2009-11-24

Det är någonting med den här tiden....

Samma visa varje år vid den här tiden...
Först kommer mörkret, och det gråsvarta, och regnet
- och det stora trötta.
Sen kommer oron för julen!

Oron och rädslan för att inte räcka till, för att inte vara tillräckligt duktig, för att inte vara tillräckligt stark, för att inte kunna erbjuda tillräckligt mycket, för att inte ha tillräckligt fint, för att inte hinna i tid med allt, för att inte veta hur man ska förhålla sig till vissa personer, för att inte veta hur man ska bära sig åt för att göra det bästa av en svår situation. Och ju mer jag stressar upp mig desto mindre får jag gjort!

Mitt i alltihop kommer den tiden på jobbet då jag har som mest att göra! Jag tycker det är roligt - och jag har lagom arbetstempo under resten av året, så jag har egentligen inte något emot att lägga i en extra växel ett litet tag - MEN - det är jobbigt att det krockar med allt det andra! Med den stora ORON och OTILLRÄCKLIGHETEN!

Jag känner att jag reagerar precis som jag alltid har gjort. Jag blir lättirriterad och snäsig, jag blir lessen, jag blir "grubblig", jag blir sentimental, jag blir tystlåten - och drar mig undan och tycker synd om mig själv. Inte lätt att förklara sånt här för någon! Kan ju knappt förklara det för mig själv!
Fast - jag undrar om jag ändå inte gjorde det här nyss...

4 kommentarer:

  1. Känner så väl igen mig där med vad du skriver, vi har alltid med stört mycket här vid årsslutet, och som du skriver så blir jag inte en glad person då, utan mer som dig. Sen försöker jag sänka kraven på ett skinande blankt hem. Det får bli lite som det blir.
    Sköt om dig / Kram A

    SvaraRadera
  2. Vad jobbigt att du känner så. Jag kan hålla med om att november är mörkt, regnigt och tråkigt. Men annars brukar jag inte ha mer att göra denna tid av året än annars. Men så har jag inga barn heller så det blir inte så mycket jul här hemma.

    Nu i år när jag är sjuk kan jag inte göra något och det känns ju jätteskönt. Inga krav alls på att det ska vara på något sätt. Jag kan inte planera in något eftersom jag aldrig vet hur ont jag har, och allt kan alltid bli inställt. Det gör att jag insett att det gör ingenting om ingenting blir gjort. Jorden går inte under för det.

    SvaraRadera
  3. Hej hej

    Inte kul att känna sånn oro.Jga får min dl tycker julen är lite små stressig.Lovar mig själv varje år att jag ska vara tidigt ute..men det sker ju aldrig..orkar inte med tjas och mas..och känner igen den där att man blir lite små agresiv

    ha en super dag

    SvaraRadera
  4. Jag vägrar julstress. Jag skulle antagligen bryta ihop till små darrande molekyler om jag försökte leva upp till Julhemmet.

    Sen har jag ett jobb där årets i värsta törn drar igång 20 november, jobba hemma över jul en del, kulminerar med i snitt 30 timmars övertid de första veckorna i januari. I början på februari är jag färdig. Och slut. Och kaputt.

    Tänk om det kunde vara på sommaren när det är soligt och livet är lite lättare? ;-)

    Ta hand om dig och skit i eventuella dammtussar :-)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.