Det är något med mig och fontäner.....

Det är något med mig och fontäner... verkligen! Kommer jag till en fontän bara måste jag lägga mig där på kanten och posera tydligen... Märkligt!

Sundsvall 0807

Växjö 0907

Irriterad!

Har radion på den här förmiddagen när jag går här och smågrejar. Plötsligt hör jag välbekanta toner. En inledning på en låt från länge sen, en låt som jag alltid har gillat. Jag känner hur kroppen går igång och jag går här och börjar frammana texten i huvudet, texten som jag är beredd på snart ska komma ut ur högtalarna och som jag längtar att sjunga med i. Sen händer det... När introduktionen är slut... börjar en helt ANNAN låt!!! Men va f****n!!!! Vart tog MIN låt vägen???? Någon har använt ett gammalt intro, och sedan fyllt på med en ny låt!
Det gör mig irriterad...

Frukost på sängen, fikatur med trubbel, avbitna naglar och liten bloggträff!

Jaha, då har man nästan haft sin första hela semesterdag nu då. Jag började dagen med att lyxa till det med en sovmorgon till halv tio, varpå jag valde att ge mig själv frukost på sängen. Jag måste säga att jag är en mycket omtänksam och snäll värdinna till mig själv som gör på det där sättet!!! :-)
Efter en liten dusch tog jag cykeln bort till svärmor ( som jag envist fortsätter kalla för svärmor trots att jag är skild från hennes son) och vi tog en långfika tillsammans på hennes balkong. Nöjd med besöket cyklade jag sedan hem för att stoppa i lite tvätt, men insåg att jag hade tagit fel på tiden och inte alls hade tvättid... Hmmm... Klantigt! Som ett under var kvällstiden ledig, så jag bokade den snabbt.

Dottern och jag kokade några potatisar och åt dem till lunch tillsammans med sill och gräddfil. Därefter gav vi oss iväg på en liten biltur till ett mysigt café en knapp mil härifrån. När vi kom dit och precis hade bestämt oss för vad vi ville ha för gott - fick vi syn på skylten som vänligt upplyste oss om att caféet inte tog kort... och jag hade naturligtvis inga kontanter på mig. :-( Vi for därför vidare till café nr 2. Vi kom dit en minut över halv fyra, och de stängde vid halv fyra... Vi styrde kosan mot café nr 3. De hade "semsterstängt". Till slut hamnade vi vid ett fjärde ställe -och där hade de äntligen öppet! De tog inte heller kort - men nu hade jag varit så förutseende att jag hade gjort ett stopp på vägen och plockat ut ett par hundralappar ur automaten! Så fick vi till sist vårt kaffe - och varsin jättegod glass! Jag själv valde bägare med två kulor... En gräddglass med smak av jordgubb/cognac och en sorbet med smak av kaktus/lime - min absoluta favorit av favoriter! Inte bara för smaken utan även för den helläckra limegröna färgen!

Nu är jag tillbaka inom lägenhetens fyra väggar. Dottern är hos sin pappa en stund, och jag har fått tillgång till den attraktiva tvättstugan där jag kört ett par maskiner tvätt. Samtidigt inser jag att jag under dagen har hunnit riva av varenda lång nagel på ALLA mina fingrar! Så himla onödigt!!!! :-( Får ägna en stund av kvällen till att fila till dem lite och sätta på ett lack för att förhindra att jag fortsätter riva på dem och istället ge dem en ny chans att växa ut lite lagom långt under semestern.
Så spännande har min dag varit!

Igår var jag ute på restaurang och åt god moussaka tillsammans med norrländska Mogi. Hon, hennes man och två av deras tre förtjusande tonårsdöttrar var på genomresa i Småland och vi hade en liten träff på grekrestaurangen i vår lilla stad! En trevlig stund tillsammans med trevliga människor! Jag är djupt imponerad av deras strapatser att bila genom sverige och framförallt av att de tältar sig igenom landet!!! Bra jobbat Mogi! Hoppas ni får det bra på er resterande resrutt!!! :-)

Nu ska jag ägna resten av kvällen till att klappa min storvuxna (tycker det känns rått och elakt att offentligt kalla honom för fet) kattherre Tarzan, och min mer finlemmade kattfröken Tözen!

Glad semester??

Så har den då kommit... dagen som förr om åren var årets mest eftertraktade dag! Dagen då SEMESTERN började! Hela den sista veckan på jobbet brukade jag gå med en speciell känsla, som liksom stegrade sig för varje dag för att nå kulmen på fredageftermiddagen. Det var som om hela kroppen bubblade, och när man väl gick ut utanför kontorsdörren så spratt det i hela mig! Att veta att det låg fyra härliga sommarlata veckor framför en tillsammans med familjen!
Var det fint väder brukade det vara tradition att gå ut och sätta sig på altanen i västerläge och hälla upp ett glas med lite semestergott i för att fira. Kanske en Gin & Tonic, kanske en Campari & Juice, Kanske bara ett glas vitt. Den var så oerhört speciell den här dagen!
Nuförtiden känns det inte så. Veckan har varit helt som vanligt. Dagen idag har varit helt som vanligt. Jag jobbade lika länge som vanligt. När jag stämplade ut och cyklade hem kändes det som vilken dag som helst. När jag kom hem försökte jag mig på att hälla upp ett litet glas vitt vin - och jag till och med piffade upp det med ett par hallon i glaset för att komma i semesterstämning. Jag gick ut på balkongen och satte mig för att liksom fånga semesterkänslan... Men nix! Inte en endaste gnutta känsla kom över mig! Det är bara kallt, rått, blött, tyst, tomt, vemodigt - och ensamt. Har mest lust att bara dra en filt över huvudet och gå och lägga mig och sova.
Så - det var dagens positiva, livsnjutande och glada inlägg från Tizzel!
Glad Semester!

Klarar mig...

Jag klarar mig - jag vet ju att jag gör det. Jag är ok. Jag matar mig med sunda, kloka, förnuftiga tankar. Jag klarar mig. Jag är igenom det värsta.
Ändå... gör det ont utav bara helvete...
Men jag klarar mig.
Själv.

När jag kom hem från jobbet hade jag verkligen tänkt ta på mig promenadskorna och ta en lång runda. Men när jag väl kom innanför dörren var det som om all luft gick ur mig. Tanken på promenad kändes inte alls lika lockande längre. Däremot såg sängen väldigt inbjudande ut! La mig därför ovanpå överkastet och sträckte ut mig för att bara vila ögonen lite... men somnade och sov så gott i en och en halv timme! När jag väl kvicknade till kände jag att här kan jag ju inte gå och dröna hela kvällen. Slängde därför iväg en liten förfrågan till kusinen som tillfälligt bor i huset här bredvid och undrade om hon ville haka på ner till stan och ta ett glas vin! Hon nappade, och vi promenerade bort och satte oss på en av uteserveringarna i vår lilla stad. Där blev vi sedan sittandes i nästan tre timmar!!! Något fel på talapparaten har jag inte! Och det hade inte kusinen heller!! :-)

Alla dessa möten med människor... alla ord som sägs och lyssnas till... alla dessa tankar som utbyts och analyseras... Vart för de oss? Vart leder de? Hjälper de att komma vidare? Eller är de bara en del av ett evigt stampande på samma plats, här och nu, som inte alls hjälper till att ge knuff framåt. Ena sekunden så stark, säker och glad... nästa sekund så osäker, liten och eftertänksam...

Tror jag måste gå och sova på saken...

Varför???

... är allting sådär äckligt pusse-nusse-gossigt romantiskt på film????? Ni vet, magiken mellan två själar, promenader vid stranden, en man och en kvinna så oerhört attraktiva och vackra, två öden som möter varandras, en middag på altanen med utsikt över solnedgång och hav, lite vin och blickar in i varandras ögon, och så avslutningen där det tittas på varandra med längtan, och sedan gosas ner sig bland lakanen - ömt och försiktigt.....
Hu, så ruskigt!!!!! *stänger av tv:n*

En mysig helg, en trevlig överraskning och en mystisk bula!

Så kom man tillbaka till hembygden och ordningen är återställd. Jag har piggnat till och känner mig i form igen, men äter duktigt min penicillin tills kuren är slut. Jag var på mysig bloggtjejträff i helgen och jag vet att jag var den som gjorde att det inte blev någon party-partyhelg... men JAG hade i allafall en jättemysig helg!! Och äntligen fick jag också njuta av en soldag vid havet med solbränna och bad! Tack Malin* för att vi fick komma och tack Kaktus för gott sällskap!

Idag har jag varit hos tandläkaren. Det brukar vara trevliga besök. Min tandläkare är en man i sina bästa år med försiktiga händer. Han har aldrig rivit och slitit i mig så det har varit obehagligt. Och det sista man får höra innan det är klart är att "det ser ju jättefint ut det här"! :-) Så har det alltid varit. Så sedan några år tillbaka väljer jag att gå på kontroller vartannat år. Varför betala en avgift varje år bara för att höra det liksom! :-) När jag stod i receptionen efter besöket och skulle betala började jag bli lite småsvettig... undrade vad det här kalaset skulle gå på. Jag gjorde ett snabbt överslag och räknade ut att summan nog borde stanna någonstans mellan sju-åttahundra. Döm om min förvåning när sköterskan meddelade att jag fick 150 kronor rabatt varje år, och eftersom det var två år sedan sist så blev det ju 150 för förra året, och 150 för i år. Kvar att betala blev endast knappt 400 kronor! Tack för det tandläkaren!!! Det var en trevlig överraskning!

Jag bäddade rent mina lakan för några dagar sedan. La ett snyggt slätt lakan på min säng och sträckte ut det ordentligt... Sen var jag tvungen att lämna rummet ett ögonblick, och när jag kom tillbaka fick jag syn på en mystisk liten bula....

Jag lyfte på lakanet för att kika efter vad det var... Det var bara den här lilla skojaren som busade med mig lite! :-)

Äntligen!!!

Äntligen mår jag gott igen!!
Sol, bad, hav, goda vänner och lite vin!
Tack!!! Precis vad jag behövde!!!

Att bestiga Mount Everest...

Idag har jag tagit mig ut på riktigt för första gången på en vecka. Efter en lång sovmorgon och en stilla stund på balkongen med lite fil och en smörgås, tog jag på mig skorna och skulle ta mina första stapplande steg. En liten nätt runda på kanske 500 meter i stilla stilla gemak. Efter det la jag mig på sängen och vilade en stund innan det var dags att möta en väninna på stan för att gå och fixa en femtioårspresent till min svåger, och till sist hoppa in i bilen och dra iväg till City Gross för att släpa hem en kartong kattsand. Alla dessa små uppdrag tillsammans, i mitt skick, var som att bestiga Mount Everest!! Totalt slut! Helt mör i hela kroppen! Och inte blev det bättre av denna kladdiga värme som har lagt sig som ett lock över vårt land. Minsta lilla rörelse och man är genomsvettig.

Jag är fortfarande inte i toppform. Men jag har i eftermiddag beslutat mig för att jag i morgon bitti kommer att utnyttja min tågbiljett till Västkusten som varit bokad sedan länge. Jag kommer hoppa på tåget och sitta och vila tills jag kommer fram. Sen får jag hoppas att mina två bloggväninnor har tålamod med mig, och förståelse för att jag inte kommer att vara på hugget riktigt. Det får bli en stilla och lugn helg i goda vänners lag.

En bild på ena riktiga otäckingar.....

Det var de här små fulingarna som har gjort att jag har mått så in i he.......te dåligt i fem dygn nu!!!! Så här ser de tydligen ut. Strep A- bakterierna! Lite lagom oansenliga för att man ska bli rädd för dem, men bakom den oskyldiga uppsynen lurar en ondskefullhet av sällan skådat slag... De här små sakerna kan nämligen göra dig riktigt, riktigt sjuk! De är otroligt svåra att upptäcka, men håll ögonen öppna och gör vad ni kan för att undvika dem! Ni vill nämligen INTE drabbas av det som jag varit drabbad av de senaste dygnen!!!

Lagen om alltings jävlighet råder i mitt liv. Efter att ha legat inne hela tiden när det pågått strålande högsommar ute, så skulle jag för första gången idag ta mig utanför dörren och gå till doktorn. Hur fint väder tror ni det är då? Inget fint väder alls! Plötsligt öppnade sig himlen och det rasade ner regn och det drog förbi ett våldsamt åskväder! De är två hundra metrarna bort till vårdcentralen och jag var där på ett kick, men var ändå dyngblöt när jag kom in. Jag fick träffa en trevlig kvinnlig läkare och berättade om hur jag hade haft det. Hon frågade om jag varit utomlands nyligen, och jag svarade att det hade jag iofs... i Italien... men (och det är här jag var lite pillimarisk) jag hade haft besök av god vän från ett land där det härjar influensor och att jag började bli lite orolig! Det tog tydligen skruv! Plötsligt fick läkaren ett mycket intresserat uttryck i ansiktet och det ställdes massor med frågor! Det antecknades och det funderades. Det ringdes infektionsklinik och det togs blodprover - och vanligt halsprov.

Nu visade det ju sig till sist, att det inte var "något värre" än en vanlig halsfluss - om än en väldigt kraftig sådan. Det blev till att göra ytterligare en utflykt i ösregnet bort till apoteket, men sen gick jag raka vägen hem och dök ner i min säng igen. Nu hoppas jag att penicillinet kommer göra under med mig inom de närmsta två dygnen!

Rättså ball!!!

Nu får det vara nog! Slutbloggat om sjukdom och elände! Åter till ordning!
Förra veckan när jag var på promenad här i min lilla stad, kom jag till en intressant plantering. Jag vet inte vad NI tycker om den här lille rackaren - men själv tycker jag den ser rätt "ball" ut!!!!! :-D
Och inte var det nog med den! Det var som man ger sig ut för att plocka trattkantareller. Ni vet hur det är... Först hittar man ingen, sen hittar man ingen... men hittar man sen bara EN - så hittar man MASSOR!!! Kolla här bara:


Fint värre var det i allafall när man såg hela planteringen i sin helhet.

Min humoristiske - eller kloke - bror!

För att avdramatisera och ta udden av mitt föregående, rent patetiska tycka-synd-om-mig-inlägg, tänkte jag avrunda helgen med att referera en del av mitt telefonsamtal som jag hade med min lillebror ikväll. Han, som många andra, bekymrar sig om min hälsa. (Tack förresten alla ni söta som hör av er från öst, väst, norr och söder, på telefon, på sms, på mail och på blogg med rara omsorger till sjuklingen - det värmer så in i norden!!! ...även om mer "värme'" just nu kanske inte är precis vad man behöver) :-)

Nå väl iallafall.... Lillebror och jag språkades vid, och jag fick väl ur mig precis hur ynklig jag kände mig ikväll när febern fortfarande inte har kommit under trettioåtta grader och hur ont jag har överallt. Då kom han med den geniala idén att jag skulle kontakta läkare i morgon för att kolla upp hur läget stod till. Eftersom jag nu tillhör den skaran som inte gärna stör läkare med små oviktiga åkommor svarade jag honom att det kan jag ju inte göra. Jag har ju bara feber - inte stroke! Jag har ju inte jätteont i halsen - den är ju bara tjock och svullen! Jag har ju inte någon dödlig sjukdom - jag har ju bara värk i hela kroppen! Skulle jag ringa och be att få komma skulle de ändå säga till mig att dricka mycket vatten och försöka få ner febern med lite alvedon och sedan ringa om det inte blir bättre. (Man har ju liksom varit med förr...)

Det är här min humoristiske bror - eller smarte- (hur man nu väljer att se det) med övertygande röst säger: "Det där är fel taktik! Du ska smyga ner till mottagningen och knacka på rutan... säga att du inte vill komma in med risk för att smitta någon... men säga att du är så orolig... för du hade besök av en väninna för ett par veckor sedan... och i det landet har dokumenterats ett stort antal kända fall av svininfluensan... och nu har du börjat oroa dig för att det just svininfluensan du har fått en släng av!!!!"
Mitt i min feberyra var jag tvungen att skratta. Han sa det på ett sådant sätt som fick mig att just i den stunden tycka att det var riktigt riktigt smart!!!!!
Tack bror!! Du fick mig att skratta en liten stund idag!!!

Ibland blir det lite föör bra med värme - även för mig!!!

De som känner mig vet att jag av naturen är en frusen person. Jag älskar värme och hatar att frysa. Jag njuter när andra pustar och stånkar och påstår att det är varmt. När andra säger att det är behagligt, går jag och sätter på mig raggsockor och knäpper på extra-elementet. Sådär håller jag på. Men nu har jag minsann fått mig en knäpp på näsan! Sverige bjuder mig på fantastisk värmebölja och samtidigt bjuder min egen kropp mig på två och ett halvt dygn med 40 graders feber!!! Hallå... här liksom tycker jag det börjar bli tillräckligt till och med för en värmedyrkare som mig!!!!!

Idag visar termometern på något bättre temperatur - "bara" 38 grader här på eftermiddagen. Jag har svettats otroliga mängder under natten och morgonen, och jag tycker jag borde känna mig iallafall lite piggare. Men kroppen verkar inte ha hängt med - för jag känner mig lika hög-febrig ändå. Jag har ont i kroppen, ont i halsen, ont i nacken, jag är yr i mössan och är fasansfullt trött!

Som om inte ovan nämnda vore nog fick mitt kylskåp för sig att skoja lite med mig! "Vill hon ha värme så tänker jag också bjuda henne på värme" tror jag att det tänkte med sitt kylskåpshuvud, strax innan det stängde ner verksamheten! Vi upptäckte det när filen var ljummen och mjölken i tevattnet var sur. Men jag orkade inte ta itu med det just där och då, utan det fick liksom vara. Därför insåg jag i går kväll att jag var tvungen, trots feberyra, att röja kylskåpet! Slänga det som förgåtts och försöka rädda det som räddas kunde. Jag fick också panik av tanken att det skulle komma en fastighetsskötare att titta på eländet, så jag var "tvungen" (trots mitt "tillstånd") att städa ur det ordentligt också! Man vill ju inte framstå som en snuskhummer!

Idag ringde jag jouren. Lite skamsen över att behöva framföra mitt ärende berättade jag vad som hänt. Jag fick besked om att jag skulle få ett telefonsamtal när jourkillarna var på väg. Jag tog med mig telefonen in i badrummet, för att inte missa samtalet, och tänkte att jag tar mig en dusch. Jag vill ju inte stå här i svett-ångor när de kommer! Jag hann inte mer än kliva ut ur duschen och svepa in mig i handduken förrän det ringde på dörren... Det var jäklar vad de var snabba!! Nu blev det fart på Tizzlan! Där stod jag med vattnet drypande utmed kroppen och håret på alla håll och kanter. Den enda trösten var att jag nu åtminstone var ren och icke illaluktande längre!!! Jag högg tag i den intillhängande morgonrocken och slängde den över min fortfarande blöta kropp, för att i nästa sekund öppna för de två vänliga männen som stod utanför min dörr och skulle komma in och checka mitt kylskåp. Jag fick ursäkta mig för mitt utseende (fan vad det är jobbigt att behöva göra det hela tiden...) och de tyckte nog jag var jobbig som stod där och nervöst rabblade ur mig min sjukdomsbild medan de snabbt konstaterade att kylskåpet mycket riktigt helt hade lagt av.

Trots att det var helg kunde de i allafall erbjuda mig ett tillfälligt lånekylskåp. Så de försvann några minuter och kom sedan tillbaka med ett litet, sunkigt skåp som jag nu får stå ut att ha stående mitt i köket tills de kan fixa fram ett nytt i veckan. (Och då får jag rysningar när jag tänker på hur det förmodligen kommer att se ut BAKOM kylskåpet när de drar fram det gamla för att kunna ställa in det nya.....)
Så här ser det ut i mitt kök just nu.....

När jag är sjuk blir jag oerhört sentimental och tycker fantastiskt synd om mig själv! Så idag ägnar jag mig mest åt att notera att jag själv får ligga inne och vara sjuk och bli blek medan "alla andra" ligger ute i solen och njuter av sol, bad, goda vänner och senare en ljummen sommarkväll. Nu sveper jag mitt fortfarande av feber fuktiga täcke omkring min kropp, fäller ännu en tår och vältrar mig vidare i självömkan.

Jag är sjuuuuuk!!!!....

Verkligen BOTTEN... att ligga med närmare 40 graders feber när det är högsommar ute... *drar täcket över huvudet och somnar om*