2009-03-15

På vinterpromenad...

Går och går... Kliver över stockar och kvistar, hoppar över vattenpölar och halkar på isfläckar. Råkar trampa lite i lera och kladdiga löv, men kommer snart ut på torrare och fastare mark. Lite kyligt, lite rått, men så plötsligt tittar solen fram en kort stund, och värmer...
Precis som i livet...



Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Anonym15 mars 2009 kl. 20:44

    Jag hoppas solens värmande strålar sveper sig omkring dig. Både en härlig dag i mars och i livet själv.

    Söndagskram käraste Tizzel!

    SvaraRadera
  2. Victoria16 mars 2009 kl. 07:50

    Tänk att hon alltid har kameran med sej!!!!

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Anonym17 mars 2009 kl. 10:20

    Vilka fina bilder. Det jag tycker är konstigt med livet är att i ungdomen kan man se vad man inte vill bli eller hamna när det gäller reltioner och sin personlighet. Ändå är det som om livet har någon slags trist regelbok för det är just det många av oss gör, hamnar där ändå vare sig vi vill eller inte. (Som jag och karriär typ.) Det kan vara tragiska saker som sjukdom och pengar som ställer till det MEN det kan också vara personer som kommer i ens väg som inte beter sig så som man tänkt sig och så händer och sker saker precis som i regelboken och så plötsligt befinner sig man där som man inte ville. Även fast man är på väg dit och ser det i tid så kan man inte göra något åt det. Det kan vara man själv som är orsak och verkan också, eller en kombination av relationen man har och år som gott. Jag har ett så tragisk exempel i min närhet. Ett par som passar så bra ihop. Stor familj med barn i olika åldrar. Skaffade sig ett landställe där de började renovera ett stort hus. Allt bara så bra. Så väljer plötsligt mannen (en underbar man) helt plötsligt flaskan i stället för familjen. De måste sälja landstället och nu sitter hon där arbetslös (har aldrig jobbat pga alla barn) och ensam. Vi pratar mycket. Hon som tänkt att hennes barn alltid ska ha ett tryggt hem och jobbat för det. Det är därför jag säger till tjejer. Ni måste klara er själva redan från början. Det går aldrig att vara säker utan du måste själv veta, jag fixar det här även om det är tråkigt att behöva tänka så. Blev långt det här...../Rosa

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)