Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion...

(Repris från första advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När första ljuset brinner Står julens dörr på glänt
Och alla är så glada Att fira få advent

Å... det var väl en fin adventsdikt. Den känner man igen så väl från när man själv var liten, men framför allt från när barnen var små. Oftast var det på luciafirandet på dagis/skolan eller i kyrkan. De stod där i sina linnen med ljus eller strut på huvudet och var sötare en sötast. Mamma satt och torkade ögonen med en näsduk och var rörd...

Stämningen var underbar och synen vackrare än vackrast. Den dämpade belysningen, ljudet av den ratchande tändstickan och så till sist lågan som flammar upp... stickan som förs till ljusets veke och tänder upp det första ljuset. Lågan som fladdrar och ger ett behagligt sken i mörkret...
Men nu tycker jag det är dags att dissikera den här dikten lite grand! Så här är det ju inte egentligen! Här kommer den bista sanningen - skillnaden mellan dikt och verklighet!

Om vi börjar med: "När första ljuset brinner"
Idag är det första advent. Jag borde ha varit uppe tidig och tänt det där ljuset. Men det har jag inte gjort! Varför? Jag låg helt enkelt kvar i sängen och drog mig istället! Jag har det jätteskönt här. Varför skulle jag gå upp? Härifrån sovrummet kan jag genom dörren se köket. Jag ser den fina adventsljusstaken stå på bordet pyntad och klar. Med mossa, flugsvampar (vem kom på att man skulle sätta svampar i adventsljusstaken??) och tomtar och allt vad det är! Den ser så fin ut så. Men något första ljus brinner inte alls ännu. En liten stund till tar det allt innan jag har lust att kliva upp. Hoppas bara man hittar tändstickorna då! De har en makalös förmåga att försvinna just när man bäst behöver dem!

Sen kommer: "Står julens dörr på glänt"
Jag kollar runt... ser jag några juldörrar??? Nä! Inte en enda! Jag har helt vanliga vita dörrar där jag bor. Inte en enda juldörr! Det är för förargligt! Jag har en ytterdörr också. Den är föralldel lite åt det röda hållet. Lite vinröd. Och jag har hängt upp en krans på utsidan. Räknas det som juldörr då? Men på glänt står den då rakt inte! Hur skulle det se ut! Den är stängd. Mina innerdörrar kan jag räkna till fem (inklusive dörrarna till klädkamrarna), och den enda av dem som står på glänt är dörren till toaletten. För att katterna ska komma in till sin låda. Det hade för alldel inte låtit så stämningsfullt att skriva i dikten.. "står toalettdörren till kattlådan på glänt"...

Fortsättningsvis: "Och alla är så glada"
Face the fact... Alla ÄR inte glada! Nu ska jag inte vara gnällig för egen del - jag är inte jättedeppig eller jättelessen idag. Jag är ok. Men det finns många ANDRA som är jätteledsna! Alla är inte alls glada! Varför skriver man då alla i dikten? Det borde i rimlighetens namn stå "vissa" istället för "alla"!!!

Till sist: "Att fira få advent"
Firar vi egentligen advent? Förr kanske det var ett slags firande, möjligen. Men här firas det då inte! Jag vet att många med mig härjar runt som galningar för att få fint i sina bon, för att få den där varma stämningen och få kunna känna lite mys-känsla. Men att vi "firar" advent - det är väl lite att ta i? Vissa kanske skulle kunna göra det till en anledning till att ta sig en bira eller en sup. Men jag tycker att på en söndag - där går gränsen!