Att bestiga Mount Everest...

Idag har jag tagit mig ut på riktigt för första gången på en vecka. Efter en lång sovmorgon och en stilla stund på balkongen med lite fil och en smörgås, tog jag på mig skorna och skulle ta mina första stapplande steg. En liten nätt runda på kanske 500 meter i stilla stilla gemak. Efter det la jag mig på sängen och vilade en stund innan det var dags att möta en väninna på stan för att gå och fixa en femtioårspresent till min svåger, och till sist hoppa in i bilen och dra iväg till City Gross för att släpa hem en kartong kattsand. Alla dessa små uppdrag tillsammans, i mitt skick, var som att bestiga Mount Everest!! Totalt slut! Helt mör i hela kroppen! Och inte blev det bättre av denna kladdiga värme som har lagt sig som ett lock över vårt land. Minsta lilla rörelse och man är genomsvettig.

Jag är fortfarande inte i toppform. Men jag har i eftermiddag beslutat mig för att jag i morgon bitti kommer att utnyttja min tågbiljett till Västkusten som varit bokad sedan länge. Jag kommer hoppa på tåget och sitta och vila tills jag kommer fram. Sen får jag hoppas att mina två bloggväninnor har tålamod med mig, och förståelse för att jag inte kommer att vara på hugget riktigt. Det får bli en stilla och lugn helg i goda vänners lag.