Morsa på stan, småbarns-moster och hund-rastare!

Igår kväll var det dags igen för att titta på ännu ett scenframträdande med gruppen Wera, där min son är sångare! Som alltid blir man lika stolt när dessa goa killar kliver upp på scen och kör så bra material - som de själva komponerat! Tyvärr gick det inte så bra för dem den här gången i tävlingen de deltog i. Men de hängde inte läpp för det! Istället drog de ut på lite galej efteråt hela kompisgänget! Lite senare bestämde jag mig, tillsammans med sonens pappa och sonens morbror att gå en sväng på stan och kolla läget. Vi mötte sonen utanför ett av stadens ungdomshak, och i kön av hundratals ungdomar hittar vi vår son! Nu skulle man kunnat tro att han skulle blivit vansinnigt arg för att morsan och farsan kommer där och gör bort honom med sin blotta existens inför alla kompisar - men detta inträffade inte alls!! Istället brände han av ett bländande leende och kom och kramade om oss - mitt framför hela kompisgänget!! Och så stod vi där och pratade en stund! Kanske jag skulle göra ny karriär som "Morsa på stan"?? :-)

Idag vinkade jag av lillebror vid järnvägsstationen. När jag sedan körde vidare stannade jag vid ett fornminne som jag har vetat om i alla mina drygt fyrtio år, men som jag aldrig någonsin tidigare stannat vid och tittat på! Denna småländska ängsbacke vätte ner mot en sjö, solen sken och det var en härlig syn. Först studerade jag detta stora "stenröse" och imponerades av att man för så länge sedan hade ork att kånka upp sånna här stora stenhögar för hand!! Sedan njöt jag av utsikten ner mot sjön...


Efteråt körde jag vidare till min syster, där jag hade lovat passa hennes åtta-åriga dotter över helgen. Vi vinkade av den lilla damens mamma och pappa, och gav oss sedan ut på en liten vår-tur på den intilliggande ängen. Vårt uppdrag var att plocka ris! I naturen kan man hitta många spännande saker! Bland annat lite fin älgspillning och spirande små vitsippeblad! Som den goda moster jag är stannade vi naturligtvis och studerade bajset nogsamt! Det är vår i luften och fågelkvitter i mina öron!

Jag tog också med familjens hund, Ville, ut på en rejäl promenad under eftermiddagen! Eller om det var Ville som tog med mig... jag vet inte vilket som är mest sant! :-) I allafall var vi ute en dryg timme i det underbara vädret, och med mig hade jag även en mycket god vän från "mitt förra liv" som jag brukar kalla det. I det livet när jag levde med min familj i mitt hus...

Efteråt satt vi, vännen och jag, i nästan en och en halv timme vid en husvägg och solade oss och drack kaffe och åt vännens hembakade bullar. Mycket bättre än så kan man väl inte ha det, en solig dag i mars?