Tizzel tänker om tiden och livet..

När man går igenom olika jobbiga faser i livet, möter man - eller kanske söker sig till (medvetet eller omedvetet) - människor som har gått igenom något liknande. Det är en fin tanke det där, att människor man möter, möter man just av den anledningen att man ska lära sig något! Och i svallvågorna efter våra händelser och upplevelser försöker vi efter bästa förmåga att forma ett nytt liv. Vi försöker hitta ett sätt att acceptera, att släppa taget, att gå vidare. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Vi vill lära oss att bli bättre människor. Vi vill kunna förlåta och bli förlåtna. Och vi längtar efter att släppa taget om sorg, skuld och skam och få bli lyckliga igen. Vi är formade av det som varit, och vi formas efter det som är - för att kunna vara i det som ska komma.

När man gått igenom något svårt är det lätt att känna sig som att man är den enda i hela världen med just den upplevelsen. Just den sorgen. Just den smärtan. När man tar sig tid att prata med andra och lyssna på andra, inser man snart att så är det inte. Vi blir alla drabbade av livet! Vi får alla vår beskärda del av det som är svårt och jobbigt.

Jag hittade häromdagen, i mina gömmor, ett poesialbum. Det är ett vackert rött skinnalbum, med lite matta, gulnade blad.

Det här albumet har tillhört min mammas moster, Bettan. Hon föddes 1897, och förblev ogift och barnlös hela livet. Hon dog när hon var nittiosju år gammal. Nittio sju år!! Nästan hundra!!! Man förstår att det hinner hända en hel del under så många år!

Moster Bettan var makalöst duktig på att rita och måla. Jag har mängder av små "alster" sparade, som hon har gjort. Hon målade på papper och på porslin. Den vackraste servisen jag äger är handmålad av moster Bettan under år 1946. Imponerande!! Så stolt jag är över att få duka med den här servisen!!!




I allafall... det här poesialbumet som jag nämnde, innehåller massor av små dikter. När jag slår upp pärmen, möter mig följande ord på vänstra sidan:
Elisabeth har tecknat och nedskrivit detta i stunder av sorg och tvivel, men även med hopp och tacksamhet för livets under.
Och på högra sidan ser jag det här:

Sedan följer, på varje blad, tankar och ord, nedtecknade av en kvinna i min historia, tillsammans med en liten illustration. Jag kan sitta länge, länge och läsa alla dessa ord. Jag inser att redan då, för länge sedan, i en helt annan tid än min, så var det precis likadant! Människor fick gå igenom sina glädjeämnen, men också brottas med sina svårigheter och tampas med sina känslor - precis som vi gör nu! I början av albumet ligger en lapp... Där har moster Bettan skrivit:
Jag vill i dag försöka leva i enkelhet, uppriktighet och lugn, övervinna varje böjelse till missnöje, oro, missmod, orenhet och själviskhet; öva mig i glädje, storsinthet, barmhärtighet och vanan av helig tystnad; vinnlägga mig om sparsamhet i mina utgifter, noggrannhet i mitt samtal, nit i tjänsten, trohet i det som anförtros mig och en barnslig förtröstan på Gud. En stilla bön om förlåtelse. /Bettan

Orden gör mig stum... Jag skulle vilja träffa henne igen - min gammelmoster! Jag skulle vilja sitta med henne och dricka kaffe tillsammans med henne. Jag var bara tio år när jag träffade henne sista gången. Hon bodde långt bort, och vi höll sedan kontakt bara via brev och telefonsamtal. Och nu är det många, många år sedan hon dog. Jag skulle vilja (nu, sedan jag blev vuxen) höra henne berätta om sitt liv, och om sitt livsöde. I hennes poesialbum anar jag något. Hon har varit med om saker i sitt liv som gjort så ont. Som har påverkat henne så mycket. Hade hon någon att tala med? Visste någon om hennes hemligheter? Visste någon om hennes sorg och hennes tårar?






Medan jag fortsätter mitt eget liv, små kliv i taget för att göra det bästa av allt som blivit... så tar jag till mig en del av moster Bettans ord.
Vackra ord... om livet...

Så må vi önska oss ett liv
som blir lavendeln likt
och gå i blom om sommaren
så innerligt och rikt
Men bärga under loft
då den är liden
de väna minnens doft
från kärlekstiden

Man måste böjas ändå
för att igen kunna rätas
och måste i stormen stå
om styrkan ska mätas

Bredvid all försakelses tistel
blommar en längtans mistel

Det som ska bli gemensamt
måste gro
i allt som är mycket ensamt

Se med tacksamhet tillbaka
med mod framåt
med kärlek åt sidorna
med hopp och tro uppåt

Din sorg är din egen
den tillhör blott dig
ty sorgen vill delas av ingen
Då din prövning är din
på din steniga stig
bör du ensam brottas med tingen
Men finner du glädje
i en bortglömd vrå
strö då tacksamt rosor på vägen
Ty glädjen blir dubbel
när den delas av två
ej blott ett lyckosamt slut på en sägen

Morgonbestyr

Jag duschade Tarzan, hankatten, igår. Han har en tendens till att bli lite tovig i pälsen, så ibland behöver jag ge honom en hjälpande hand med att göra honom snygg igen. Idag på morgonen var han fortfarande lite tufsig så jag satte mig ner på badrumsmattan och kammade honom i en kvart och gjorde honom riktigt tjusig.
Sen reste jag mig upp och fick syn på min egen frisyr i badrumsspegeln....
Hjälp!!!!!!!!!!!!

Obs! Inget sånt där "rufs" som vissa talar om - utan en helt vanlig
Tizzel-morgonfrisyr!
Jag vände mig snabbt bort från spegeln (för det där klarade jag inte av att titta på) och gick istället ut i köket och fixade frukost. Idag var jag så där himla bussig igen mot mig själv igen så att det blev frukost på sängen!
Jag gillar mig!

Om... om igen...

Gång på gång på gång... om och om igen... kissar de fina fina hjärtan till mig i sanden, katterna!!! Love!!!

Det får bara inte hända!!!

Den kostade mig 25 spänn... Den KAN ha kostat mig flera miljoner! Jag tog en promenad bort till centrum i eftermiddag, för att köpa en trisslott att ha med mig till kvällens symötes-träff. (Eller... symöte är det ju inte längre... bara tjejträff...). Vädret var härligt så jag stoppade ner den nyköpta lotten i bakfickan på jeansen, och gick sedan en stilla promenad Storgatan upp. Satte mig och njöt av solen en stund på en bänk, och gick sedan Storgatan ned igen. Fick för mig att känna med handen i bakfickan så att lotten var kvar... DET VAR DEN INTE!!!! Men vaff.....n!!!! Ser framför mig hur någon plockar upp lotten, glatt konstaterar att den är oskrapad... och skrapar fram MILJONVINST! För nog vore det väl troligt att den enda lott man någonsin går och tappar, nog har den där stora drömvinsten som man någon gång i livet hoppades att vinna!! Plötsligt händer det - liksom. Plötsligt hände det istället att jag tappade lotten. Plötsligt hände det att jag känner mig förbaskat snuvad på den förmodade vinsten! Plötsligt hände det att jag fick gå och köpa en lott till, för att ha med mig i kväll... Jag höll den väldigt hårt i handen medan jag moloket gick hem igen!

Sista "riktiga sommarmorgonen"?

Idag när jag vaknade, såg jag genom fönstret att det var klarblå himmel och sol. Det kändes som att det här kanske är den sista riktiga sommarmorgonen. Det är en bra bit in i augusti nu och luften har börjat bli högre och klarare. Det är lite kyligare på morgnarna och kvällarna, och lite höstdimma har börjat smyga sig på. Skolorna har börjat och semestrarna är slut. Färgerna på gräs och träd börjar ändras...
Bäst att utnyttja denna vackra morgon, tänkte jag, och väckte dottern och packade sedan raskt ihop strandgrejer, kaffe och morgonmackorna. Iväg åkte vi till en härlig liten badplats, där vi var helt själva.
Lugn! Ro! Stilla njutning!
Sista riktiga sommarmorgonen...

Ser jag ut som "Hitta.se" eller???

Tre dagar på raken har folk stannat mig och frågat om vägen!
Dag ett: Vet du var Systembolaget ligger?
(Såklart jag vet... *hrmpf*... Blev nästan lite förnärmad!)
Dag två: Vet du var Försäkringskassan finns?
(Japp, den ligger bara runt hörnet där....)
Dag tre - idag: Vet du var Vandrarhemmet på Xxx-gatan ligger?
(Japp - jag visste det med!)
Ser jag ut som "Hitta.se" eller???
Men jäklar vad trevlig jag är när jag dirigerar alla dessa vilsna själar! Jag är en riktig "hedersknyffel"! :-D

Inte!!!

Kom hem efter en 1,5 timmes lång promenad och funderade allvarligt på att börja röja i den kaosartade klädkammaren..... Men gissa vad!
Jag lät bli!!! :-D

Minns tillbaka...

Vissa saker sätter sig för evigt kvar i minnet! Som den gången lille sonen, då fyra år, kom fram och sa:
"Mamma - gissa vad jag tänker på?"
Jag drog till med några gissningar, som naturligtvis var fel.
Till slut sa jag: "Du måste ge mig en ledtråd!"
Sonen: "Den är vit."
Jag (funderar...): "Nää... jag vet inte vad det kan vara - vad är det?"
Sonen: "Det är ju BATMAN!!!!!"
Jag: "Batman??? Men, han är väl inte vit?"
Sonen (som suckar uppgivet över sin korkade mamma...): "Jomen - han har ju SNÖÖÖÖ på sig!!!"

Ett självömkande inlägg...

Just idag är det pyton! Jag tycker ruskigt synd om mig själv! Jag tycker att livet är motigt och jävligt!
*Allt och alla är emot mig!
*Jag känner mig motarbetad, lurad, utanför och illa behandlad.
*Affärerna tar ut hutlösa priser bara för att jag ska köpa några bananer och lite yoghurt.
*Det är tomt i kyl och frys och jag borde inte handla mer innan nästa lön kommer (om typ tio dagar).
*Den första lägenheten, av de tre visningar som jag har bokat in mig på (inte den i mitt tidigare inlägg dock), var alldeles för dyr (det visste jag iofs redan, men det blir ändå mer påtagligt när man kommer närmare).
*Dottern som kom hem från Turkiet häromdagen har varit helt odräglig sedan hon klev av planet.
*Sonen, som jag ringer varje dag för att fråga om han inte kan komma över hit och vara här en stund, har alltid miljoner anledningar till att inte komma hit
*Jag har en ca fyratusenkronors service på bilen att se fram emot i slutet på veckan
*Jag fick en djävulsk restskatt!

Men men... det finns säkert någon som sitter och myser och tycker att allt det här är lite kul och bara är rätt åt mig!

Vill helst gå och dra en filt över huvudet och sova tills jag blir typ 70, sedan bara kliva upp för att själv promenera till gravplatsen. Vill inte vara någon till last liksom..... Hoppas man har råd till kremeringen bara!!!!
Livet leker - NOT!

Grillfest med pin-up-överraskning!!

Igår gjorde jag en liten nätt resa på 40-45 mil nå´nting! Sturup tur och retur för att hämta hem dottern som varit en vecka på partyresa till Alanya tillsammans med tre tjejkompisar! Resan ner var regnig. Mycket regnig till och med. Och inte blev det roligare av att jag större delen hamnade bakom antingen långtradare, bussar eller husbilar. Hur kul på en skala är det att ligga i ösregn bakom en sån här???

Det var fyra trötta, men bruna och jättenöjda tjejer som jag mötte i ankomsthallen. Efter att vi hade hoppat in i bilen fick jag under ca en halvtimme höra en hel del om hur de hade haft det, vad för folk de hade träffat, vad de hade hittat på, vad de hade ätit och druckit (som visst var en hel del... hrm...) Men efter den där halvtimmen sov alla fyra som små spädgrisar i sina säten (det hade tydligen inte varit så hemskt många timmars sömn under veckan) och jag fick roa mig bäst jag ville hela vägen hem!

Väl hemma gjorde jag världens snabbaste hårtvätt med "fix" och bytte lite kläder och skyndade sedan mot kvällens grillparty med symötesgänget och deras gubbar. En, som vanligt, väldigt trevlig tillställning! Knytis, långbord, vin, inglasad altan, ljus, gitarr, sång, musik, dans och gapskratt. Ja - man kan säga att det som behövdes för en fest - det fanns på plats!

Ungefär hur stämningen var framåt natten kan man väl avläsa på den här bilden!! :-)

Om den suddiga bildkvalitén beror på den som fotograferar, de som blir fotograferade, eller kanske en kombination av båda, låter jag förbli osagt! Roliga och goa symötestjejer är det i allafall!!! :-D

En av herrarna bjöd på trevlig underhållning också genom att visa upp sin läckra lilla rumpa i kvällens snyggaste kalsonger!!! Ja, jag tror att de var de snyggaste.... Ingen av de andra visade sina iallafall!! :-) Massor med pinuppor på dem var det på just det här paret!

Efter övernattning på plats (då det var alldeles för jobbigt att ta bussen hem...) och en ganska lång sovmorgon så har söndagen gått i ganska stilla takt. En långsam promenad med syrran, lite mat, lite tvätt. Sånt där som ska göras.
Kvällens konstaterande: Det hade varit skönt med en ledig dag till i morgon innan arbetsveckan börjar...

Till Dig...

Rosa moln kan blåsa bort
Vardag kan ta vid
Man glömmer så lätt varandra
i allt som sker runtomkring
och i tiden som bara försvinner
Glömmer så lätt vad det var
som var det viktiga...

Kärlek kan försummas
Löften kan svikas
Lögner kan svärta ner
Tillit kan raseras
Man kan såras
Man kan såra
Man kan reagera -
med isande tystnad,
skrikande ilska
växande ångest
eller smärtsam sorg

Man kan försöka förklara
Man kan försöka förstå
Man kan försöka glömma
Man kan till sist förlåta
Ändå kan man inte längre mötas
Kanske av rädsla
Kanske av skam
Kanske av smärta
Kanske av någon annan anledning
som är svår att förklara - ens för sig själv

Fastän det gör så ont
Fastän det är så sorgligt
så finns förhoppningen ändå
att en dag
på något sätt
kunna önska varandra gott
För Din skull
För Min skull
För Vår skull
För Våra vackra barns skull

Jag skulle förverkliga alla mina drömmar - om jag bara hade råd.....

Jag har ett område här i närheten som jag ofta går förbi när jag är ute på mina promenader. Jag går där, för att jag för länge sedan hittade en marklägenhet just på det området, som jag bara kände att DEN ville jag ha! Just då fanns ingen möjlighet för mig att köpa. Pengarna styr... Jag har tidigare skrivit om det där med att bo och ekonomi (läs HÄR). Jag har en vision om hur jag vill bo och var jag vill bo. En liten marklägenhet - precis en sån där som jag såg en gång i det där speciella området. Det ska finnas en egen liten gräsplätt där jag kan/får släppa ut mina katter och där jag kan gå ut i solen och sitta och smutta på ett glas vin. Det ska vara nära till stan och jobbet. Och helst vill jag dessutom få ner månadskostnaden till lägre än det jag idag betalar i hyra för min nuvarande hyreslägenhet på tredje våningen. Men mina drömmar krockar ständigt med mitt kontoutdrag...

Senast igår gick jag en promenad just i det området och konstaterade att det är väääldigt sällan det är något till salu där! Idag, när jag loggade in på Hemnet, fanns det just en sån lägenhet till salu! Just en sån lägenhet som det nästan står Tizzel på! Just en sån som jag vill bo i!

Jag kastar mig över bokalkyler och räntor och räknar fram och tillbaka... Men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inet se hur jag skulle våga ge mig in i ett bostadsköp. Och jag kan inte se framför mig hur jag skulle kunna klara att bo i en bostadsrätt som är som ett litet radhus med allt underhåll och trädgård och allt vad det innebär - jag som har tummen mitt i handen och dessutom helst bara vill ligga och lata mig och njuta av stillheten! Jag bokade ändå in mig på visning om 1,5 vecka. Det gjorde jag faktiskt. Jag vill så gärna se den "på riktigt". Få drömma liiite till! Men jag tror nog ändå redan att jag får se mig besegrad. Igen... Den kommer inte att bli min den här lägenheten heller.....
*suckar tungt*

Hur man bäst snoppar av en telefonförsäljare...

Telefonen ringer, jag svarar...
"Hej - jag ringer från Pocketklubben" säger en trevlig manlig röst.
"Var ringde du från, sa du?" sa jag (för jag hör ju lite illa...)
"POCKETKLUBBEN" sa mannen. "Får jag ställa en fråga?"
"Jaaaaa... (dröjde lite på svaret...) - det kan du väl få" sa jag.
"Vad tycker du är bäst med pocketböcker?" frågar försäljaren.
"Det är att de är lätta att hålla i när man läser, och så är de så jättebra att låna på biblioteket så att man slipper att köpa dem själv!!!" sa jag rappt!!!!!
Den stackars grabben kom alldeles av sig.
Samtalet avslutades kort därefter.
Ibland är jag sååå kvick!!! :-D

En sån BRA helg!!!!!

Har haft det så bra! Det har varit så fint väder, och det har varit så mycket roligt! I fredags kväll kom kära symötesväninnorna

på besök tillsammans med sina respektive. Vi dukade upp lite picknick i det gröna utanför hyreshuset där jag bor.

Jag hade varit för lat att laga någon egen mat så istället serverades det nylevererad pizza från min närmaste pizzeria. Vinet flödade och snacksen gick åt. Många glada vinkningar kom från intilliggande hyresgäster. "Kärringen på ettan", som i vanligt fall förpestar alla glada tillställningar i vårt hus, syntes inte alls till - tack och lov!

Medan vi satt där på filtarna (alla i åldrarna 40+) och njöt av sommarkvällen, hade en av herrarna i sällskapet fullt upp att titta på alla vackra flickor som kom på besök till min dotter. De hade en egen liten grillkväll bara en liten bit ifrån oss. Dessutom var det en annan fest i huset där det också kom vackra flickor på besök. En bit in på kvällen kom ett par av dessa flickor fram och började prata lite med oss. Den där herren i sällskapet, som blev upplivad av de fagra flickorna, pratade förtjust med dem och ställde sig in så gott han kunde. Flickorna kommenterade att det såg mysigt ut med picknick som vi hade. Herren svarade nöjt att det var det verkligen! ... varpå ena tjejen glatt kommenterade: "DET ska vi också ha när vi är i din ålder!!!!!" Snacka om att de tog ner honom på jorden!!! HAHAHA!!! Gissa om det skrattades hej vilt i vårt sällskap!!!!

Helgen, med sin stadsfestival, har bjudit på mycket liv i stan, öltält, konserter. I fredags bevistade vi Rix FM-festivalen

och på lördagkvällen såg jag Caroline af Ugglas.

Från början gillade jag inte henne alls... Men ju mer jag har hört och sett av henne, desto mer gillar jag henne. Och igår blev jag alldeles betagen av kvinnan! Hon är fantastisk!!!!! Kvällen avslutades med det bästa av allt. Min sons band, Wera, uppträdde på en scen mitt på Storgatan i vår lilla stad.

Det var deras bästa spelning ever, och det var så mycket folk som var där för att se dem! Det syntes att de hade fantastiskt roligt på scenen, och jag växte flera decimeter tror jag! Fy fabian så stolt man är för dessa grabbar!!!!!

Sol och bad har det också blivit (i olika omgångar, på olika platser) den här helgen.

Och nu sitter jag på ballen igen och dricker ett glas semesterrosé och börjar våndas för morgondagen. Vart tog alla fyra veckorna vägen? Är semestern verkligen slut nu? Hur ska jag orka stiga upp klockan sex i morgon bitti? Varför hann jag inte med att göra någon nytta alls av alla de små "projekt" som jag hade tänkt att jag skulle göra??? Frågorna är många!
Jag häller upp ett glas rosé till och njuter av de sista timmarna i "frihet".....

En liten tår i ögonvrån...

Har suttit på balkongen och ätit frukost tillsammans med fyra unga, vackra, spralliga, förväntansfulla tjejer - varav en är min egen 18-åriga dotter. Nyss stod jag i hallen och såg dem dra iväg med sina resväskor ut genom dörren - mot äventyret! Idag åker de på sin allra första egna utlandsresa. Alanya väntar dem! Jag har förmanat, jag har uppmuntrat, förmanat igen... Nu kunde jag inte göra mer än att önska dem HA ROLIGT - men VAR FÖRSIKTIGA och VAR RÄDDA OM ER!!! Jag kramade, och stängde dörren... Torkade de larviga tårarna som brände i ögonen.
Nyss var hon så liten. Nu vuxen, självständig, vacker - och på väg ut i världen...

Semesterns två finaste dagar...

En liten semestertur, till stuga i skog, vid sjö. Med sol och bad och vin.
Med så mycket annat också!
Trodde nog det skulle bli bra, men ändå inte att det skulle bli sååå himla bra som det faktiskt blev! Så vackert, så fint, så underbart!
Sparar för alltid dessa dagar i mitt hjärta!

Nu drar jag!

Nu drar jag! Faktiskt! Åker bort! Två dagar.
Snart slut på semestern... Måste skaffa mig liiite riktig semesterkänsla till!!!
Det är inte precis till Kreta jag ska, eller Cypern, eller något annat land långt borta.
Men jag tror att det kan bli riktigt, riktigt bra ändå!
So long!!!

Till och med gympa!

Till och med gympa kan vara njutbart! Faktiskt!
Särskilt om man får utöva den på det här sättet, på Friskis & Svettis utegympa på en stor gräsmatta med så härlig utsikt över vatten. Och sedan, efter utfört pass, gå i och bada i det där vattnet och känna att det är riktigt varmt och skönt!!!! Detta är vad jag ägnade måndagskvällen åt!

Jag tror jag är lite smygkär i Peter Magnusson!

Gick på bio ikväll. "Sommaren med Göran". Förväntningarna infriades med god marginal. Och jag gillar Peter Magnusson! Han är fin.
Fin är också den som handen tillhörde, som höll min.....

Jag är knäpp... sitter och försöker smygfota lite i bio-mörkret!!

Vad jag inte vill hitta i matbutiken...

Jag fick för mig att handla på Lidl idag, när jag ändå var i en intilliggande butik. Jag stod och gapade av förvåning när jag fick syn på vad man kan köpa.... Färdigförpackade burgare - med bröd och allt!!!!! Hur värmer man dem? Och hur smakar de??? Fick INTE lust att prova!!!

Snabb förvandling...

I morse kom dottern in och smög ner bredvid mig i sängen. Ville att jag skulle killa henne på ryggen. Tänkte... att hon kanske tycker lite om mig i allafall???
Tre kvart senare, efter frukost är hon på väg till jobbet. Det är fint väder. Det är en knapp kilometer till hennes jobb. Hon tyckte jag skulle köra henne dit med bilen! Jag sa nej... Tyckte hon kunde cykla.
Reaktionen kom omedelbart...
(hög gäll röst) "Du är ju för faaan helt cp!!!!!"
PANG
Dörren smälls igen.
Dottern är borta.
Kvar står jag...
En blandning av arghet, lessenhet, besvikelse...
Det är inte lätt att vara tonårsmorsa... men det är sååå lätt att känna sig förfärligt misslyckad!!!!!

Så nöjda är svenskarna!

Aftonbladet ställer frågan:
Är du nöjd med ditt sexliv?
Jag tittar nyfiket på svaret.....

Ja 30,1 %
Nej 25,4 %
Vilket sexliv 44,5 %

Hmmm... Intressant!!! Mycket intressant!!!! Och lite roligt! :-D

Intressant om blåblär!!

Hos mig lyser flitens lampa!!! Eller... det var väl att ta i kanske... Jag kom inte ur sängen och morgonrocken förrän klockan var halv två på eftermiddagen. Men efter det så har det hänt grejer! Jag har tvättat ett par maskiner tvätt, jag har bakat en blåbärspaj och har blåbärssylt trevligt puttrande på spisen!

Läser i ett gammalt nummer av tidningen Buffé: "Blåbär tillhör den trendiga kategorin ´supermat´, dvs mat som främjar hälsan. Bären sägs skydda hjärnan mot demenssjukdomar, förbättra mörkerseendet och hålla huden smidig." Så långt tycker jag det låter rimligt. Det är först i nästa mening jag börjar dra på smilbanden och tänker att Nääää!!! NÄÄÄÄ!!! Nu skojar de väl med mig!!! Så här står det: "Du kan till och med använda bären istället för dyra krämer." Jag ser framför mig hur jag står i badrummet och omsorgsfullt smörjer in min kropp med blåbär, och blir alldeles vinröd överallt!!! :-) Läser sedan vidare: "En skål blåbär om dagen hjälper till att bygga upp hudens kollagen, ett protein som gör att hyn får stadga och elasticitet." Jaha... :-( känner mig plötsligt både lite besviken och skamsen. Jag tyckte det var lite kul den där tanken att smörja in mig med blåbär! Och så skäms jag lite för att jag ens kunde tro något så dumt! Så klart skulle man ÄTA bären, och på så vis få len och fin hud - inte smörja in sig med dem... *ser förlägen ut*

Min blåbärspaj och min ännu inte färdiga blåbärssylt.

En liten tur på semestern...

Ibland kan jag ta bilen... och bara köra iväg för att komma hemifrån. Tycker om att vara själv i bilen. Sätta på lite musik. Sjunga med. Jag sjunger, trots att jag inte kan sjunga vackert. Gärna i andrastämmor! En liten udda grej jag har för mig. :-) Så som himlen är på den här bilden, har det varit till största delen på min semester - med några undantag. Det är lite mulet, lite grått, men ändå lite skymtar av solen då och då.

När jag sitter där i bilen har jag gott om tid att tänka och fundera. Det kan vara bra tankar, goda tankar, glada tankar. Det kan också hända att det kommer lite mindre bra tankar, lite lessna och vemodiga tankar - till och med riktigt jobbiga och dystra tankar. Ibland kommer det en go låt ur högtalarna och jag kan sitta och digga så det står härliga till. Sjunger med och tycker att jag är värsta stjärnan!

Sen kommer det en sorglig låt, och jag börjar sjunga med... tills jag kommer på mig själv med att rösten spricker, mina ord tystnar, halsen drar i hop sig och jag börjar storgråta! Där i bilen kan jag gråta rejält. Ingen som ser eller hör. Jag kan vråla ut allt det där som finns inuti som man liksom varken törs eller visa någon. Jag kan tycka så till den milda grad synd om mig själv så det är inte klokt!!! Efter en stund snörvlar och snora jag och snyter mig och torkar tårarna. Då är det värsta över (för den här gången). Jag riktar backspegeln mot mig, speglar mig och kollar hur det ser ut med mascaran som har gjort mörka ränder ner på kinderna. I bästa fall har jag en liten pappersnäsduk i någon gömma som jag kan använda till att torka av det värsta. Sen försöker jag gaska upp mig. Förhoppningsvis kommer en ny glad låt ur högtalarna och jag får börja sjunga igen!

Så plötsligt ser jag mig omkring - och ser massa fint. Som sånt här:



Och ibland kan man få se lite roligt också! Som sånt här: