På den tiden jag bodde i hus, var mina katter lyckliga djur! De hade fri tillgång till fyratusen kvadratmeter tomt, och därutöver intilliggande skog och härliga ängar. Det var jord och sand att gräva i, och träd att klättra i. Där fanns fåglar att jaga o möss att äta.
Idag lever de i en torftigare tillvaro. Instängda i en trea på sjuttiosex kvadrat. Det här är den enda ynkliga lilla naturupplevelse de får nu! Att gå ut på balkongen och tassa i snön som föll häromnatten på mitt balkonggolv, och sniffa i spåren efter en fågel som hälsat på där... Jag undrar om de minns tiden på landet? Kommer de ihåg sitt förra liv? Saknar de det?
Tözen & Tarzan sniffar i fågelspåren på balkonggolvet.
Idag lever de i en torftigare tillvaro. Instängda i en trea på sjuttiosex kvadrat. Det här är den enda ynkliga lilla naturupplevelse de får nu! Att gå ut på balkongen och tassa i snön som föll häromnatten på mitt balkonggolv, och sniffa i spåren efter en fågel som hälsat på där... Jag undrar om de minns tiden på landet? Kommer de ihåg sitt förra liv? Saknar de det?
Tözen & Tarzan sniffar i fågelspåren på balkonggolvet.
Jag tror nog att de kommer ihåg sitt förra liv, men katter är ju otroligt anpassningsbara. Jag tror faktiskt att det viktigaste för dem är att de lever med sin ägare. Sen om det är i ett hus eller lägenhet spelar nog mindre roll. De verkar väl trivas med sitt liv eller?
SvaraRaderaHa en underbar dag! KRAM
Det är bra att du har två katter, annars tror jag att skulle längta tillbaka. Nu har de ju varandra och kan stöka med om rastlösheten slår till./Rosa
SvaraRaderaRosa: Och OJ vad de kan stöka med varandra här i lägenheten må du tro!!! *tittar bedrövat på den sönderklösta mattan, och risporna i tapeten*
SvaraRadera