En underbar Midsommar i självvald ensamhet!

Så var den då över för den här gången. Midsommarfton! Och trots att jag vet att det var flera som ifrågasatte mitt val över att vilja vara ensam den här dagen, så känner jag mig övertygad om att det var ett alldeles RÄTT VAL för mig i år!!! Dagen var lugn och skön och jag gick här hemma och smådonade lite. Passade på att slänga in ett par maskiner tvätt, för tvättstugan var ju helt ledig! :-) Sen kokade jag lite potatis till lunch och dukade fint till mig . Det kan man göra fastän man är ensam! Där satt jag och åt sill och nypotatis, drack vanlig öl från Konsum (helt utan snaps) och beundrade mina blommor från torget!

Under tiden jag gick där och småplockade så bakade jag även en rulltårtebotten. Det gick finfint - ända tills jag skulle tippa upp den på det sockrade smörpappret! Då tappade jag hela alltihopet i golvet!!!!! *suckar* Det var bara att slänga resterna av den förut fina bottnen i soppåsen ochsedan sätta på den glada minen och börja om. Till slut blev det iallafall en skaplig midsommartårta!! MED jordgubbar!

Framåt kvällen bestämde jag mig för att ta en promenad. Vädret hade varit så konstigt hela dagen... Tio minuter strålande sol och blå himmel med lätta, vita moln. Sedan tio minuter ösregn med halv storm! Men, tänkte jag, lite väder ska väl inte hindra mig! Jag upplevde en helt underbar timme! Min runda runt sjön i vår lilla stad, som oftast är invaderad av hur mycket folk som helst, var den här kvällen helt tom. De jag mötte kunde jag med enkelhet räkna på ena handens fingrar! Det var soligt när jag började gå, men snart tornade de mörka molnen upp sig på himlen och gav ett helt magiskt ljus som var så vackert att huden knottrade sig på mina armar!
(Dubbelklicka gärna på bilderna för att se dem större.)

Efter halva rundan slog det plötsligt om! Nu kom ett sånt där riktigt störtregn! Jag blev stående med jackluvan uppdragen över huvudet och tog skydd under ett träd. Jag beskådade regnet som fullständigt vräkte ner och slog i både vattnet och på gången där jag gick. Och jag fick plötsligt en sån lust att kasta av mig mina kläder och dansa naken där i min ensamhet i regnet!! Trots att jag var själv och det var midsommar och jag hade haft så mycket farhågor och oro innan... så kände jag just där och då att jag var ett med naturen och jag njöt!! Hade någon sett mig där med det belåtna flinet i fejjan hade de nog trott att jag var skvatt galen! :-)


Lika hastigt som regnet hade kommit - lika hastigt försvann det igen och solen trängde igenom och gav ytterligare nya anledningar för mig att knäppa av flera bilder med kameran!!

Jag kunde liksom inte få nog av himlen, molnen, ljuset, vattnet, glittret!!

Och som pricken över i:et avslutades min promenad med att få se en helt ljuvlig liten andfamilj komma gående!

När jag nästan hade kommit hem igen, ringde telefonen. Det var sonen. Sonen som jag hade försökt övertala flera gånger under dagen att komma hem till mig och snacka lite skit, eller åtminstone smaka på tårtan. Men hade han tid till det? Nej - han var ju så upptagen. Men jag hade i allafall sagt att skulle han iväg något så kunde jag köra honom! Nu skulle han iväg - och undrade om jag fortfarande kunde köra! Självklart gjorde jag det - och ännu en gång kände jag mig såå nöjd att jag hade valt att vara hemma OCH vara körbar! I all sin enkelhet var det en härlig stund där i bilen, tillsammans med min sextonåring, som skulle iväg och fira midsommar på säkert ställe tillsammans med några kompisar. Och dottern hade jag via telefon fått veta också var på säkert ställe och hade det bra. Lugn i min själ och ro i mitt hjärta!

Efter lite kvällsmat satte jag mig i soffan och slötittade på en mysig feel-goodfilm och bara myste. Senare på kvällen kom ett märkligt vemod över mig. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var som triggade igång det eller varför det kom just då och där. Jag konstaterade bara att det kom. Det kommer lite då och då... jag har börjat vänja mig vid att det är så. Jag försöker tänka att det är ok. Man får känna så. Och jag vet, att behöver jag en vän som håller om, ett öra som lyssnar och ett öga som ser så finns det många för mig! Och i den vetskapen känner jag mig RIK!