Vad är det i röret??

En ny helg har passerat. Men denna helgen har varit lite mer rolig än vanliga helger, då jag har haft besök av två goda vänner: Kaktusblomma och Malin*! Mycket tjej-snack har det blivit. Likaså mycket vin! Så här trevligt såg det ut på mitt soffbord på fredagkvällen när jag dukade upp fina presenter (Thanks goa girls!!) och lite gott i glasen!! (Att döma av tröttheten som slog till som en koma på söndagkvällen börjar jag mer och mer inse att min höga ålder inte längre tillåter dessa mängder vin två kvällar på raken!!!!)

Min lilla stad visade sig inte från den allra vårigaste sidan, men vi var ändå glada att vi lyckades få till åtminstone en skön promenad då det var både uppehåll och faktiskt liiite sol också!

På lördagkvällen hängde vi en stund på Bishop efter att ha ätit gott på grekisk restaurang. Jag impade tydligen friskt på Kaktusblomma när jag slet upp mitt lilla munspel ur fickan och drog av en låt! :-) Man får vara glad att man kan imponera på någon! Jag minns även att det var rätt kul att diskutera "ölröret" med bartendern. Ölröret... det är det här:

Jag hävdade bestämt att det där med olika ölsorter är en bluff! Det är en stor jättetunna under golvet och så är det EN sorts öl som kommer upp i röret fast bartendrarna låtsas att det kommer olika sorter ur de olika kranarna. Bartendern gjorde sitt bästa för att övertala mig om att jag hade fel, och att det i stället var många små rör INUTI det stora röret och att varje rör kom ifrån en egen öltunna under golvet... Ja, ja... Man får tro vad man vill om det där! Jag tror på MIN variant! :-)

Tänk att min pappa, och hans mamma, också har varit små...

Jag fastnar ibland i gamla fotografier! Tänk så många generationers generationer vi har bakom oss. Och bara två,tre generationer bakåt i tiden känns så väldigt länge sedan! Så väldigt annorlunda mot hur vi har det nu! Kan det verkligen vara sant, att den här lille gossen, som ligger i min unga farmors famn, är min far, som sedan dog vid knappt 75 år fyllda?? Den lille pojken, som då inte alls hade någon aning om hur vad som skulle hända i hans liv. Inte heller visste de två stolta föräldrarna och den blyga storasystern vad som skulle hända nu när detta lille gossebarn hade kommit till världen!

Något år tidigare hade samma storasyster varit ensam om sin mors och fars odelade uppmärksamhet! Här firar den lilla familjen jul. Min farmor och farfar med min faster som liten flicka... Kände de julstämning och glädje? Kärlek? Framtidstro?

Efter min faster och far, fick min farmor och farfar några år senare ytterligare två barn - tvillingar! Här sitter stolta storasyster och storebror (min pappa) och poserar framför kameran.


Här är farfar och farmor tillsammans med sina två yngsta - tvillingarna - och sina hästar! Ett slitsamt och strävsamt liv på gården!

Det finns till och med ett gammalt fotografi bevarat ifrån den tid när min farmor var liten flicka! Min farmor var född 1900 och kan väl på det här fotografiet vara en sex-sju år kanske?? Det är min farmor som sitter längst till vänster i bild, och hennes mamma - min fars mormor längst till höger i bild...

Och här sitter jag... Drygt 100 år senare... med mitt liv... och förundras... över tiden som går... över människor som lever, upplever, skrattar, gråter, strävar, njuter, smärtar, dör...

Hon har kommit ut ur garderoben nu!!!

Ja... Tözen alltså! Katten!!! :-)Hon hade tydligen smygit in där i ett obevakat tillfälle, och sen hade jag stängt dörren och åkt på "symöte". Ikväll när jag skulle in och lägga av mig en tröja därinne, kom hon utrusande när jag öppnade dörren! I nästan fem timmar satt hon instängd i min garderob/klädkammare! Fem timmar, helt i mörker och tystnad! Det kan inte ha varit någon rolig kväll för henne!!
Nåja - slutet gott allting gott! Gott var även allt i matväg som jag blev bjuden på när jag var iväg ikväll. Så mätt jag var sedan!
En go stund i bilen med sonen (som jag plockade upp på hemvägen) gjorde mig gott.
Tacksamhet för min fina tjej som jag har omkring mig alltsom oftast!
Och nu måste jag sova.....

Tok-Tarzan!

En vanligt återkommande rutin i vårt hem är att Tarzan (och ibland även hans syster Tözen) vill roa sig med att dricka och leka lite med vattnet i duschen. Från att som liten varit rädd för vatten, har han blivit mer och mer tuff och vågar nu stå kvar i duschen även om jag kliver in och ska börja duscha!
Ikväll tog vi det hela ännu ett steg längre! Efter att, till min förfäran, ha upptäckt att kattskrället har fått mjäll, så provduschade jag honom!!! Och tusan vet om det inte verkade som om han gillade det!! Nästa gång ska jag göra om det - MED mjällschampoo!! En del av duschscenen kan ni se HÄR!

Efter äventyret torkade jag honom grundligt med en handduk och nu sitter han här och finputsar sig själv och torkar till det sista! :-)

25 år...

24 mars... Flera flera gånger under dagen har jag kommit att tänka på att just idag, är det 25 år sedan min mamma dog. Tjugofem år!!! Det är ju jättemycket ju!! Jag har en märklig förmåga att komma ihåg datum. Jag kan jättemånga födelsedagar - men även dödsdagar sitter inpräntade i mig! Dagen har inte gjort mig lessen i någon särskild bemärkelse, bara lite vemodig över livets skeenden, över tiden som går, över allt som händer och sker... Jag kan känna ett litet stick i hjärtat över det faktum att jag inte fick chansen att lära känna min egen mamma och känna sorg för att hon faktiskt inte fick leva längre än 53 år ! Hon fick inte se alla sina barn växa upp, och inte heller uppleva sina barnbarn!

Lite trött och slö idag, men ändå tog jag mig till Friskis efter jobbet och försökte köra ett vanligt medelpass. Gjorde så gott jag kunde, men tyckte jag kände mig matt. Kanske för att jag tappade blod igår?? Jag åkte hem och värmde mig några Bullens varmkorvar till kvällsmat, och några buketter broccoli för att det skulle se lite bättre ut på tallriken... och sen fick jag för mig att städa ur kylskåpet! Det var en härlig känsla när det var klart, och jag äntligen fick hoppa in i duschen!

Dottern fick sätta saxen i mitt hår ikväll. Det var dags att klippa till det lite. Inte vet jag hur det blir! Det får visa sig i morgon bitti när jag försöker fixa till det. Men å andra sidan är det inte några drastiska förändringar som är gjorda. Bara lite vanlig topping. Ingenting att oroa sig för! :-)

Resten av kvällen har tillbringats i soffan framför tv:n tillsammans med dottern och lite kaffe och glass. Ska nu gå och leta upp påsen med järntabletter som jag fick av den vänliga sköterskan på Blodcentralen igår. Kanske, om jag tar en sådan, får jag lite mer ork till i morgon??

En vanlig tisdag i livet... med en aningens känsla av döden vandrandes tätt intill...

Jäklar vad snabb jag var!!! :-)

56 word


Hittade ett kul test hos Eva... och kunde förstås inte låta bli att prova...
Wow! Riktigt imponera av mig själv
412 tecken per minut - 56 rätta ord - 0 fel ord

Och när jag gör om testet blir det bättre och bättre hela tiden!!
Eget skryt luktar väl inte illa????? ;-)

Ett bloddrypande inlägg...

Idag var det dags igen! Blodgivningscentralen hade kallat på mig! Efter att ha fått sitta i väntrummet i anmärkningsvärda 45 minuter fick jag äntligen hoppa upp i stolen och bli stucken. Av någon anledning fick blodet för sig att riktigt skutta ur nålens ingångshål! För rätt vad det var så hade det kommit blodstänk över hela min överarm, ner på stolsarmstödet och ner på blodpåseutrustningen! Sköterskan som stack mig hade ett fasligt sjå att torka upp! Men det tycker jag gott hon kunde ha! :-)

För övrigt är det soligt, men kallt. Jag fryser men är glad att jag storstädade här i går kväll, för det betyder att jag med gott samvete kan kura ihop mig med en filt här i kväll och inte göra någonting alls!

Morsa på stan, småbarns-moster och hund-rastare!

Igår kväll var det dags igen för att titta på ännu ett scenframträdande med gruppen Wera, där min son är sångare! Som alltid blir man lika stolt när dessa goa killar kliver upp på scen och kör så bra material - som de själva komponerat! Tyvärr gick det inte så bra för dem den här gången i tävlingen de deltog i. Men de hängde inte läpp för det! Istället drog de ut på lite galej efteråt hela kompisgänget! Lite senare bestämde jag mig, tillsammans med sonens pappa och sonens morbror att gå en sväng på stan och kolla läget. Vi mötte sonen utanför ett av stadens ungdomshak, och i kön av hundratals ungdomar hittar vi vår son! Nu skulle man kunnat tro att han skulle blivit vansinnigt arg för att morsan och farsan kommer där och gör bort honom med sin blotta existens inför alla kompisar - men detta inträffade inte alls!! Istället brände han av ett bländande leende och kom och kramade om oss - mitt framför hela kompisgänget!! Och så stod vi där och pratade en stund! Kanske jag skulle göra ny karriär som "Morsa på stan"?? :-)

Idag vinkade jag av lillebror vid järnvägsstationen. När jag sedan körde vidare stannade jag vid ett fornminne som jag har vetat om i alla mina drygt fyrtio år, men som jag aldrig någonsin tidigare stannat vid och tittat på! Denna småländska ängsbacke vätte ner mot en sjö, solen sken och det var en härlig syn. Först studerade jag detta stora "stenröse" och imponerades av att man för så länge sedan hade ork att kånka upp sånna här stora stenhögar för hand!! Sedan njöt jag av utsikten ner mot sjön...


Efteråt körde jag vidare till min syster, där jag hade lovat passa hennes åtta-åriga dotter över helgen. Vi vinkade av den lilla damens mamma och pappa, och gav oss sedan ut på en liten vår-tur på den intilliggande ängen. Vårt uppdrag var att plocka ris! I naturen kan man hitta många spännande saker! Bland annat lite fin älgspillning och spirande små vitsippeblad! Som den goda moster jag är stannade vi naturligtvis och studerade bajset nogsamt! Det är vår i luften och fågelkvitter i mina öron!

Jag tog också med familjens hund, Ville, ut på en rejäl promenad under eftermiddagen! Eller om det var Ville som tog med mig... jag vet inte vilket som är mest sant! :-) I allafall var vi ute en dryg timme i det underbara vädret, och med mig hade jag även en mycket god vän från "mitt förra liv" som jag brukar kalla det. I det livet när jag levde med min familj i mitt hus...

Efteråt satt vi, vännen och jag, i nästan en och en halv timme vid en husvägg och solade oss och drack kaffe och åt vännens hembakade bullar. Mycket bättre än så kan man väl inte ha det, en solig dag i mars?

En nostalgisk dag med rom-inslag...

Ikväll besökte jag "mitt gamla hus". I den lilla blomrabatten hade "mina" gamla vårblommor börjat titta fram! Snödroppar och krokus... Så fina! Lite vemod och nostalgi for genom min skalle - men jag bestämde mig för att bara titta på dem en stund och konstatera att de var tjusiga och inte lägga mer värdering i det.

Jag och min bror besökte även våra föräldrars grav och gjorde lite vårfint. Det är alltid en märklig känsla... att stå vid en gravsten och se sin mammas och pappas namn ingraverade, och veta att det är allt som finns kvar - förutom minnena!

När vi kom hem till mig igen, plockade vi fram "gottiset" som lillebror hade med sig hem från Karibien!! Några glas rom har det blivit här ikväll! Både den starkare varianten, men även den lite sötare med banan- och vaniljsmak!!

Bror, som är rom-fantast, besöker ofta och gärna lite dryckesbutiker på sina resor! Den här bilden tycker jag ser härlig ut!! Här skulle jag inte heller ha något emot att spankulera omkring och titta på etiketter!!!

Här nedan har vi dukat upp det som kom med i brors resväska, hem från Karibien! Intesååå himla mycket som man skulle kunna tro, men med tanke på den minimala vikt han har rest med är jag djupt imponerad av att han ändå hade lyckats få ner detta!!!

Efter förra nattens dåliga sömn på grund av lillebrors ihärdiga snarkningar, har jag lagt fram två öronproppar vid nattygsbordet ikväll! Får jag inte sova inatt heller blir jag tokig!!! :-)

En underbar kväll...

Mitt i allting så kom äntligen en underbar kväll! Min lillebror kom hem från Karibien och båda mina barn var hemma hos mig. Till oss kom även min syster och hennes familj. Så satt vi där, allihopa, och åt lite gott och pratade och framför allt skrattade. Detta befriande skratt som har lyst med sin frånvaro länge!

Vi lyssnade på musik. Vi drack rom. Mina barn var på ett strålande humör - och jag NJÖT av att ha dem där - båda två! Och de dansade!! Mina barn - dansade - med varandra! Min rockande son visade att han också har lärt sig bugga och dansa foxtrot - och han gjorde det tillsammans med min dotter som lärde sig det redan som liten!!! Och mitt mammahjärta bara svämmar över för dessa underbara tonåringar som jag älskar mer än något annat!

Livet är de val du gör...

Livet är de val du gör.... Ibland är det oerhört svårt att välja! Ibland kan valen verka helt orimliga och omöjliga, likväl vet du att du MÅSTE göra ett val. Senaste veckorna har jag av olika anledningar varit tvungen att tänka över vad jag skulle göra för val i mitt liv. Valmöjligheterna har gjort mig orolig och rastlös och har stört min nattsömn. Det känns som om jag bokstavligen har befunnit mig i moment 22! Jag väljer... nej, jag kan inte välja, jag väljer, nej, jag kan inte välja... Och så har det hållt på!

Idag har jag tagit mitt beslut! Två inplanerade resor under våren har krockat mentalt! Jag trodde jag hade valt dem båda. Sen visade det sig att jag inte kunde åka på den ena utan att bli av med den andra. Sen kände jag att jag inte kunde åka på den andra om jag valde bort den ena. Så idag, kom jag äntligen fram till mitt beslut... Jag gjorde mitt val... Jag valde bort dem båda!!

Jag kände tidigare att "vad jag än valde, så valde jag fel". Idag träffade jag en person som vände på steken och sa till mig att "vad jag än valde så skulle jag välja rätt". En intressant tanke, om än ganska svår att förstå sig på när man är en Tizzel!

Om man nu ska se positivt på tillvaron så har jag kommit fram till följande:
*Jag kommer INTE att riskera att dö i några flygolyckor under våren
*Jag har förvisso blivit av med en del inbetalade pengar, men tänk så mycket jag kommer att SPARA på att INTE åka någonstans alls eftersom jag inte kommer köpa massa souvenirer, mat och drinkar osv!!
*Jag kommer kunna behålla mina visioner om att mina resmål är vackra och fantastiska och underbara, istället för att komma dit och inse att jag kanske blev besviken...
*Jag slipper visa upp min inte så himla läckra kropp i bikini för någon varelse
*Jag slipper fixa katt-vakt
*Jag kommer kunna känna att jag genom mina val inte gjorde någon annan besviken (mer än möjligtvis mig själv)...

Ikväll känner jag mig..... tom, trött, besviken, lessen... men samtidigt lättad. Valet är gjort. Nu kan jag nog sova inatt...

På vinterpromenad...

Går och går... Kliver över stockar och kvistar, hoppar över vattenpölar och halkar på isfläckar. Råkar trampa lite i lera och kladdiga löv, men kommer snart ut på torrare och fastare mark. Lite kyligt, lite rått, men så plötsligt tittar solen fram en kort stund, och värmer...
Precis som i livet...

Livet

Ibland kan jag längta mig tillbaka i tiden. Till den tiden då man var ung, naiv och trodde man visste precis hur man ville ha det. Nu är man istället gammal, cynisk och vet inte alls vad man vill eller hur man vill har det!

Skilsmässan, det som hände före den och det som följde i kölvattnet av den efteråt, har gjort mig ännu mer förvirrad än någonsin tidigare och jag står helt frågande till hur en "sund relation" ska vara, och om jag (i egenskap av mig själv) har möjlighet att få vara i en sådan. Saker som jag i tjugoårsåldern trodde jag hade HELT klart för mig, är idag stora frågetecken som jag inte alls lyckas räta ut.

Människor som bryr sig om varandra, som sårar varandra. Människor som letar efter en tillvaro där saker och ting faller på plats snurrar istället till det för sig och hamnar i värre situationer än de var tidigare.

Jag önskar så att jag skulle vakna en dag och veta precis hur jag skulle göra för att göra rätt.

Blandad kompott...

Så märkligt det är att när man går och väntar på våren, och det plötsligt kommer en dag med klarblå himmel och sol några timmar... då tror man verkligen att våren liksom har kommit! Så himla besviken man blir då när det några timmar senare tar i och blir snorkallt och börjar tok-snöa! :-(

Som vanligt har min lilla hjärna spökat med mig idag. Ibland tänker jag att någon har skojat med mig och gett mig en hjärna med fem-dubbelt så mycket utrymme för tankar och känslor jämfört med någon annan människa! Till vilken nytta då????? Jag vet ingen som tänker så mycket som jag - och jag vet ingen som kommer fram till så få klarheter som jag! Det stämmer inte liksom! Snacka om paradoxer!

Har haft en mysig stund med min dotter ikväll. Goa samtal och skratt.Hon fyller mitt hjärta med värme! Men jag saknar min son! Han som finns så nära på kartan, men som liksom känns så långt bort ändå! Känner mig så misslyckad i min mammaroll... Vill göra rätt, men vet inte hur man ska göra...

Ikväll har jag också druckit ett glas rött, strävt vin med men längtat lite efter en smutt sött Baileys, liksom jag har blandat verklighetens sanningar med längtan efter en okomplicerad tillvaro! Jag irrar vidare i livets labyrint!

Är det så??

För några veckor sedan hade jag och dottern varit och handlat. Innan vi körde hem fick jag för mig att springa in på Systembolaget och köpa mig en box vin! (Ni som känner mig vet ju att jag är lite svag för rödvin...Alltid bra att ha hemma!)

Jag frågade dottern om hon ville följa med in, men hon svarade förnuftigt att "Nä - jag sitter kvar i bilen, för annars kanske du inte får köpa".

Är det så? Kan jag bli nobbad i kassan om jag har min tonårsdotter med mig in i butiken? Tror personalen då direkt att jag köper ut till henne? Kanske är jag rent av omdömeslös ifall jag tar med henne in när jag ska handla till mig? Kanske är det att utsätta henne för frestelser? :-)

Tur hon är så klok som hon är, den flickan. För annars kanske jag hade blivit utskickad ur butiken UTAN att få något vin med mig! Och DET ville jag ju inte vara med om!!! :-)

Gott!!

Tycker om!!!!

Aldrig före elva...

Tänk att man aldrig, trots eviga goda föresatser, kommer i säng in tid? Klockan blir alltid minst elva, och ofta betydligt senare än så innan jag får ner huvudet på kudden.

Positivt samtal idag med en styck chef, fick mig att förundras över hur mitt eget självförtroende och mitt eget synsätt på mitt arbete och mina arbetsuppgifter kan ge sådana goda omdömen! Ännu en gång är det lättare att välja att tro att jag är en jävel på att lura folk i min omgivning och gå omkring livrädd att någon ska "komma på mig"/förstå vilken bluff jag är - än att tro att jag faktiskt är duktig och kompetent i mitt jobb! Märkligt...

Efter skön kväll med vacker dotter avslutades kvällen i vanlig ordning nedslängd i soffan med älsklingsleksaken i knät. Vad vore jag utan min laptop? Halv! Här har jag diskuterat skojsamma ämnen med god vän samt även bollat allvarsamma tankar med mig själv. Någon annans tankar och ord får mig glad och fundersam på samma gång. Mina egna tankar och mina ord är mina bästa tillgångar och samtidigt mina värsta egenskaper!! Tänk att en sådan liten skalle kan innehålla så mycket skit! Tanken på lobotomi ter sig alltmer lockande!!

Med dessa förvirrade rader styr jag min kosa mot sängen, som redan är uppvärmd. Två stycken vita ullbollar ligger där och väntar spinnande på mig. Kärlek!

Mjölk är inte det värsta!

Tänk att jag alltid trott att det värsta man kan spilla ut är en liter mjölk, eller möjligtvis tappa en kartong ägg.... Men nu vet jag bättre! I eftermiddag lyckades jag nämligen spilla ut 33 cl coca cola på köksgolvet när jag skulle rengöra kylen lite grand, och råkade slita loss en hylla från kylskåpsdörren så att allt innehållet där for ut!

Att ligga på knä och torka upp ovan nämnda utspillda kladdiga vätska tillsammans med en ansenlig mängd glas är inget kul. Inte heller är det roligt att oroa sig för att två styck nyfikna katter ska få splitter i trampdynorna innan man har hunnit torka upp allt och slita fram dammsugaren.

Efter denna ansträngande händelse satte jag mig i soffan medan potatisen till moset puttrade hemtrevligt på spisen. För ett litet ögonblick kände jag hur det blev skönt i mig. Lugnt, stilla och skönt. Lite fin musik i högtalarna, ett liiitet glas rött och lugnet spred sig. Önskar jag kan behålla känslan... hur det nu ska gå till... ???

Det är orimligt!!!

Jag förstår och inser att det är helt orimligt...
Men ibland kommer jag på mig själv att önska att livet vore liiiite mer som en en schlager, eller en ljuv, smäktande kärleksballad eller en romantisk film! Vad härligt det vore om det vore så där självklart, att det kändes ända nerifrån tårna att liksom "vi" hör ihop och att ingenting kunde rubba den känslan! Tänk att vakna med rosenröda kinder och vackert rufs i håret och se på den man vaknar bredvid och känna the big love och veta att vad som än händer tar vi oss igenom det - tillsammans! Lite vacker musik och lite slow-motion där man sakta springer på en sandstrand i solnedgången! Inte ett grubbel, inte en tveksamhet, inte ett tvivel...

Dear Tizzel... I´ve got news for you.... Sånt är inte livet.

Mitt rätta jag...

För en kort sekund idag på morgonen tyckte jag mig känna att det som är mitt rätta jag tittade fram. Känslan gjorde mig upprymd och jag kände hur jag fylldes med glädje och tillförsikt. Plötsligt var det magiska ögonblicket förbi och jag var tillbaka i det som är min upplevda verklighet, och jag ställde mig frågan om det som jag nyss upplevt bara var en illustion eller en lömsk villfarelse? Vilken är min äkta sanning? Vilket är mitt ansikte?

Att bara vara...

Mitt i all vånda, har jag haft en underbar dag med en sådan kär vän! Tack sötaste Fröken V för dagen med dig! Den gjorde så gott för mig! DU gör mig gott!! Att bara få vara... med dig... idag har varit så skönt! (Skönast av allt var din underbara värmemadrass!!!) :-)

Tågresan var två timmar och behaglig. Jag hann sms:a med några stycken jag ville hålla kontakt med, och jag hann vila en liten stund. Att sedan mötas av god vän på en perrong är en känsla som ger värme att tänka tillbaka på! Dagen har bara innehållit fika, samtal, vila, samtal, mat, samtal, vila... Precis vad jag behövde!
Våran lunch: Mumsig tacopaj med sallad.

Fröken V och jag har en speciell bakgrund. Vår vänskap betyder mycket för mig! Att få vara en del av hennes liv är lärorikt! Att få höra hennes tankar ger massor! Hon får dela mig och mina tankar! Hon får mig att känna mig bra och fin! Tack underbaraste V för att du är min vän!

Halsen fortsätter krångla och ge mig obehag! En ny förkylning verkar ha tagit min kropp i besittning. Är det inte nog nu? Tar det aldrig slut? När ska jag bli frisk? Hur mycket har att göra med alla mina tankar och grubblerier?

Vare sig man grubblar eller inte så är det alltid gott med en liten "chokela-bit" när man sitter på tågresan hem! Jag klämde dock inte hela kakan... Jag köpte den faktiskt häromdagen och hade delat med mig av den innan. Det jag åt ikväll var bara lite rester kan man säga! :-)

Att mötas av en styck dotter när man hoppade av tåget efter hemresan gav en varm och luddig känsla i ett modershjärta! En kväll med msn-samtal med kär vän är heller inte att förakta. Dock finns känslan av tvivel kvar i mig... Vad vill jag... vart är jag på väg...

"En vän är någon som vet allt om dig - och ändå tycker om dig"

Om att vakna...

Idag när jag vaknade och slog upp mina ögon såg jag ingenting... när jag kom ut i badrummet förstod jag vad det berodde på! Mina ögonlock hänger ju för bövelen ÖVER hela ögonen!!!!! Huruvida detta fenomen enbart beror på att jag börjar bli gammal, eller om det kan ha något att göra med att jag gråtit mer eller mindre i tre dygn nu - det vet jag förstås inte. Det kan också vara en kombination av båda. Jag minns min pappas gamla, trötta hängande ögonlock (det är nog ärftligt va??) - och funderar på om jag inte iallafall ska ställa mig i kö för konsultation och operation. Om jag nu ändå kommer att hänga med några år till så vore det ju trevligt om man har synen kvar!

Idag har jag tagit semester. Tyvärr bara från jobbet. (Semester från livet och sig självt kan man ju inte ta.) Klockan nio hoppar jag på tåget och ska besöka min söta vän, Fröken V. Naturligtvis har mina drömmar härjat med mig hela natten. Jag har blivit försenad, glömt bort tiden, fått hoppa in i en taxi, jagat tåget till nästa station, hoppat på ett tillfälligt tåg för att komma ifatt det andra, rusat, stirrat, stimmat, jagat... Jag är helt slut!! OM jag kommer i tid till det RIKTIGA tåget i dag (och i bästa fall får en sittplats...) så kommer jag somna som en klubbad säl på två minuter.

Men OM jag kommer att sitta vaken en stund, medan tåget tuffar fram från kust till kust som det heter, så kommer säkerligen mina tankar att komma ikapp mig igen... Vad är att göra rätt... vad är att göra fel... rätt... fel... rätt... fel... Åh.... Jag tror jag blir TOKIG!!!

Om att förstå varandra...

"Om människor som inte förstår varandra
åtminstone förstår att de inte förstår varandra
då förstår de varandra bättre
än när de utan att förstå varandra
inte ens förstår att de inte förstår varandra"
~Wayne W. Dyer ~

En dagjävel rätt upp och ner...

Ja... så kan man beskriva det! En dagjävel rätt upp och ner! Ibland seglar man omkring på räkmackan och tycker att man har ju det rätt ok ändå... sen plötsligt händer något och man får en käftsmäll så det blixtrar runt ögonen och man ramlar dit så det står härliga till!!

Hur mycket glättiga inlägg man lägger in på sin lilla blogg i förhoppning om att ytliga bekantskaper och/eller någon enstaka riktigt nära vän ska lämna ett frågetecken, ett utropstecken eller en glad gubbe - så försvinner inte den vemodiga känslan som har lagt sig runt mitt hjärta.

När klockan ringde, hade jag väl nyss somnat? *
När jag kom till jobbet stod redan någon och väntade på att få hjälp med något (trots att jag helst hade velat vara själv en stund).
När jag hällde upp mjölken i nio-kaffet visade sig mjölken vara sur.
Arbetsuppgifterna jag borde ha gjort bara försvann från min koncentration och istället invaderades mitt huvud av tankar som körde speedway inne i hjärnan.
Ute vräkte snö och regn ner om vartannat. Ingen sol där inte fast det är mars månad!
När måndagsmötet föredrogs kände jag bara irritation, då ämnen som som avhandlas högt upp i hierarkin var för stora för mig för att ta in. Jag befinner mig på en annan nivå, där människor och relationer tar större plats...
Jag lyckades trycka fel lösenord tre gånger när jag skulle in i ekonomisystemet, så dataansvarig fick öppna upp för mig igen.

Senare när dottern ville ha med mig att handla körde jag bil som i dimma.
Jag höll på att köra på damen vid returstationen.
Jag glömde mina medhavda kassar (som jag skulle haft med mig in i affären) i bilen .
Vid självscanningsdatorn blev jag stående med det det ena felet efter det andra! (Det enda som förvånade mig var att jag inte åkte på avstämning också...)

När jag kom hem och vi skulle laga till lite tacos, jag och dottern, var vitlöken möglig och jag spillde nyss rödvin på min svart-vitrandiga hyfsat nya tröja. Naturligtvis på den vita randen - inte på den svarta.
Minsta lilla minne, tanke eller detalj får mig att börja gråta. Satte på min nya skiva och den ena låten efter den andra får tårar att trilla! Dottern blir tokig på mig och undrar förstås vad som pågår. Kan inte svara henne! Vet knappt själv! Vet bara att jag känner mig lessen... och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera känslan...

Polar Bear Attack in Canada!

Bear Attack in Churchill , Manitoba , Canada .
These are pictures of an actual polar bear attack in Churchill. The pictures were taken while people watched and could do nothing to stop the attack! Reports from the local newspaper say that the victim will make a full recovery.

Vad är det för likhet på en SILICONSPRAY och en HÅRSPRAY???
Svaret har jag! De är förvillande lika när en hand söker efter flaskan i en handväska! Som tur var kastade jag ett extra öga på vad det var jag just hade plockat upp och tagit av korken på, innan jag började spraya till mitt hår här för en stund sedan!!!! :-)

Ett lättsammare inlägg...

...för att skingra nattens miljoner tankar! Ny dag - nya möjligheter som man brukar säga! Det är bara till att sätta den ena foten före den andra och se vart det leder!

Trött är jag förstås idag. Det säger sig självt... sover man inte tillräckligt många timmar på natten, blir man trött på dagen. Även om man har vilat mycket på helgen. Den onda halsen verkar inte heller riktigt vilja släppa greppet om mig, så jag får komplettera frukosten med en Alvedon.

Ny måndag i livet! Vad ska det bli av denna dag? Hittills har den innehållit den enda beständiga varaktighet, samt riktiga och sanna glädje som finns i mitt liv! Tömning av kattlådan!
Livet går - kattbajset består! :-)

Förvirrade tankar i natten...

Det som skulle blivit en tidig kväll ser ut att bli en sen natt. Jag, tystnaden, mörkret och mina tankar. Förvirrade tankar. Glada tankar och lessna tankar. Varma tankar och kalla tankar. Tankar om det som är, det som varit, och det som kommer. Tankar om ett förtroende och om ord. Tankar om mig själv och mina val. Tankar om min förhoppning om att bli en bättre människa - som verkar gå käpprätt åt helvete...

Jag trodde jag skulle bli klokare! Jag hade hoppats att livets läxa till sist ändå skulle ge mig klarheter och insikter! Att jag skulle komma ur det som var med någon slags solklar lösning på hela livspusslet!

Istället står jag här,ännu mer insnärjd i mig själv, med den gamla välkända rädslan som förlamar mig... Jag är min egen värsta fiende... Så många underbara människor jag har och har fått ha omkring mig - och jag förstör dem, förtär dem! Jag är en lismande djävul, en varulv som ler listigt och visar sina blodiga tänder, samtidigt som mitt ansikte lyser oskyldighet och mina ögon fäller tårar. Tårar för mig själv men även tårar för dem som betyder något för mig. Hur kan jag tro att jag ska bli förstådd, när jag inte ens kan förstå mig själv?

Inatt är jag benägen att ta till flykt. Flykt från mig själv. Jag vill långt härifrån - men vet att jag ändå aldrig kommer undan. Jag är fast... och jag måste stå ut med att vara mig själv, fast i mig själv... Fast i min egen komplicerade känslostormande värld, den som styr mig, den som får mig att hamna i situationer som jag inte klarar av att reda ut!

Visst kan jag tyckas starkare, så tillvida att jag inte låter paniken och gråten ta mig längre. Jag är bara tagen av sorgen - och besvikelsen över att vara ett ständigt misslyckande...

Det mest spännande som har hänt...

...den här helgen... är väl att jag har köpt en samlingsskiva med massa gamla schlager-godbitar!!! En liten ynka tur till affären och en liten ynka tiominuterspromenad samt en ansträngande sväng med dammsugaren är annars vad jag har orkat med den här helgen! Resten av tiden har jag varit sängliggandes. Febern gav med sig, men halsontet och värken i nacken har suttit kvar. Hoppas man är i så skapligt skick att man med hjälp av en Alvedon kan ta sig till jobbet i morgon. Har nämligen INTE lust att bli av med lika mycket pengar igen som jag blev på senaste lönebeskedet för att jag var sjuk fyra dagar i januari!!!

På den gamla goda tiden när det var "Schlager-festival" och inte "Melodifestival" var den där lördagen i februari helig. Då bänkade man sig med goda vänner i soffan efter att ha ätit gott tillsammans, och laddade sedan upp med god dricka, snacks och fullt med prat och gissningar om vad som skulle hända den där magiska kvällen med tio nya låtar! Nu är det alldeles för många lördagar och många låtar för att man ska orka vara engagerad.

Jag och dottern har nu satt på den första av tre cd som ligger i den här snygga förpackningen. Några av godisarna som strömmar in i mina öron är Miss Decibel, Växeln Hallå, Dag efter dag, Främling, Diggi-loo, Diggi-ley", Piccadilly Circus, Dover-Calais, E´de´det här du kallar kärlek, Stad i Ljus, En dag, Eloise, Se på mig. Ja, jag blir ju alldeles till mig av glädje och nostalgi här ju!

När man nu har legat i sängen så många timmar i helgen som jag har gjort är man glad över att man har en jättego kille bredvid sig! Här kommer en liten bildkavalkad om vad som händer när man försöker ta en bild... Nyfikenheten tar över!! :-) Tarzan in action!