Ibland blir det lite föör bra med värme - även för mig!!!

De som känner mig vet att jag av naturen är en frusen person. Jag älskar värme och hatar att frysa. Jag njuter när andra pustar och stånkar och påstår att det är varmt. När andra säger att det är behagligt, går jag och sätter på mig raggsockor och knäpper på extra-elementet. Sådär håller jag på. Men nu har jag minsann fått mig en knäpp på näsan! Sverige bjuder mig på fantastisk värmebölja och samtidigt bjuder min egen kropp mig på två och ett halvt dygn med 40 graders feber!!! Hallå... här liksom tycker jag det börjar bli tillräckligt till och med för en värmedyrkare som mig!!!!!

Idag visar termometern på något bättre temperatur - "bara" 38 grader här på eftermiddagen. Jag har svettats otroliga mängder under natten och morgonen, och jag tycker jag borde känna mig iallafall lite piggare. Men kroppen verkar inte ha hängt med - för jag känner mig lika hög-febrig ändå. Jag har ont i kroppen, ont i halsen, ont i nacken, jag är yr i mössan och är fasansfullt trött!

Som om inte ovan nämnda vore nog fick mitt kylskåp för sig att skoja lite med mig! "Vill hon ha värme så tänker jag också bjuda henne på värme" tror jag att det tänkte med sitt kylskåpshuvud, strax innan det stängde ner verksamheten! Vi upptäckte det när filen var ljummen och mjölken i tevattnet var sur. Men jag orkade inte ta itu med det just där och då, utan det fick liksom vara. Därför insåg jag i går kväll att jag var tvungen, trots feberyra, att röja kylskåpet! Slänga det som förgåtts och försöka rädda det som räddas kunde. Jag fick också panik av tanken att det skulle komma en fastighetsskötare att titta på eländet, så jag var "tvungen" (trots mitt "tillstånd") att städa ur det ordentligt också! Man vill ju inte framstå som en snuskhummer!

Idag ringde jag jouren. Lite skamsen över att behöva framföra mitt ärende berättade jag vad som hänt. Jag fick besked om att jag skulle få ett telefonsamtal när jourkillarna var på väg. Jag tog med mig telefonen in i badrummet, för att inte missa samtalet, och tänkte att jag tar mig en dusch. Jag vill ju inte stå här i svett-ångor när de kommer! Jag hann inte mer än kliva ut ur duschen och svepa in mig i handduken förrän det ringde på dörren... Det var jäklar vad de var snabba!! Nu blev det fart på Tizzlan! Där stod jag med vattnet drypande utmed kroppen och håret på alla håll och kanter. Den enda trösten var att jag nu åtminstone var ren och icke illaluktande längre!!! Jag högg tag i den intillhängande morgonrocken och slängde den över min fortfarande blöta kropp, för att i nästa sekund öppna för de två vänliga männen som stod utanför min dörr och skulle komma in och checka mitt kylskåp. Jag fick ursäkta mig för mitt utseende (fan vad det är jobbigt att behöva göra det hela tiden...) och de tyckte nog jag var jobbig som stod där och nervöst rabblade ur mig min sjukdomsbild medan de snabbt konstaterade att kylskåpet mycket riktigt helt hade lagt av.

Trots att det var helg kunde de i allafall erbjuda mig ett tillfälligt lånekylskåp. Så de försvann några minuter och kom sedan tillbaka med ett litet, sunkigt skåp som jag nu får stå ut att ha stående mitt i köket tills de kan fixa fram ett nytt i veckan. (Och då får jag rysningar när jag tänker på hur det förmodligen kommer att se ut BAKOM kylskåpet när de drar fram det gamla för att kunna ställa in det nya.....)
Så här ser det ut i mitt kök just nu.....

När jag är sjuk blir jag oerhört sentimental och tycker fantastiskt synd om mig själv! Så idag ägnar jag mig mest åt att notera att jag själv får ligga inne och vara sjuk och bli blek medan "alla andra" ligger ute i solen och njuter av sol, bad, goda vänner och senare en ljummen sommarkväll. Nu sveper jag mitt fortfarande av feber fuktiga täcke omkring min kropp, fäller ännu en tår och vältrar mig vidare i självömkan.