6 juni - vår så kallade "Nationaldag". Fick för mig att jag skulle baka en liten rabarberpaj till kaffet! Så blev det. Gott!! Med vaniljsås naturligtvis!!
För tjugoåtta år sedan, den 6-7 juni, konfirmerades jag! Konstigt... vissa datum sitter som fastetsade i huvudet. Då var det pingsthelg och vädret var strålande vackert. Jag hade köpt en vit klänning på EPA som inte alls passade mig, och en stor rosa sidenros som jag nålade fast på vänstra sidan ovanför bröstet. Stor och ful var den! Rosen alltså. Fast brösten var också stora och fula tyckte jag.. De hade fullständigt exploderat det året jag gick i sjuan, och att ha BH på den tiden var inte kul!! Det skulle man inte ha när man var tretton år - därför hade jag inte det. (Inte så klädsamt såklart...) Alla de andra flickorna hade små nätta pumps på fötterna. Själv hade jag fula "indian-mockasiner" som var lite poppis då. Sköna - men fula! Och håret.. det var rakt som jag vet inte vad... och luggen... *ryser*... Det är inga sköna bilder man har ifrån den tiden! Inte något man med stolthet hänger på väggen om man säger så!! Men jag minns att jag tyckte det var roligt att välja och vraka bland de där konfirmationsminneskorten, som man skulle beställa och sedan byta med vännerna!
Jag hade valt ett fint - inte precis som det på bilden här, men lite liknande. Det var med lite guld invävt i bilden också... jag tyckte det var vackert! Jag tror jag har en bunt liggande kvar i förrådet fortfarande!
Inte heller tycker jag om bilderna från när jag tog studenten några år senare. De andra tjejerna hade vackra klänningar i sidentyg, och små nätta kavajer. Själv hade jag skickat efter en billig bomullsklänning från Ellos som hade en sned söm. Det är det jag minns mest från min studentdag! Den sneda, fula sömmen som borde varit i sidan, men som istället drog sig fram över högra låret och slutade mitt fram emellan benen! Men pumps på fötterna hade jag nog den gången! Tror jag! Inte indianmockasiner! :-) Nä... studentfotot får ligga kvar i gömmorna tillsammans med konfirmationsfotografierna! Jag trivs bättre med hur jag ser ut idag, även om man fortfarande vissa dagar har "ful-dagar"!!!! :-)
Jag var på studentuppvaktning i går kväll. En av dotterns barndomsvänner gick ut. Hon var vacker. Inte någon billig klänning från Ellos med sned söm där inte! Hennes ögon glittrade och det blonda håret föll ner över hennes bara axlar och mössan satt på huvudet och klädde henne verkligen. Ögonen glittrade av liv och ungdom! Familjefest! Släkt och vänner. Champagne, snittar, buffé, kaffe, portionscheescake och tårta... Glädje! Stolthet! Precis som det ska vara!
Kom på mig själv att inte precis se fram emot nästa år då det är vår tur... vår dotter som ska gå ut... Hur ska det kunna bli lika fint... med den underliga situation som råder i vårt "familjeliv"... Jag får lite ont i magen... Man vill ju att det ska bli en bra dag för henne. Att vi ska kunna vara med och ge henne ett fint minne från sin studentdag! Men hur ska vi klara det? Kan inte se det framför mig dag! Det känns jobbigt. Jag väljer att inte tänka på det ännu...
Nu har jag haft en liten stund här för mig själv med tankar och reflektioner. Nu ska jag jäklar i min lilla låda börja fira nationaldag här så det ryker! Jag gör det tillsammans med min dammsugare och en sprayflaska rengöringsmedel! Wow vilket party!!! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilka härliga minnen... Studenten tog aldrig jag... gick 2-årig linje. Men nu tycker jag nog min högskoleexamen smäller lika högt även om jag inte har något studentmössa ;-)
SvaraRaderaEtt minne från konfirmationen var att mamma misslyckats med sirapskakorna, som blev stenhårda.. men morfar och farfar knaprad på och tyckte de var supergoda ;-D
Nästa år blir det två konfirmationer här... både A och F slår till.. fast på olika orter och olika datum..
Hoppas din nationaldag varit lyckad! Kraam från Mogi
Jisses du slår verkligen mig med att leva i framtiden. Även om jag också tänker att jag har en studenskiva nästa år, sedan året därpå. Så mycket som har hänt i ditt liv på ett år att du ens ids fundera hur nästa år ser ut. Ta en dag i taget. Så gör jag numera och jag känner att det är ett måste annars skulle jag inte orka. Själv så hoppade jag av musiklinjen jag gick på. Det blev ingen student för mig. Kan inte ångra mig för jag fick en sådant bra jobb (på den tiden fungerade det utan utbildning) och det jobbet har bara lett mig vidare i livet, som till andra utbildningar. Och nu sitter jag där jag sitter även om jag skulle vilja trappa ner så går det inte.
SvaraRaderaStor varm Kram och tack för studentminnena!
SvaraRaderaI de där åren ser man mest sina tillkortakommande som kvinnlig varelse....
Ha det gott!
Knytet
Det var dne gamla "goda tiden" du mindes där ja....ehhh....ska vi skippa "goda" kanske? God var den ju på ett sätt men jag håller med dej om att man såg lite ruskig ut! Den "goda" tiden vad det gäller utseende är nog NU! Just NU!
SvaraRaderaHeja oss - och hur VACKRA vi är - 28 år senare!
Varm söndagskram
Fröken V
Kul med minnen. Man kan både skratta och gråta åt dem. Jag gillade inte min konfirmationsklänning men däremot studentklänning för den sydde min mamma åt mig. Man är väl aldrig riktigt bekväm i sin kropp i den åldern?
SvaraRaderaTack för defina orden inne hos mig.
/Katarina
Så härliga minnen! Själv hittade jag ett foto från min skolavsutning i nian. Det ser för jävligt ut, rent ut sagt. Det ser ut som en vit pyjamas med rosa ränder. Polkagris, typ. Snacka om att man kan finna bilder man inte är stolt över.
SvaraRaderaDet lilla konfirmationskortet i din blogg gör mig nostalgisk. Jag är inte själv konfirmerad, men jag minns att jag tyckte de små korten är så väldigt söta! ♥
åh så gott med rabarberpaj=) //Lilla m
SvaraRaderaHej Tizzel!
SvaraRaderaFint med minnen och jag är säker på att du var vacer som en dag redan på den tiden, trots den sneda sömmen och de där mockasinerna:)
Jag tog inte studenten eftersom jag envisades med att börja jobba efter nian, men jag tar igen det där med studier nu, sent omsider;)
Det kommer att bli en fin examen för din dotter nästa år. Det är jag säker på!
Kramar till dig
Helena
Jag törs knappt tänka framåt eller bakåt just nu utan försöker leva i nuet, det gör minst ont.....
SvaraRaderaKram vännen
Tack för att du delar med dig så nostalgiskt.
SvaraRaderaVet du; jag hade g u l a träskor på min konfirmation. Alla skrattade när fotografen efteråt sade något om det och jag skrattade väl mest...men egentligen kändes det inte bra alls.
Såna minnen man kan ha, när det ändå var bra. Men de små, små detaljerna som var pinsamma vill inte ge sig av...
Kram på dig!
Ja, vissa saker från ens ungdom vill man helst inte minnas... Men det är ju skönt att höra att det gått åt rätt håll!!
SvaraRaderaJag konfirmerade mig aldrig.
SvaraRaderaBörjade läsa,men hoppade av senare.
Inte heller gick jag gymnasiet,så ingen
vit mössa heller :-)
Måste snurra iväg ut,trots regn och det gillar jag inte.
Sen senare är det ett möte,det sista innan sommaren.
Stor varm kram till dig Tizzel/Pluppis