Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion - del 2...

(Repris från andra advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När andra ljuset brinner
Är snart lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
Och bud om julen bär

När andra ljuset brinner... Nu har man varit uppe och tänt det andra ljuset. I min ljusstake är det väldigt sällan som ljusen ser ut som de gör här på bilden. Jag kan aldrig bränna dem så där prydligt och snyggt. Jag bränner ofta ner hela första till botten så att det ser helfult ut i staken. Sen får man börja byta ut ljusen, ta fram ett nytt, flytta över ljus nummer två (som man nu har eldat bara lite grand på) så att det blir ljus nummer ett istället. Under tiden man håller på att fixa där i staken far mossan åt alla håll, tomtarna ramlar och svamparna vissnar. Är det detta vi kallar för julpyssel?? :-)

Är snart lucia här... Snart och snart... Det var väl att ta i! Det är ju bara den nionde idag! (Andra advent var den nionde december år 2007! Förf anm) På min tid kom lucia den trettonde. Är det inte så längre? Har jag missat något? Å andra sidan, när jag tänker efter, är ju hela tiden ur led. Idag julpyntas ju i affärerna redan i början på oktober. Folk sätter upp julgranar första advent. Man har julfester från mitten av november och fram till nyår, och luciatåg kan man se vilken dag som helst från den första december fram till den tjugofjärde. Jag såg ju faktiskt lucia igår. Julkonserten jag var på inleddes med ett tåg. Vackra flickor i vita dräkter, lucia med pampiga ljus på huvudet, tärnorna med lingonkransar i håret och levande ljus i handen, skönsjungandes julens visor så att man får en klump i halsen. Så nu, när jag tänker efter, är ju inte lucia snart här - hon har ju redan VARIT här - och GÅTT igen!!! Så snopet! Där hängde man inte riktigt med!

Hon bjuder oss på kaffe... Det gör hon väl inte! Är det någon som ser lucia med kaffebricka längre? Hon står där bara och ser söt ut och gör ingenting. I händerna bär hon ingenting. Hon håller bara handflatorna tätt ihop och ser helkoncentrerad ut på den uppgiften. Inte ens sjunger gör hon! Iallafall inte en del lucior. Den uppgiften överlåtes till tärnorna. Man sitter där och tittar på allt det vackra och är kaffesugen utav bara he....te... Men - sitt kaffe får man gå och koka själv om det ska bli något. Räkna inte med att bli bjuden av lucia! Det funkar inte så längre. Möjligtvis kanske hon också är ensamstående morsa nuförtiden och har taskig ekonomi. Klart hon inte kan springa runt bland folk och bjuda flott då. Jag förstår henne faktiskt!

Och bud om julen bär... Det här är väl hittils den enda meningen som fortfarande stämmer ganska bra. Alla de här vackra lucia- och julsångerna som spelas och sjungs, år efter år, som rör vid ens innersta så att man blir alldeles gråtmild. Så mycket minnen... Så stämningsfullt och vackert... Men även här blir jag lite misstänksam. Den lucian jag såg igår bar då inga varken kaffebrickor - eller bud! Hon stod helt tyst! Även här var det tärnorna som fick bära fram budet om julen. Ska man säga att lucia är lat, är hon en slavdrivare av högsta grad eller är hon helt enkelt bara ovanligt duktig på att delegera??

Det här tål att tänkas på. Under tiden jag funderar går jag ut och tar en lång promenad i det gnistrande vackra vinterlandskapet... Eller?? Nej! Inte ens det är som det var förr! Något gnistrande vackert vinterlandskap existerar knappast i vårt land längre. I allafall inte där jag bor. Jag kastar ett öga ut genom fönstret och konstaterar krasst att det är lika novembergrått och regntugnt som vanligt... Jag kanske blir inne istället. Jag börjar bli lite kaffesugen - men Lucia går jag inte och väntar på, inte! Jag har blivit väldigt klarsynt. Jag går och sätter på mitt kaffe själv...