Inte någon gourmet-mat idag precis...

Sjuk... det är vad jag är! Jag var ju hemma några dagar för ett par veckor sedan i feber, men nu var det tydligen dags igen. Man är inte sugen på mat när man har feber och ont i kropp och knopp. Därför ställer jag mig inte och lagar oxfilé och potatisgratäng idag precis (Inte för att jag gör det särskilt ofta annars heller.... men ändå...) utan istället petar jag ner en tallrik gröt med lite mjölk och en klick sylt.
Resten av dagen kommer jag tillbringa med samma syssla som jag ägnat förmiddagen åt - nämligen att sova... Kul lördag! :-(

Det som göms i snö...

... kommer upp i tö... När jag går till jobbet passerar jag åtskilliga såna här:

För den som inte har så mycket fantasi och inte kan lista ut vad det är - så kan jag vara brutalt ärlig och berätta det: Det är nedtrampade hundbajsar!!!! :-) Det framgår tyvärr inte alls på dessa bilder HUR äckligt det verkligen ser ut när man passerar dem! (Tack och lov har jag klarat mig från att trampa själv i någon hög!) Jag noterade att någon förbipasserande iakttog mig misstänksamt när jag stod lutad en god stund över dessa hundbajsar för att fotografera. Förmodligen trodde han att jag hade en skruv lös!!! :-)

Det finns en anledning...

... till varför jag helst väljer att köpa "fusk-blommor" till mitt hem... När jag vid något enstaka tillfälle köper en "riktig" händer det nämligen nästan alltid att de efter bara ett par dagar ser ut så här!!!

Så söta vänner...

Vem har sagt att vi inte kan vara vänner bara för att vi inte är av samma sort???

Tizzel avslöjar chockerande nyheter!!!

Jaha... så har det lugnat ner sig lite. Dagen efter den stora nyheten om förlovning och kommande bröllop! Så fina de ändå var... "Vickan & Danne". Jag satt naturligtvis och tittade på presskonferensen i går kl 17 och var så imponerad av dem båda två! En liten smygroyalist är vad jag är!! :-)

Om det möjligen skulle råka dyka upp någon besökare här hos mig (det ekar allt lite tomt här inne...) så kan jag nu härmed avslöja den chockerande nyheten: Jag ska varken förlova mig eller gifta mig! Jag förstår om detta kan skapa rubriker och ge eko i hela världen, men det här är helt sanningsenliga uppgifter som är sprungna ur 100-procentigt säkra källor!!!

JAAAA!!!
Förlovningen är nu officiell!
Det kommer att bli KUNGLIGT BRÖLLOP i Sverige 2010!!!!
*fäller en tår av rörelse*
Se dem här!

En ynklig naturupplevelse...

På den tiden jag bodde i hus, var mina katter lyckliga djur! De hade fri tillgång till fyratusen kvadratmeter tomt, och därutöver intilliggande skog och härliga ängar. Det var jord och sand att gräva i, och träd att klättra i. Där fanns fåglar att jaga o möss att äta.
Idag lever de i en torftigare tillvaro. Instängda i en trea på sjuttiosex kvadrat. Det här är den enda ynkliga lilla naturupplevelse de får nu! Att gå ut på balkongen och tassa i snön som föll häromnatten på mitt balkonggolv, och sniffa i spåren efter en fågel som hälsat på där... Jag undrar om de minns tiden på landet? Kommer de ihåg sitt förra liv? Saknar de det?

Tözen & Tarzan sniffar i fågelspåren på balkonggolvet.

Att lusthandla

Min dotter och jag åkte i väg och lusthandlade idag... "Lusthandla" - det är ett ord jag själv hittat på! Med det menar jag att man INTE får handla någonting nyttigt, som mat eller tandkräm eller tvättmedel eller nåt sånt där ni vet som man "behöver"!!!! Nä, när man lusthandlar så får man BARA handla saker som man inte alls behöver, men som är roligt att köpa! :-)

Förutom att vi köpte finfina grejer i inflyttningspresent till en av dotterns kompisar (som vi ska besöka i morgon) så handlade vi nya kuddar till soffan, lite lampskärmar, lite nya fuskväxter, en kul skärbräda med fräsigt möster och lite andra såna där oviktiga grejer!!

Vi fördelade upp inköpen på fyra olika affärer. Hundralapparna fladdrade iväg! Men då slog mig en sak... Om jag handlar i en affär, och det kostar t ex åttahundra spänn i kassan... Då tycker jag det känns förfärligt jättedyrt!!! Men om jag istället går till fyra affärer, och handlar för tvåhundra spänn i varje affär - då tycker jag att det känns som jag verkligen har fyndat!! :-) Hur dum får man bli? Hur lättlurad får man vara liksom?? :-)

Ett uttryck jag verkligen gillar är:
"Varför är det så mycket månad kvar i slutet av pengarna???" Det stämmer sååå himla bra hos mig! Fast... jag får väl börja inse att det här med att "lusthandla" inte är så bra för plånboken... Men - roligt är det!!! :-) ÄNNU roligare, tycker jag det hade varit om vår hundralapp hade sett ut så här!!! :-)

Det här är gott!

Kaffe och våffla.... Mmmmm!!! Det är grejer det!
Det har jag fikat på idag!

Jag förstår inte vitsen...

Vad är det för mening när det en hel natt fullkomligt VRÄKER ner snö, för att sedan nästa morgon vara det äckligaste tö-väder man kan tänka sig?? Allt blir kladdigt, grått, plaskigt, blaskigt, blött och fult!!!!! Jag försökte ta mig ut en liten promenad, men hur roligt är det när det ser ut så här?? Inte roligt alls!!!

Fast det var i och för sig lite småtrevligt att titta på de små änderna (fem stycken) som också var ute på promenad mitt i stan! Tre av dem hade förstånd att åtminstone hålla sig på trottoaren, medan de två andra envisades med att gå mitt i gatan! :-)

Jag och mina knasiga drömmar...

Jag är helt galen med mina drömmar! Häromnatten drömde jag att jag och min dotter var i Thailand och skulle gå och få massage. Dottern valde att lägga sig en halv timme i solariet innan massagen (...Liksom.. Solarie?? När man är i Thailand???) Sen fick hon en jättemysig tjej som masserade henne i över en timme och hon hade det jätteskönt. Vad fick jag?? Jag fick en liten Thailändsk pojkspoling som masserade mig en minut på armen, sen försvann han och där låg jag - utan massage!!! (Jag ska klå upp honom nästa gång jag ser honom!)

Sen var det natten till idag, då jag drömde att jag var ute och plockade svamp och nästan skar av mig hela vänstra ringfingret! Det hängde på en liten liten skinnbit kvar på handen, men jag tänkte att jag går inte och syr för en sådan simpel sak. Jag trodde helt enkelt det skulle växa fast! Men så skulle jag gå till frissan, och när jag satt och väntade på min tur så tittade jag lite extra på fingret och märkte att det liksom inte var mycket kvar innan det skulle ramla av... Jag var helt enkelt tvungen att ta mig till läkarstationen!

Jag kom in och blev omhändertagen av en rar syster som raskt ledde in mig till en ung läkare som snabbt bedömde att det var läge att sy. Jag blev placerad i en märklig stol, och här ungefär förvandlades det hela till en mardröm! För in kom nu ytterligare två män, och dessa tre tillsammans började tortera mig! De vände den märkliga stolen upp och ner så att jag blev liksom hängande i luften. De satte på mig mask som täppte för mun och näsa för mig så jag inte kunde andas. De stack in konstiga nålar och slangar i kroppen på mig. De sprutade vatten på mig med slang. Jag försökte förtvivlat komma undan och ut i korridoren för att ropa på hjälp, men de förbipasserande i korridoren utanför bara tittade konstigt på mig och passerade.

Till slut kom en arbetskamrat till mig gående. Han förstod allvaret i min situation och skaffade raskt fram en sköterska som räddade mig från mina tre plågoandar. Jag fick sedan snabbt komma in till en ny läkare, som sydde mitt ringfinger.

Och tänk... när jag vaknade på morgonen så var ringfingret helt och fint! Inte ett spår av några stygn! Fantastiskt! :-)

Det här var en fin låt!! :-)

Bakis i backen!!!

Tips!!!
Om du ska gå upp kl sju en söndag morgon, för att koka varm choklad och bre mackor med stekta ägg på, och sedan åka iväg en timme med bil för att tillbringa fyra timmar i en solig skidbacke...... Då är det INTE så intelligent att vara uppe och partaja ända till klockan tre på lördagnatten!!!!!!!

Jag lyckades ändå som ett under att kravla mig ur sängen, kliva i skidkläderna, och komma iväg. Jag sov hela bilresan och lyckades faktiskt hålla mig på benen i backen (med undantag för ett par smärre vurpor). Det var klarblå himmel, gnistrande vit snö och alldeles vindstilla! Allt hade varit perfekt om man inte hade varit så jäkla trött, bakis och småskakis.....

När våra fyra timmar i backen var till ända, sov jag hela vägen i bilen hem också och fortsatte sedan sova i sängen när jag kom hem. En konstig dag!!!

Isaberg, Hestra

Den gyllene medelåldern???

Om man ena helgen går på en femtioårsfest, och ett par veckor senare går på en trettioårsfest... Är det då tecken på att man själv har klivit in i den gyllene medelåldern??? :-)
Ikväll är det i allafall dags för trettioårsfest. Ska bli spännande att se i vilken grupp man känner sig mest hemma! :-)

Lite trött bara

Det passar inte någon gång!

Vintertid... Det betyder för mig torra, röda och nariga händer. Händer som kliar och svider, självspricker och blöder. De känns som sandpapper! Ont gör det! Och fult är det! :-(
Jag har skaffat och fått finfina salvor och krämer hemma som jag borde smörja in dem med. Frågan är bara när jag ska göra det! Jag tycker inte det passar någon gång på hela dygnet!

När jag vaknar på morgonen ska jag ju kliva upp direkt och tvätta mig i ansiktet och händerna. Sen ska jag fixa frukosten i köket. Inget av detta passar sig att göra med nyinsmorda händer. Sen ska jag gå till jobbet, och då måste jag stoppa händerna i vantar, för annars fryser jag. Och i vantar passar det inte med nyinsmorda händer. Sen kommer jag till jobbet och ska sätta igång datorn och börja plocka i mina papper. Då passar det inte med nyinsmorda händer.

Under hela dagen på jobbet passar det egentligen inte med nyinsmorda händer alls! Så kommer jag hem på eftermiddagen och då ska man plocka med lite mat och disk (passar inte att smörja då heller...) och kanske gå ut och gå på promenad eller gå på gympa (inte passande att smörja nu heller) och till sist är det dusch (och då vill man ju inte vara nyinsmord). Efter duschen slår jag mig ner i skinnsoffan med datorn och fjärrkontrollen till tv:n (och det kan ju vem som helst förstå att man inte gärna är kladdig om händerna när man håller på med sånt!). Så blir det kväller och jag gör mig i ordning för natten. Nu finns det säkert många som tänker att det är väl en PERFEKT tid att smörja in händerna - för natten liksom!!! Men icke! Nu hoppar ju katten - eller i bland båda katterna) upp i sängen och vill bli klappade! Att klappa håriga katter med nyinsmorda händer - nääää... det finns inte på kartan!!! :-)

Så - kontentan blir... Det passar inte någon gång under dygnet att smörja in händerna!!!
Jag får helt enkelt stå ut med mina händer tills våren kommer!

Den som lever får se...

Dottern och jag har försökt vara lite sunda den här veckan. Vi har lagat bra och näringsriktig mat och vi har gympat och hållt oss aktiva. I sanningens namn har hon varit mycket mer duktig än jag... jag har fuskat lite mer i matväg och gympat lite mindre... men iallafall...

Ikväll när jag kom hem från gympan åt vi god fisksoppa, och sedan slog vi oss nöjda ner i soffan för att njuta kvällen. DÅ... slog godissuget till!! Hos båda två! Nästan exakt samtidigt! Jag for upp ur soffan och satte på en kopp pulverkaffe. Tänkte det skulle stilla den värsta abstinensen. Men icke! Det blev istället ännu värre! Jag gick lös på vartenda skåp i förhoppning om att hitta något som man skulle kunna knapra på till kaffet - något sött och gott. Men eftersom vi har varit stenhårda på att inte handla hem varken godis eller kakor, så fick jag tji! Där fanns absolut ingenting att tillgå!

Moloken satte jag mig i soffan, och sa till dottern: "Nu hade det varit vääääldigt gott med en liten chokladbit eller nåt....." Hon tittade på mig och verkade lika bedrövad som jag - innan hon plötsligt sken upp! "Men mamma - jag har ju en liten chokladask kvar sen jul!" Upp skuttade hon och rusade in i sitt rum. Tillbaka kom hon med en fin ask Merci Cholklad. Inte för att Merci är min absoluta favorit, men i den här nöden som vi befann oss så var den helt ok! Där satt vi och mumsade i varsin ände av soffan! ... ända tills vi plötsligt insåg att "Himmel så onödigt det här var! Varför i hela fridens namn har vi stoppat i oss detta?" Nu kändes det plötsligt bara äckligt...

Ja - kanske har man lärt sig något. Eller inte. Kanske kan man stå emot bättre nästa gång suget infinner sig. Eller inte. Den som lever får se! :-)

Jag har levt lyxliv...

I helgen har jag levt lyxliv! Jag har låtit mig bli bjuden på en massa fint och kan inte låta bli att tycka att det var fantastiskt! Vem tycker inte om att bo på glassiga hotell, äta vackert upplagd och god mat och dricka champagne???

Jag blir så löjligt förtjust i hotellrum med det där lilla extra! Där man får små engångsförpackningar i badrummet (i detta fallet var det tandborste, tandkräm, nagelfil, tops, rakhyvel, schampoo, balsam, tvål, handcréme). Jag tog också en extra lång stund på mig att bara skrota omkring i det underbara rummet iklädd hotellets vita frottérock med matchande tofflor. Efter ett litet bad i bubbelkaret svepte jag in mig i badlakanet som var stort och fluffigt. Sedan torkade jag mina händer på vackra linnehanddukar som hängde bredvid handfatet! Ja, det här hotellet i Göteborg där jag har bott en natt den här helgen kommer för evigt att ha en plats i mitt hjärta!!!

Jag har blivit premiärlejon också! Jag har varit kulturell och sett premiären av Strauss operett "Läderlappen" på Göteborgsoperan!!! Det är fina grejer nuförtiden att de textar sångerna så att man har en sportslig chans att hänga med. Tyvärr hör jag lite illa, så jag missade ändå en del handling på grund av att jag inte hörde alla repliker. Det får bli en hörsnäcka innan man blir femtio förmodligen! :-( Men man får se det positivt och tänka att nuförtiden är de så små och nätta de där små sakerna så att de nästan inte syns! Och vill man att de ska synas så kan man få dem med en tjusig liten diamant! :-)

Innan operetten var jag och mitt sällskap på en restaurang värdig kungligheter! Jag har då aldrig blivit så väl bemött och omhändertagen som jag blev på detta ställe! Ett ögonblick nästan trodde jag att jag var Drottning Silvia - minst!!! :-)
Restaurangens toalett var lika fin som matsalen!! Jag fick gå in där en extra gång bara för att titta på allt det tjusiga där inne! Jisses... den som ändå hade ett sådan toalett hemma i lägenheten!! Istället för en sån där äcklig hand-blås så var det en fin mörk trähylla full med småfack vid sidan av handfatet. I varje litet fack låg det en liten liten handduk ihoprullad, färdig att tas fram av nytvättade händer! Jag tvättade händerna en extra gång, bara för att få glädjen att ta fram en handduk till! :-)

Men - det allra roligaste med restaurangbesöket var nog i allafall det här :
Någon som kan gissa vad det är på bilden? Jo, det är en är en mycket mycket liten "pall, med en liten sidenkudde på. Jaha... och vad skulle man med den till då? Jo, var och en av damerna i middagssällskapet fick en sådan här liten sak placerad bredvid sig för att man skulle kunna ställa handväskorna på den, och inte behöva ha väskan på golvet eller hänga den över stolsryggen! Ja tänk... vad de kan hitta på för smarta grejer!!! En sån här har väl ALLA kvinnor längtat efter att få när de går på restaurang, eller??? :-)

Men nu är det slut på lyxlivet för den här gången! Nu är jag tillbaka i min egen lilla verklighet där man lever på bröd och stureost till middag, och lagar pannkakor till kvällsmat! Där man får gå och lägga sig i sin egen säng på kvällen, utan att någon butler har varit och ställt fram en liten cognac och chokladbit på nattygsbordet! Men det är väl just bara för att det är det som är min verklighet, som gör att jag verkligen förmår uppskatta lyxen när jag väl upplever den!

Små barn små bekymmer...

När mina barn var små hade jag massor med bekymmer... Det kunde vara att de inte sov som jag tyckte de skulle sova på nätterna (=jag var skittrött), de fick inte i sig tillräckligt med mat (skulle de någonsin lära sig äta vanlig mat?), de var griniga (jag kunde inte alltid förstå varför), de hade ont någonstans (men hade inte språket så att de kunde berätta för mig var någonstans), de kunde skrika som galningar när man skulle iväg någonstans så att man blev fördröjd och genomsvettig (innan man till slut kom i väg och barnen var nöjda och glada i allafall trots utbrottet innan). Jag trodde alltså att jag hade bekymmer...

Nu har jag två tonåringar. Arton och sexton år. Det är nu först jag fattar innebörden av ordet bekymmer! Nu sover de inte alls på nätterna - de gör de på dagarna! Den ena äter precis hela tiden precis vad som helst han kommer över, den andra har krav på att det ska vara nyttig och näringsrik hela tiden! De kan fortfarande skrika som galningar när man ska iväg på något det är bara det att nu är de inte nöjda och glada när utbrottet är över. Nu surar de utav bara he...te! OM man ens lyckas få med dem...

Jag har verkligen fått lära mig att det är sant det som sägs... Små barn, små bekymmer - Stora barn, stora bekymmer!

De som säger att "det är väl bara att ställa upp klara och tydliga regler och sätta dem på plats" - har inte haft med mina tonåringar att göra! Två stycken verbala förmågor som fullständigt har oral talang att prata sig ur vilken situation som helst till sin egen fördel. Starka självständiga individer som kan prata för sig och dra fördel av allt - medan man själv står där tillintetgjord och undrar hur i hela fridens namn de där två ljuvliga bäbisarna kunde förvandlas till dessa varelser de nu är!

Jag älskar mina barn över allt annat - men ibland undrar jag .... Hur har jag egentligen lyckats (eller misslyckats) i min föräldraroll?????

Citat från okänd källa: "Det bästa med att vara gravid är att man vet var man har barnet"

Drömmer mig tillbaka lite...

... till poolkanten i ett varmt och härligt Thailand. Där satt det fint med en kall Singha!

I tystnaden

Här sitter jag, i tystnaden, halvsovandes över frukosttallriken med fil.
Morgonen kan sammanfattas med ett enda ord....... TRÖTT!
Ge mig tips på hur man blir pigg och alert och skuttar ur sängen med glädje!

Jag skulle bara...

... lägga mig i soffan och vila lite. Och jag skulle bara ta filten om mig för att jag frös lite. Jag skulle bara liksom ta en liten paus från livet. En stund bara. Det var inte meningen jag skulle SOMNA!!!! I flera timmar dessutom! Men det var precis det jag gjorde naturligtvis! Sov som en gris (undrar om jag snarkade också?) medan kvällen gick och jag bara missade den! För mitt samvetes skull är jag väldigt tacksam att jag tog mig DIREKT till Friskis efter jobbet så att jag åtminstone hade gjort ett gympapass innan jag la mig och somnade. Annars hade jag nog aldrig förlåtit mig själv!

Jag har läst någonstans att man inte kan skylla någon annan för att man lägger på sig hull. Det är helt och hållet man själv som är ansvarig för vad man stoppar i sig och på så vis också för den vikt man går upp. Här vill jag lägga in en protest å det grövsta! Det här kan inte stämma alls! Inte kan det väl vara MITT fel att jag har "mullat till mig" lite genom att jag har ätit??? Bara för att jag har unnat mig lite gott och liksom njutit av livet?? Nä - det här måste vara något som är VÄLDIGT fel!!!! Jag kommer att tillsätta en utredning för att ta reda på ALLA fakta om det här!

Min katt har fått fnatt!

Min sötaste Tözen har blivit alldeles stollig! Hon har börjat med snuttetrasa på "gamledar"!! Jag menar, hon är ändå fem år - damen! Och NU har hon fått för sig att hon ska släpa runt på den här "trasan"!

Det började med att jag en morgon hittade en handduk liggande på golvet i vardagsrummet. Det var handduken som jag och dottern brukar ha på badrumsgolvet att kliva ut på när vi har duschat. Vad i hela fridens namn gör den där? tänkte jag, och kastade tillbaka den in i duschutrymmet där jag tyckte den skulle ligga.

Nästa morgon - likadant. Handduken låg på golvet i vardagsrummet! Hmmm... jag började ana oråd. Kvällen därpå fick jag mycket riktigt se den lilla handdukstjuven komma släpande på handduken i munnen! Den var ganska stor för henne, så hon fick jobba bra för att få den till vardagsrummet, men väl där la hon sig med tassarna omkring den och damp ner på mattan och spann så det stod härliga till.

Det här har hon fortsatt med. Varje kväll när jag går och lägger mig hoppar hon upp bredvid mig i sängen. Men någon gång under natten smyger hon iväg ut i badrummet och hämtar sin snuttetrasa och tar med sig den och lägger sig på favoritmattan i vardagsrummet! Ganska rart på något sätt kan jag tycka! :-)

Grönt är skönt... eller inte??

Jag var så nöjd när jag hade valt den här fina gröna färgen i mitt nya kryp-in! Jag tycker den är behaglig och ger mig lite ro. Det festliga är att jag precis insåg att det är nära nog identiskt samma färg som jag har i hallen i min lägenhet, och DEN färger är jag sååå trött på!!

Dottern och jag pratade faktiskt idag om att vi kanske skulle göra en ansträningning och måla om hallen. Kanske skulle den vara helt vit eller beige? Kanske skulle vi välja någon mild caffe-latte-färg? Sen skenade vi iväg i drömmen och önskade bort den loja hatthyllan för att ersätta den med en snygg garderob med spegeldörrar. På så vis skulle man få bort det stökiga intryckte man får av alla kläder som slarvigt är hängda och slängda på, över och under denna hylla.

Men knappt hade vi hunnit tänka dessa tankar förrän jag blev alldeles trött! Jag såg framför mig vilken röra det skulle bli om man skulle hysa alla grejer någonstans under tiden. Vad svårt jag skulle ha att välja rätt nyans på färgen. Hur jobbigt det skulle bli att täcka med skyddstejp. Hur dyrt det blir med färg och penslar och ny garderob..... Jag insåg snart att det inte kommer bli någon förändring i min hall! Jag är en lat jävel!
Jag orkar bara tänka tanken på förändring, längre kommer jag inte!
Jag beundrar alla människor som har idéer och orkar förverkliga dem och som dessutom är händiga!!!

Jag vårdar min husmoderlighet!

Efter att ha legat sjuk några dagar och inte orkat göra nästan någon nytta alls, bestämde jag mig för en uppryckning idag. Jag tänkte jag skulle vårda mina husmoderliga sidor! Inte för att jag tror att jag någonsin innehaft någon sådan sida som kan kallas husmoderlig... men det lät ju bra iallafall! :-)

Jag har haft ugnen på mitt samvete en längre tid. Därför hade jag i går förberett en rengöring genom att spraya ett tjockt lager med fettlösande spray inuti den. Sen glömde jag bort sprayen, och fick idag syn på en intorkad sörja när jag öppnade luckan. :-( Jag var aggresiv när jag gick till angrepp med svampen i ena näven och disktrasan i den andra. Efter drygt en halv timmes intensivt skrubbande fick jag se mig besegrad! Jag kommer ALDRIG någonsin att kunna skrubba bort allt som finns inbränt i den ugnen! Och framför allt kommer jag ALDRIG att få bort de där fula bruna "pluttarna" som är inbrända i glaset i ugnsluckan!

För att husmodersstämpeln riktigt skulle fastna i pannan på mig kastade jag nu ett öga på den ynkliga sockulenten på mitt soffbord, som såg ut att vara i stort behov av omplantering. Den var skrumpen och torr (pga att någon envist glömmer att slänga till den en skvätt vatten då och då... inga namn nämnda!) och såg så eländig ut där den stod i sin vissenhet. Inte nog med det - katterna hade gått lös på den stackarn inatt också! Det mesta av den före detta växten låg utspridd på bordet tillsammans med det mesta av jorden under mina vackra från Turkiets strand plockade stenar.

Jag bar ut resterna på diskbänken och tittade med krassa ögon på det som var kvar av växten. Jag insåg snart att här var det inte läge för en omplantering! Här var det begravning som gällde! Jag sparade mina Turkietstenar, medan resten av innehållet i planteringen fick åka i soporna.

Så - nu tror jag det får vara nog med husmoderligheten för idag. Rom byggdes inte på en dag