygn passerad snabbt. Men så roligt vi hade! På tisdag är det dags för att ses igen. Nu ska vi prata reseminnen och titta på alla korten, äta Gulaschsoppa och dricka tjeckisk öl!

Såååå jäääää´la kul vi hade det på vår resa!!!!

Hur blev jag en MILF helt plötsligt??????

Så kom man hem igen, efter underbara dagar i Prag tillsammans med väninnorna. (Liten reseskildring kommer när mer tid finns.)

Jag kollade igenom lite vad som hade hänt i bloggvärlden medan jag varit borta, och ser att många bloggare roat sig med att messa till 118 800 och fråga vad deras bloggnamn är för något. Det går väl inte - tänkte jag! Jag kan väl inte skriva och fråga vad Tizzel o Tazzel är för något? Men... jag gjorde det! Jag tog upp mobiltelefonen ur fickan och skrev in: "Vad är Tizzel o Tazzel?" och klickade på "sänd". Svaret kom efter bara ett par minuter:

Tizzel o Tazzel är en blogg skriven av dagens härligaste MILF. Hon älskar sin familj som hon självklart värderar högst av allt i världen. Annars är hon gärna med sina vänner Annika och Jessica och plockar gärna svamp och njuter av naturen.

Jag gav upp ett gapflabb! Hur blev jag en MILF nu helt plötsligt?? Och vad kom det därifrån med Annika och Jessica? Jag nämner inga vänner vid namn när jag bloggar! Men visst - älskar min familj, det gör jag ju! Så där var det ju inte helt fel! Och visst har jag plockat svamp vid två tillfällen och bloggat om det. Och visst har jag många gånger lagt ut fina naturbilder.

Ja - så kan det gå! 118 800 är ett intressant fenomen! Så himla roligt de måste ha som jobbar med det!!!!!Undrar vem som formulerade ihop svaret på min fråga. Undrar om jag kan messa och fråga: "Vem svarade på mitt mess där jag frågade vad Tizzel o Tazzel är?" Undrar om jag får något svar då??? :-)

Nåja, nu hinner jag inte fundera mer på det! Jag är på resande fot - igen. Befinner mig någonstans i södra Sverige på studieresa med jobbet. Arbetsdagen är slut och det är dags att duscha av sig resdammet och sedan börja förfesta lite innan det är dags för gemensam middag och lite efterföljande partaj!! In i dimman!!!! :-)

Lite stängt...

Denna blogg är tillfälligt stängd pga packning, förberedelser, Prag-resa och lite annat smått och gott!!
:-)

Om affirmationer...

Jag har tagit till mig det där om att det är väldigt bra att affirmera. Affirmera - att mata sig själv med bra och goda budskap. Jag har lyssnat på tipsen från "Livscoachen" och jobbar aktivt med dem, även om det många gånger är svårt. Tycker man det är lite jobbigt, konstigt och avigt i början att stå i spegeln och säga att man tycker om sig själv- så LJUG, sa Mia Törnblom! Till slut har man lurat hjärnan att det i allafall är sant! :-)

Som jag har affirmerat!!! Jag har varit en riktigt duktig affirmerare! Och jag tycker nog - faktiskt - att från verkligen ha legat som en liten våt fläck på marken och varit absolut ingenting alls, ingenting värd, så har jag kravlat mig upp en bra bit upp. Mitt affirmerande har gjort att jag vissa dagar är helt övertygad om följande:
Jag älskar mig själv!
Jag är unik och jag är fantastisk!
Jag är stolt över den jag är!
Jag duger som jag är!
Jag är bra!
Jag är trygg, orädd och säker!
Jag tycker om min kropp!
Jag ser skönheten i allt!
Det är en rätt fräsig känsla när man för ett ögonblick känner att allt det där är sant!

Så kommer det en gång när man ska man åka iväg... och behöver något nytt att ha på sig... och går runt hela stan i varenda affär som finns... river och sliter i vartenda plagg man kan hitta... och står och glor in i varenda hemsk provrumsspegel... och inser...
ÅT HELVETE MED AFFIRMATIONER!!
DE HJÄLPER INTE ETT ENDA DUGG!!!!!

En go kväll!

Har varit iväg och firat lilla systerdottern, som fyllde nio år, ikväll. En mysig kväll med god mat o dryck och så lite kaffe och tårta. Skratt till det galna programmet om Hollywoodfruarna.

Men det som var allra, allra bäst... var att få tillbringa ännu en kväll tillsammans med båda mina ungdomar. Båda två! Så mycket glädje och stolthet som bubblar i mig när jag ser dem!!! Så mycket skratt de frambringar!

Älskar er, O och A!!!!!!!!!

Tänker...

Söndag kväll efter en jättefin helg. Tänker mycket... så mycket!

Tänker på mina barn, som är så stora - och så fina! Som jag äskar mest i hela världen! En sådan självklar och enormt stor kärlek - helt utan tvivel! Barnen - ungdomarna - som håller på att bryta sig loss - som de ska, men som ändå är liter jobbigt för mig. Som de uppfyller mitt hjärta!!!

Tänker att jag ska ut och resa snart. Så spännande och roligt - men ändå så nervöst! Fastän man är "vuxen" och borde ta det med lugn och ro! Drömmer om bussar och flyg och tider som inte hinns med. Ler lite åt mina oroligheter!

Tänker på katterna, som är "bara" katter - men som skänker mig så mycket glädje (och ännu mera katthår!) och som jag är så glad att jag har! Tänker samtidigt på vännen som blev av med sin katt - och som mår dåligt... som jag önskar ska få bättre dagar!!!!

Tänker på henne som står mig nära, som mår så upp och ner... som jag önskar får må gott snart! Det är verkligen dags för henne nu!!!!

Tänker på alla vännerna - som hela tiden finns runtomkring. Så gott att veta att de finns där!!!

Tänker på den som varit iväg hela helgen. Tänker att det kändes väldigt konstigt, och lite jobbigt först att tänka på det - när jag fick veta. Men jag har bestämt mig... Bestämt mig för att jag vill tänka gott! Vill önska gott! Vill vilja gott.

Tänker på mig själv. Tänker att så mycket har hänt. Jag står fortfarande på benen! Jag mår väl - oftast... Lite upp och ner, men jag jobbar med mina tankar och mina känslor! Jag har haft en sån fin helg. Men är fortfarande så rädd... så osäker...

Tänker på vännen, den specielle vännen, som gör mig så gott... som är så fin... som betyder så mycket...

Tänker...

Fest hos mig!

Utanför min balkong har jag en park. Där har man alldeles nyss bygggt färdigt en skate-park. Idag är det invigning. Och jisses vilken invigning! Som en folkfest! Jag spanar ut över ett HAV av människor. Åkare och betraktare. Och det är musik! Det dunkar av bas över hela parken, och det luften riktigt dallrar här i och mellan husen! Jag kan tycka det är lite småtrevligt (även om inte musikstilen är den jag i första hand skulle ha valt...) - men det jag undrar över mest, är: HUR ska "kärringen på ettan" klara sig? Hon som inte ens klarar av att någon går med högklackade skor i trapphuset!!!!!

Kackel i hönsgården...

Det är många, många år sedan flickorna i mitt symötesgäng började prata om att vi borde åka iväg tillsammans - bara vi tjejer. Utan gubbar och barn. Vi hade för all del flera gånger varit på heldagstur till GEKÅ´s i Ullared - en riktigt stor och spännande utflykt för ett gäng vimsiga, trötta småbarnsmammor som vi var på den tiden. Men nu ville vi komma iväg något lite längre. Jag har för mig att vi gick ut häftigt och drömde om Spanien till att börja med. Någon gång har vi i tanken irrat oss till ett nybyggt hus i Thailand. En period var vi mera rimliga och tänkte Köpenhamn! Den gången kom vi faktiskt till och med iväg! En underbar majdag förra året!

Det verkade länge som att Ullared och Köpenhamn var de enda ställen som vi skulle komma att besöka tillsammans innan vi blev pensionärer, om vi inte tog idén om en gemensam resa på lite större allvar. Därför bestämde vi oss, för något år sedan, att varje gång vi hade våra "möten" skulle vi peta in en slant på ett gemensamt sparkonto, och dessutom skulle vi varje gång skrapa en Trisslott och hoppas på att vinna storkovan.

Ungefär här började en intensiv diskussion på nytt ta fart om VART vi skulle styra kosan! Skulle vi på spa? På storstadssemester? Ville vi åka på solsemester? Eller skulle vi åka skidor? Kanske vandra i fjällen? Ville vi bila? Åka tåg? Flyga? Kryssa med båt? Alla dessa frågor var ett myller att ta sig igenom och få fem damer att enas om! Till slut hade vi ändå kommit fram till att storstad var vad vi skulle sikta på. Då började nästa bekymmer... VILKEN stad??? London? Rom? Prag? Dublin? Barcelona? Paris?

En kväll hade vi samlats enkom för att diskutera denna fråga. Samma kväll lyssnade de andra tjejernas män på vårt kacklande - och skakade på huvudet. De konstaterade att de faktiskt trodde att vi aldrig skulle kunna bestämma oss! Vi sa att vi aldrig skule komma iväg! I samma stund som de satt och gjorde sig lustiga över vår ambivalens, fick herrarna för sig den strålande idén att DE kanske skulle göra en resa ihop! På bara några veckor hade de både hunnit enas om att resa... enas om resmål (Dublin)... boka resa... åka iväg... OCH komma tillbaka hem igen! Där stor vi flickor - långa i synen - och hade fortfarande inte bestämt vilken stad vi ville åka till..... :-)

Men tro det eller ej - kors i taket! Vi har lyckats! Vi har en resa bokad till Prag! Vi åker om en lite dryg vecka och ska vara borta fyra dagar! Vi träffades igår för att finslipa lite på detaljerna inför resan, men fortfarande är det mycket kackel i vår trevliga lilla hönsgård - trots att vi inte längre är utmattade, vimsiga småbarnsföräldrar utan mer neurotiska, vimsiga tonårsföräldrar. När ska vi åka, vad ska vi packa, vad ska vi ha på oss, hur många par skor ska vi ta med oss, hur mycket pengar ska vi växla, vad heter öl på tjeckiska, vad ska vi se, vad vill vi göra???

Lite fladder i magen är det allt. Men bara vi kommer på planet är jag säker på att det löser sig! En liten hutt innanför västen innan vi kliver igenom säkerhetskontrollen och på planet - sen kommer resan gå som en dans!

MOT SHERWOODSKO..... eeehh... jag menar
MOT TJECKIEN-BARERNA!!!

Om att vara "duktig" - och om att INTE vara "duktig" alls...

Det strålande vädret fortsätter. Jag bestämde mig även den här veckan för att utnyttja förmånen "friskvårdstimme" till att ta ledigt lite på tisdagen och ge mig ut i spåret och springa. Det gick rasande bra om jag får säga det själv! De fem kilometrarna avverkade jag lätt som en plätt! Andningen var skön och hela rundan var en njutning. Efteråt kompletterade jag med två kilometers rask promenad. Jag kände mig sååå duktig!!!

När jag kom hem bestämde jag mig för att bara "äta lite lätt". Jag hällde upp en tallrik fil och gjorde en knäckemacka med keso, skinka och paprika. Nu kände jag mig ännu mer duktig!!!

Efter duschen bestämde jag mig för att utnyttja den härliga kvällssolen, så jag satte mig i myskläder ute på min balkong. Då plötsligt var jag inte ett endaste dugg duktig längre.... Plötsligt - helt utan att jag på något endaste sätt förstår hur det gick till... så hade jag ett stort, härligt glas rött vin framför mig på bordet, och en nypoppad påse popcorn!!!

Jag tittar mig fortfarande förvånat omkring!!! Förstår ingenting!!! Det var INTE jag som plockade fram det där!!!!!

Måndag i mitt liv... Lite grand...

Det är lite måndag efter en skön och vacker liten långhelg.
Jag har druckit bara lite vin.
Jag har bara varit lite rastlös.
Jag har bara varit lite vemodig.
Jag har tänkt bara lite jobbiga tankar.
Jag har gråtit bara lite tårar.
Jag har funderat bara lite.
Jag har grubblat bara lite över det som har varit.
Jag tänker bara lite om det som nu är.
Jag undrar bara lite om framtiden, det som ska komma.
Jag är bara lite orolig.
Jag är bara lite osäker...
Men annars är det bra!

SJ är sååå generösa.....

Jag åker tåg emellanåt. Därför bestämde jag mig för ganska länge sedan att skaffa ett SJ Prio kort. Då samlar man poäng varje gång man bokar en tågresa. Fint tänkte jag! Jag samlar poäng - jag kommer att få del av SJ´s generösa erbjudanden. Jag har samlat poäng i ett och ett halvt år nu!

Häromdagen skulle jag boka en tågresa till Stockholm. Resan ligger långt fram så jag hoppades hitta biljetter till rimligt pris. Men icke!!! Resan för mig tur och retur skulle gå till det hutlösa priset ELVAHUNDRAFEMTIO kronor!!!! Alldeles för dyrt om någon frågar mig!

Dagen efter fick jag ett vänligt mail från SJ... Rubriken var: "Få en bra start på hösten med SJ Prio!"... De upplyser mig så vänligt att mina Prio-poäng uppgår till 3149 stycken! Detta innebär att jag uppnår "Vit nivå". Och som förmåner på "vit nivå" så erbjuds jag en gratis Expressen på tågresan om jag åker en söndag!!!

Men - OJ DÅ!!!! TACK SÅ HIMLA MYCKET, SJ!!!!!!!

Carpe Diem

Jag tog ledigt idag. Bara för att vädret var så underbart. Och jag har kommit på en sak! Det här snacket om att Fånga Dagen, Carpe Diem, Seize the day... Jag har aldrig riktigt fattat förut hur man gör det! Men idag är jag (nästan) säker på att jag har kommit på hemligheten! Bara gå ut i naturen! Andas! Upplev! Njut!!!