Om att vakna...

Idag när jag vaknade och slog upp mina ögon såg jag ingenting... när jag kom ut i badrummet förstod jag vad det berodde på! Mina ögonlock hänger ju för bövelen ÖVER hela ögonen!!!!! Huruvida detta fenomen enbart beror på att jag börjar bli gammal, eller om det kan ha något att göra med att jag gråtit mer eller mindre i tre dygn nu - det vet jag förstås inte. Det kan också vara en kombination av båda. Jag minns min pappas gamla, trötta hängande ögonlock (det är nog ärftligt va??) - och funderar på om jag inte iallafall ska ställa mig i kö för konsultation och operation. Om jag nu ändå kommer att hänga med några år till så vore det ju trevligt om man har synen kvar!

Idag har jag tagit semester. Tyvärr bara från jobbet. (Semester från livet och sig självt kan man ju inte ta.) Klockan nio hoppar jag på tåget och ska besöka min söta vän, Fröken V. Naturligtvis har mina drömmar härjat med mig hela natten. Jag har blivit försenad, glömt bort tiden, fått hoppa in i en taxi, jagat tåget till nästa station, hoppat på ett tillfälligt tåg för att komma ifatt det andra, rusat, stirrat, stimmat, jagat... Jag är helt slut!! OM jag kommer i tid till det RIKTIGA tåget i dag (och i bästa fall får en sittplats...) så kommer jag somna som en klubbad säl på två minuter.

Men OM jag kommer att sitta vaken en stund, medan tåget tuffar fram från kust till kust som det heter, så kommer säkerligen mina tankar att komma ikapp mig igen... Vad är att göra rätt... vad är att göra fel... rätt... fel... rätt... fel... Åh.... Jag tror jag blir TOKIG!!!