Den som lever får se...

Dottern och jag har försökt vara lite sunda den här veckan. Vi har lagat bra och näringsriktig mat och vi har gympat och hållt oss aktiva. I sanningens namn har hon varit mycket mer duktig än jag... jag har fuskat lite mer i matväg och gympat lite mindre... men iallafall...

Ikväll när jag kom hem från gympan åt vi god fisksoppa, och sedan slog vi oss nöjda ner i soffan för att njuta kvällen. DÅ... slog godissuget till!! Hos båda två! Nästan exakt samtidigt! Jag for upp ur soffan och satte på en kopp pulverkaffe. Tänkte det skulle stilla den värsta abstinensen. Men icke! Det blev istället ännu värre! Jag gick lös på vartenda skåp i förhoppning om att hitta något som man skulle kunna knapra på till kaffet - något sött och gott. Men eftersom vi har varit stenhårda på att inte handla hem varken godis eller kakor, så fick jag tji! Där fanns absolut ingenting att tillgå!

Moloken satte jag mig i soffan, och sa till dottern: "Nu hade det varit vääääldigt gott med en liten chokladbit eller nåt....." Hon tittade på mig och verkade lika bedrövad som jag - innan hon plötsligt sken upp! "Men mamma - jag har ju en liten chokladask kvar sen jul!" Upp skuttade hon och rusade in i sitt rum. Tillbaka kom hon med en fin ask Merci Cholklad. Inte för att Merci är min absoluta favorit, men i den här nöden som vi befann oss så var den helt ok! Där satt vi och mumsade i varsin ände av soffan! ... ända tills vi plötsligt insåg att "Himmel så onödigt det här var! Varför i hela fridens namn har vi stoppat i oss detta?" Nu kändes det plötsligt bara äckligt...

Ja - kanske har man lärt sig något. Eller inte. Kanske kan man stå emot bättre nästa gång suget infinner sig. Eller inte. Den som lever får se! :-)