I morse kom dottern in och smög ner bredvid mig i sängen. Ville att jag skulle killa henne på ryggen. Tänkte... att hon kanske tycker lite om mig i allafall???
Tre kvart senare, efter frukost är hon på väg till jobbet. Det är fint väder. Det är en knapp kilometer till hennes jobb. Hon tyckte jag skulle köra henne dit med bilen! Jag sa nej... Tyckte hon kunde cykla.
Reaktionen kom omedelbart...
(hög gäll röst) "Du är ju för faaan helt cp!!!!!"
PANG
Dörren smälls igen.
Dottern är borta.
Kvar står jag...
En blandning av arghet, lessenhet, besvikelse...
Det är inte lätt att vara tonårsmorsa... men det är sååå lätt att känna sig förfärligt misslyckad!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Eller förresten...........
SvaraRaderaBebisar är nog rätt bra.
Trots att de vaknar SJUKT tidigt.
Vid närmare eftertanke.
Kram och hoppas att hon kom hem med ett lite lättare sinne.
he he, ja ena stunden världens bästa för att i nästa vara världens idiot... känner igen detta;-)Men det brukar svänga rätt snabbt över åt rätt håll igen som skönt är!! Kram Neta
SvaraRadera.. det är inte lätt att vara morsa.. och inte lätt att vara tonåring heller..
SvaraRaderaAlla dessa hormoner som hoppar och far..
Till skillnad från dig hade jag en underbar
dag med mina tonåringar idag (alla tre var på Nolia i Umeå)..
Fast snart kommer väl roliga veckan.. och då kan det vara lite sura miner ;-)
Kram från Mogi