Jag vårdar min husmoderlighet!

Efter att ha legat sjuk några dagar och inte orkat göra nästan någon nytta alls, bestämde jag mig för en uppryckning idag. Jag tänkte jag skulle vårda mina husmoderliga sidor! Inte för att jag tror att jag någonsin innehaft någon sådan sida som kan kallas husmoderlig... men det lät ju bra iallafall! :-)

Jag har haft ugnen på mitt samvete en längre tid. Därför hade jag i går förberett en rengöring genom att spraya ett tjockt lager med fettlösande spray inuti den. Sen glömde jag bort sprayen, och fick idag syn på en intorkad sörja när jag öppnade luckan. :-( Jag var aggresiv när jag gick till angrepp med svampen i ena näven och disktrasan i den andra. Efter drygt en halv timmes intensivt skrubbande fick jag se mig besegrad! Jag kommer ALDRIG någonsin att kunna skrubba bort allt som finns inbränt i den ugnen! Och framför allt kommer jag ALDRIG att få bort de där fula bruna "pluttarna" som är inbrända i glaset i ugnsluckan!

För att husmodersstämpeln riktigt skulle fastna i pannan på mig kastade jag nu ett öga på den ynkliga sockulenten på mitt soffbord, som såg ut att vara i stort behov av omplantering. Den var skrumpen och torr (pga att någon envist glömmer att slänga till den en skvätt vatten då och då... inga namn nämnda!) och såg så eländig ut där den stod i sin vissenhet. Inte nog med det - katterna hade gått lös på den stackarn inatt också! Det mesta av den före detta växten låg utspridd på bordet tillsammans med det mesta av jorden under mina vackra från Turkiets strand plockade stenar.

Jag bar ut resterna på diskbänken och tittade med krassa ögon på det som var kvar av växten. Jag insåg snart att här var det inte läge för en omplantering! Här var det begravning som gällde! Jag sparade mina Turkietstenar, medan resten av innehållet i planteringen fick åka i soporna.

Så - nu tror jag det får vara nog med husmoderligheten för idag. Rom byggdes inte på en dag