Favorit i repris: En liten juldikt med dissektion - del 4...

(Repris från tredje advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När fjärde ljuset brinner
Vi hämtar julegran
Och alla barnen räknar
Dan före dan före dopparedan

När fjärde ljuset brinner... Då brinner inte bara det fjärde ljuset hos mig. Det brinner så mycket ljus så jag kan inte räkna dem alla! Jag måste vara värmeljusleverantörernas bästa kund! Jag är så barnsligt överförtjust i att tända upp ljus överallt när mörkret sänker sig, så efter ett par timmar går man här och är alldeles överhettad! Dottern får i panik springa och öppna balkongdörren och få in lite sval luft. Eventuella gäster knäpper upp ett par knappar i skjortor och blusar och fläktar fibrilt med en tidning framför ansiktet medan svetten rinner i strida strömmar. Själv njuter jag! Jag älskar värmen. Jag trivs i värmen. Jag mår gott av den!

När fjärde ljuset brinner innebär det också att hela väntan börjar dra ihop sig till sitt slut. Julen står för dörren. Det är inte klokt... tiden rusar. Och det gör tydligen alla sönderstressade människor runtomkring också. Rusar alltså! Jag såg det själv i går när jag sprang in och ordnade med ett kort ärende. Folk överallt. Bilar överallt. Köer överallt.

Vi hämtar julegran... Ja – nu är det riv efter julegranarna må jag säga! När jag var ute en sväng under lördagen såg jag åtskilliga granförsäljningsställen. Folk rev och slet i de gröna barr-träden och jag kände att det var sååå skönt att jag slapp! Min gran står ”så grön och grann i stugan”, om än den är konstgjord. Jag slipper fara runt och frysa fingrarna av mig.
Jag har nu gått igenom alla stadier av att hämta julegran. När jag var liten gick jag med min pappa i skogen och han högg en åt oss. När jag själv blev mamma tog jag med mina barn ut och högg. När sedan skogen bytte ägare kunde jag inte med att fråga om jag fick lov att ta en gran, så istället gav jag mig ut i stan hos granförsäljarna och gjorde så i många år. Och nu har jag plastgran! Undrar vad som kan komma härnäst? Jag kanske helt enkelt går över till jul-en eller jul-kaktus!!

Och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan... Det gjorde man förr... Det gjorde man till och med när jag var liten... och ibland när mina barn var små. Men gör barnen det fortfarande? Hör man något barn räkna dagarna före dopparedan? Är barnen lika galet nyfikna på vad som gömmer sig bakom luckorna i julkalendern så de är beredda att riva upp dem redan första december? Är det enbart julklapparna den 24:e de ser fram emot, eller kan de små liven också längta efter den där underbara mysiga julstämningen som så sällan infinner sig?
Jag undrar hur julfirandet ser ut om, säg, 25 år... När våra barn och ungdomar ska sköta om julbestyren. Kommer de att följa våra traditioner, eller är vi på väg mot förändring? Kanske julhelgen i framtiden kommer att bli handlarnas värsta mardrömshelg? Inte någon människa handlar varken mat eller julklappar under hela december, för alla sparar pengarna och sticker till Thailand en månad? Kanske... Den som lever får se...