Tizzel o Tazzel

Så var man tillbaka i verkligheten efter en helt ljuvlig vecka i sol och värme. Förutom minnen i form av bilder i kameran och lite gyllene solbränna på kroppen kommer även alla vackra vyer att sitta fastetsade i minnet för all framtid! Jag tror jag blev kär i Toscana! Dit vill jag flytta! Jag vill sitta där i lugnet i en medeltida bergsby och skriva min bok, som jag alltid tänkt att jag ska skriva. (... vad nu den ska handla om...)
Att vakna tidigt var inte lika jobbigt i Italien som det är i Sverige! Att öppna upp fönsterluckorna och mötas av blå himmel och vidder av olivträdsodlingar och vindruvefält utmed sluttningarna var nästan mer än man mäktade med att ta in! Man nästan längtade efter att få stiga upp och gå ut och insupa omgivningarna!! Fantastiskt!

Att landa efter flygresan i går eftermiddag kändes väl sådär lagom kul... Jag hade lämnat Bologna flygplats Iklädd kortbyxor och vitt linne och enbart en långärmad tröja svept om axlarna och det var varmt. När vi klev av planet på Kastrup var det kallt och regnigt och jag höll på att frysa ihjäl!

Jag har njutit av veckan, men nu är man bryskt kastad in i verkligheten igen, och verkligheten är ju den som man ska handskas med hela tiden! Jag tampas som vanligt med frågor om rätt och fel, svart och/eller vitt, skuld och skam, vilja och längtan, rädsla och feghet. Och undrar om alla bitar någonsin kommer att falla på plats! Jag försöker så gott jag kan att förklara mina val men undrar ibland om jag förstår själv. Och ibland är jag tveksam över om det verkligen är mina egna val, eller om jag bara glider med strömmen och låter tillfälligheter göra valen åt mig...

Måste nog fundera lite...