Jag badade bara nästan!!

Idag vaknade jag äntligen och mådde liiite bättre! Febern var borta och av ontet i halsen kände jag bara lite. Blåsorna i munnen har krympt och smärtar inte lika illa längre. Efter en och en halv dag sängliggandes har jag idag äntligen tagit mig ut och unnat mig och ligga och steka i solen! Det måste väl vara myyycket bättre än att ut och motionera efter den här allvarliga "sjukdomen" jag har lidit av va??? :-)

Jag har tillbringat några timmar på en filt vid en badplats. Sååå skönt!!! Det stekte till ordentligt och det hettar lite i ansiktet ikväll. När man låg där som bäst och svettades, hörde jag ropen, skratten och plasken från barnen som frimodigt badade i sjön! Jag blev sugen jag med... Jag ville svalka av mig och skölja bort svetten från min kropp! Jag gick i vattnet och vadade ut så att vattnet stod mig till knäna. Sköööönt... men inte SÅ skönt att jag hade lust att lägga ner mig och simma i det! Istället stod jag där och blaskade upp vattnet på armar, ben, mage och rygg... och jag till och med doppade ner hela huvudet - liksom upp och ner!!!

Livet fortsätter vara upp och ner... Men nu ska jag vara duktig mamma och ägna kvällen åt lite studier tillsammans med sonen!! Finns det något bättre sätt att fira mors dag på?? :-)

Det är tur att man har en dotter!!

Med en enkel liten knapptryckning fixar hon tillbaka mina inställningar i bloggen, de som jag svor över igår! De som jag trodde var borta för tid och evighet! EN enda liten tryckning... hon hittade det som inte jag hade hittat själv... Tack söta dottern!

Nå´t skräp är det!!!!

Inte nog med att jag har ont i halsen och har feber och får ligga inne medan solen skiner från klarblå himmel, och vår lilla stad bjuder både på Vårstads-evenemang och egen Rockfestival! Min blogg - min ende sanne vän i nöden (förutom katterna) - har dessutom bestämt sig för att jävlas med mig! Plötsligt kan jag inte välja textstorlek eller färg. Jag kan inte länka till inlägg. Jag kan inte se bilder jag lägger in direkt i redigeringsläget utan ser bara en massa html-koder som jag inte begriper ett dugg av och som bara ser jätterörigt ut. Vad är det som har hänt? Vart har de gamla inställningarna tagit vägen? Varför har det ändrats utan att jag själv har gjort något? Och framför allt - hur kan jag få dem tillbaka???

Här ligger jag alltså... lite febermatt och känner mig "unken" - och undrar varför JAG... en kvinna i mina bästa år... (för det är jag väl, va??) missar hela livet utanför!!!
Jag borde vara fri och ledig. Jag borde vara ute och suga i mig av LIVET! Jag borde vara stark och glad och säker och framåt och - framför allt - LYCKLIG!

Min vackra dotter kvittrar av sin nyblivna myndighet, sitt nytagna körkort och sin nyfunna vän som har placerat fjärilar i hennes mage.
Min stilige son brinner för sina kompisar och sitt band och kan stoltsera med att ha gjort ett strålande framträdande på stadens Rockfestivalen (som tyvärr inte blev så välbesökt som de förtjänade, eftersom deras spelning låg allra först på fredageftermiddagen och folk knappt hann dit efter jobb och skola!).
Min exmake är måhända inte särskilt belåten med sina livsval, men har en god ekonomi som tillåter rejäla utsvävningar och han kan göra nya livsval nu utan att någon kan ha synpunkter på det.
Mina goda vänner lever antingen i fasta, någorlunda fungerande, relationer eller är fria och kan ta för sig utav russinen i livskakan och kör sina egna race!
Min vän som tålmodigt finns vid min sida är fri som fågeln och har inte någon att ta hänsyn till på samma sätt som jag upplever att jag måste göra, vilket gång på gång får mig att tveka över vilken riktning vi ska föra vår märkliga vänskap.
Och så till sist... Jag... Fri - men fast... medan livet utanför rullar vidare - utan mig...

Vi blev firade som riktiga hjältar!!!

Häromdagen berättade jag om hur jag och en kollega o vän blev först på plats vid en brand på en skola här i vår lilla stad. Hela veckan har man talat om vilken tur det var att vi promenerade just där just den kvällen just vid den tiden då det började brinna! Lokaltidningen har skrivit om hur man har konstaterat att det snabba larmet till SOS Alarm räddade skolan, som annars snabbt kunde blivit övertänd. Mina amatörmässiga brandbilder från mobilkameran är dessutom överlämnade till personer inom kommunen som har användning för dem.

Idag när vi satt och fikade, reste sig en av våra chefer upp vid kaffebordet och harklade sig. Han började prata om att det fanns två VARDAGSHJÄLTAR som han skulle vilja uppmärksamma!! Lovorden haglade över vårt snabba ingripande och vi fick både varsin blomsterkvast och varsin medalj!! Det var riktigt roligt att bli så uppmärksammad... men jag själv satt mest och rodnade! :-)

Lättroad Tizzel!!

Det är många år sen nu... men jag glömmer aldrig när mina barn satt vid datorn hemma i huset som vi bodde i då. Jag hörde deras fnitter och sedan gapskratt och undrade vad i hela fridens namn det var frågan om. De visade mig en tecknad videosnutt med en liten sång... och plötsligt satt jag där också och skrattade tillsammans med dem så jag grät! Idag hittade jag den här videosnutten av en slump. Kanske skrattar jag inte LIKA hysteriskt idag - men skrattar gott gör jag fortfarande!!

Några små funderingar vid sängdags...

Dagen började med ett jätteroligt samtal från dottern, som just hade klarat sitt körkortsprov! Jag kände att jag blev helt upprymd och nästan färdig att ta till lipen av glädje! Hon har jobbat så hårt, och nu gav det resultat! Två dagar efter sin artonårsdag - och nu har hon sitt körkort! Naturligtvis ville hon ut och provköra SJÄLV en runda direkt efter när hon slutade jobbet på sin praktikplats på salongen idag. Hon plockade upp sin kompis och de drog i väg och handlade lite och bara gled runt och njöt av känslan! Kompisen var lika glad hon! Och jag själv - både glad för min dotters skull och lite nostalgisk för jag minns faktiskt känslan... Den där känslan av att för första gången hoppa in i bilen själv utan att någon satt bredvid och hade ansvaret!!! Nu måste jag bara vänja mig vid att hon kommer att ligga en del ute på vägarna, och vänja mig vid att tygla rädslan för att något ska hända henne!!!

Nu har jag själv krupit ner i sängen, medan dottern har gett sig iväg med bil för att plocka upp sin lillebror hos en kompis. Sedan skulle hon åka vidare och träffa en vän som hon har fattat lite tycke för! Hon trivs med sitt liv just nu - och det gör mig glad!

Ikväll har jag varit på träff med symötestjejerna. Trevligt och gott som vanligt. Ikväll kunde jag till och med ta mig ett par glas vin, eftersom dottern gladerligen hämtade mig när träffen var slut!! :-) Vi har en litet gemensamt konto som vi kallar "Plötsligt händer det". Vi köper en Triss-lott och skrapar ihop varje gång vi träffas, och hoppas på storkovan. Ännu har det plötsligt INTE hänt..... Någon tjugofemkrona här, någon femtiolapp där - men inte mer än så. I den där takten skulle kontot inte växa dramatiskt - det begrep vi snabbt! Därför lägger vi nu även tvåhundra kronor var varje gång vi ses. Pengarna ska vi sedan använda till en gemensam resa till hösten. Det tog lång tid innan vi hade enats om var, när och hur vi skulle åka - men nu är beslutet i allafall taget! Det blir fyra dagar i Prag i slutet av september!

Jag vet inte vad det är... men de senaste dagarna har jag varit så överväldigande trött! Igår kunde jag skylla på åskvärme - men vad ska jag skylla de andra dagarna på??? Äter jag för dåligt? Dricker jag för lite vatten? Dricker jag för mycket vin? Rör jag mig för lite? Sover jag för få timmar? Grubblar jag för mycket? Många faktorer är det som gör att jag känner mig lite orolig, och det kan kanske visa sig i form av trötthet... vad vet jag!
Min mun är också i "olag". Fullt med förkylningsblåsor (som jag lidit av till och från sedan jag var en mycket liten Tizzla) gör att det är en plåga att äta, dricka, prata - och annat också om man nu skulle syssla med sånt!!! :-) För litevitaminer??? Skörbjugg rent av kanske??? (Hemska tanke!)

Utifrån köket hör jag min katt Tarzan knapra på sitt torrfoder. Katten Tözen vässar sina klor på vardagsrumsmattan, det hör jag också tydligt. Datorn surrar lite tyst och gör mig ännu tröttare. Jag kan ana ljudet av någon bil som kör utanför mitt fönster. Annars är det tyst och mörkt. Tröttheten omsluter mig och jag gör mig redo att lägga igen ögonen och borra ner mig i min kudde, för att orka möta ännu en morgondag!

Hon klarade det!!!!

Yippie!!!! Min dotter klarade sitt körkort idag!!!!
Grattis Gumman!!!!!

Vardagsdramatik!

Efter att ha firat dottern i dagarna två, så valde jag att ta mig ut på liten kvällspromenad ikväll tillsammans med väldigt god vän. När vi gått hela rundan fick vi plötsligt syn på brandrök från en skolbyggnad. Eftersom vi båda är anställda på det fastighetsbolag som äger skolan, så blev det fart på oss! Snabbt ringa SOS Alarm, kolla så det inte var någon kvar inne rummet där det brann (så gott vi nu vågade närma oss byggnaden...), vänta in brandkår och polis - och sedan stanna kvar och titta på släckningsarbetet...
Man kan inte låta bli att undra VILKA det är som tycker det är roande och gå runt och slå sönder massa fönsterrutor, och gå in och tutta eld på grejer.....

Grattis Underbara Älskade Dotter!

18 år idag!!! Den 25 maj!
(...även om det så dumt står den 24:e här över...)
Varje årsdag minns jag tillbaka... minns den oerhörda kärlek som överrumplade mig i samma sekund som du föddes.
Ljuvlig! Underbar! Vacker! Det är DU!


(Titta gärna in och gratta henne här: http://oliviahagelin.blogspot.com/)

Ett dumköp??? (... eller En Smålänning spekulerar...)

Min dotter fyller år i morgon. I morgon bitti halv fem blir hon arton... Arton år!!! Vuxen! Inte klokt... Var det inte alldeles nyss hon låg där i min famn, liten och knubbig med en mörk hårtuss på huvudet? Ikväll ska vi fira henne lite här hemma med smörgåstårta. Jag funderade på vad jag skulle bjuda på till kaffet - och fick den lysande idén att vara lat och köpa en färdig storpack cheescake, som jag hade sett fanns på Citygross här i vår lilla stad! Jag åkte dit glad i hågen, slet upp frysdörren och ryckte åt mig en förpackning... och stirrade på prislappen.... ETTHUNDRANITTIOÅTTA KRONOR!!!! Nä, dra mig baklänges tänkte jag! Som den smålänning jag är tänker jag fan inte lägga så mycket pengar på något färdigköpt till kaffet. Nog för att den var rejält stor och såg helläcker ut, men icke sa Nicke! Jag kan baka cheescake själv! Jag har ett toppenrecept hemma!

Sagt och gjort. Jag sprang runt i affären och plockade på mig det jag behövde: en citron, en förpackning Digestivekex, ett litet paket pepparkakor, en stor förpackning Philadelphiaost, ett paket hallon och två treor gräddfil. Kom till kassan... och får betala HUNDRA SPÄNN!!!
Med tanke på att jag ändå skulle använda ingredienser som ägg, socker och vaniljsocker hemma, samt att jag nu själv får stå och göra hela jobbet - så tycker jag att det känns väldigt dyrt även med min hemgjorda variant. Kanske borde jag köpt den där Findus i allafall - så hade jag sluppit baka själv????
Fast... jag tror nog i allafall att min smakar mycket godare.....

Life is like a box of chocolate...

"Life is like a box of chocolate - you never know what you´re gonna get..." Det berömda citatet kommer från filmen "Forrest Gump". När det gäller livet, är det ju just så. Man vet aldrig riktigt vad man kommer att få! Man får snällt ta det som erbjuds! Men när det gäller chokladen så har jag rätt klart för mig hur saker och ting hänger i hop! Jag är väldigt förtjust i ljus Marabou choklad. Om jag köper en ask Paradis är jag säker på att få en hel del bitar som jag verkligen tycker om. Men - bland alla de olika chokladbitarna, är det ALLTID samma godbitar som går först - och det är ALLTID samma stackars bitar som blir kvar till sist som ingen vill ha, nämligen 1) marsicrème 2) romrussin och 3) höstnougat!! Jag gör som så... att jag plockar de godbitar jag vill ha, sedan lämnar jag de jag inte tycker om. Dem kan jag kasta i soporna ! Är det kanske så man ska leva livet också?
Det som är så svårt att acceptera fullt ut är bara... att om man nu har investerat i de här chokladbitarna så finns det faktiskt goda delar även i de chokladbitar man väljer bort... Det är inte så lätt att kasta dem när man vet att de där goda delarna finns där mitt i bland de otäcka smakerna som man inte gillar...

Vips blev jag elva år igen...

Jag tog mig en liten sväng på stan i dag. Hade några små ärenden att uträtta, och passade samtidigt på att kika efter nya jeans (hittade inga såklart...) och även lite andra kläder. Plötsligt fanns framför mig ett par ljuslila byxor... och jag kände hur jag sögs tillbaka massa år i tiden, då när jag var elva år... Lila var jätteinne, och alla som hade något hum om kläder och mode hade köpt just lila byxor. Ungefär ALLA - utom jag... Jag följde inte trender. Jag såg vad alla andra hade, och i bästa fall hade jag det något år senare eller två - eller inte alls. Men just detta med lila byxor blev bara för mycket för mig! Jag åtrådde dem hett! Jag längtade efter dem! Jag ville HA! Jag hade BEGÄR efter dem! Och den dagen min mamma följde med mig till affären, och jag fick mina hett efterlängtade lila byxor... den dagen är för evigt fastetsad i min hjärna!!! :-) Idag höll jag de lila byxorna i min hand och kände nostalgins vingslag. Men - magin var borta. Jag har kommit över begäret! :-)

Det är faktiskt fantastiskt!!!

Blocket... detta fantastiska FENOMEN!! I eftermiddags la jag ut tre anonnser på Blocket! En på vår gamla båt, en på sonens gamla motorcrosscykel och en på tillhörande motorcrossstövlar! Mindre än två timmar senare hade jag redan sålt stövlarna, och jag har ett par visningar på både båt och cross-cykel i morgon eftermiddag!! Det är ju faktiskt fantastiskt! Eller - om man vill uttrycka det lite annorlunda - Totalt Toppen!!!

En underbar dag!

Vilken bonus! Torsdag - och man är helt ledig och det känns som lördag. Och ändå är det bara fredag i morgon! :-) Har haft en härlig dag tillsammans med dottern. Vi började dagen tidigt med att åka och titta på en hästtävling. I det lilla stall-fiket köpte vi två kaffe, två mackor och två kärleksmums - allt för TRETTIO SPÄNN! Det är fika som passar en smålänning!! :-) Efteråt passade vi på att hälsa på lite släkt och vänner i byn där vi tidigare bodde. Så vackert det var där vi bodde då - i "mitt förra liv"... Tänk att man inte såg det så då! Nu verkar det som rena idyllen! På väg tillbaka stannade vi till på Plantagen och köpte lite pynt till vår balkong! Nu sitter jag på "ballen" och njuter av grönskan och ett glas vin, medan katterna ligger på varsin stolsdyna och jag själv håller värmen med en rosa fleece-filt om axlarna. Trots att livet är upp och ner så njuter jag just i denna stund...

Nu är det kokta fläsket stekt!

När jag kom hem från jobbet, upptäckte till min fasa att mitt sista hela par jeans verkar ha gjort sitt i det här jordelivet! Med mina bekymmer att hitta jeans, blir det ofta så att om jag äntligen hittar ett par favoriter, så använder jag dem så hejdlöst mycket att de ganska snart blir lövtunna i tyget vid knäet. Nu hände det alltså igen... de sista riktiga jeansen jag hade... TRASIGA!!! Alla mina tidigare, övriga, har redan fått bli kortbyxor. Men hallå?? Hur många par jeanskortbyxor behöver man liksom??
Och det värsta av allt... nu börjar våndan och oron över hur jag någonsin ska hitta ett par helt vanliga jeans som passar och som jag trivs i igen.....

Solklart svar i rådgivningsspalt...

Fråga:
Kära Walter,
Jag hoppas att du kan hjälpa mig. Härom dagen när jag åkte iväg till jobbet, lämnade jag min man i huset tittandes på TV, som vanligt.Jag hade inte hunnit långt när motorn la av och stannade. Jag promenerade hem för att be min man om hjälp.
När jag kom hem kunde jag inte tro mina ögon! Han var i vårt sovrum med vår grannes dotter. Jag är 32 år, min man 34 och grannens dotter 22. Jag och min man har varit gifta i 10 år. När jag konfronterade honom bröt han ihop och erkände att de hade haft ett förhållande de senaste sex månaderna. Jag ställde ett ultimatum: Att han skulle bryta med henne eller så skulle jag lämna honom. Han har blivit av med jobbet för sex månader sedan och säger att han har känt sig deprimerad och värdelös sedan dess. Jag älskar honom väldigt mycket, men sedan jag gav honom mitt ulitmatum har han hållit sig på sin kant. Han vill inte gå på familjeterapi och jag känner att jag inte når fram till honom. Var snäll och hjälp mig!
Vänliga hälsningar, Sheila

Svar:
Kära Sheila
En bil som stannar efter att ha körts en så kort sträcka kan bero på en massa olika fel i motorn. Börja med att kontrollera att det inte är några stopp för bränslet. Om det är okej, kolla insprutningen och att det inte finns lösa kablar. Om inget av detta är fel, kan det bero på bränslepumpen, att det är för lågt tryck till motorn. Hoppas att detta hjälper.
Hälsningar, Walter

Så var man tillbaka i verkligheten efter en helt ljuvlig vecka i sol och värme. Förutom minnen i form av bilder i kameran och lite gyllene solbränna på kroppen kommer även alla vackra vyer att sitta fastetsade i minnet för all framtid! Jag tror jag blev kär i Toscana! Dit vill jag flytta! Jag vill sitta där i lugnet i en medeltida bergsby och skriva min bok, som jag alltid tänkt att jag ska skriva. (... vad nu den ska handla om...)
Att vakna tidigt var inte lika jobbigt i Italien som det är i Sverige! Att öppna upp fönsterluckorna och mötas av blå himmel och vidder av olivträdsodlingar och vindruvefält utmed sluttningarna var nästan mer än man mäktade med att ta in! Man nästan längtade efter att få stiga upp och gå ut och insupa omgivningarna!! Fantastiskt!

Att landa efter flygresan i går eftermiddag kändes väl sådär lagom kul... Jag hade lämnat Bologna flygplats Iklädd kortbyxor och vitt linne och enbart en långärmad tröja svept om axlarna och det var varmt. När vi klev av planet på Kastrup var det kallt och regnigt och jag höll på att frysa ihjäl!

Jag har njutit av veckan, men nu är man bryskt kastad in i verkligheten igen, och verkligheten är ju den som man ska handskas med hela tiden! Jag tampas som vanligt med frågor om rätt och fel, svart och/eller vitt, skuld och skam, vilja och längtan, rädsla och feghet. Och undrar om alla bitar någonsin kommer att falla på plats! Jag försöker så gott jag kan att förklara mina val men undrar ibland om jag förstår själv. Och ibland är jag tveksam över om det verkligen är mina egna val, eller om jag bara glider med strömmen och låter tillfälligheter göra valen åt mig...

Måste nog fundera lite...

Semester!!!

Jag har semester en vecka och befinner mig här:

Cortona, Toscana, Italien
Återkommer om någon vecka! Chiao!

Sötaste kommentaren!!!

Min syster hade lite snack med sina barn (son 12 och dotter 8). Samtalet kom in på skilsmässor, och barnen hade lite reflektioner över det. Den lilla tjejen satt tyst en stund och sa sedan:
"Det är lite konstigt... men jag tycker så här... Moster och H är ju skilda - fast jag tycker de passar ihop. Och egentligen är det ju ingen skillnad från när de var gifta! Det är ju bara att de inte bor ihop och inte pussas nu!!"
Hon är smart - den lilla! :-) Det är ju nästan ingen skillnad alls!! :-)

Så slog timmen över ännu en gång...

Klockan passerade midnatt igen. Hur gör man för att sova sina åtta timmar på nätterna? Hur gör man för att komma i säng runt klockan tio, halv elva som "vanligt folk".
Svaret är förmordligen enklare än man tror... man skärper till sig och lever mer som vanliga människor - och framförallt gömmer man datorn!
Gå och lägg dig Tizzel!!!!

Ibland blir det bara lite för mycket!

Ibland har jag en förmåga till att köra ihop det alldeles för mig! Det är dagar då det händer precis hur mycket som helst och jag ska vara överallt, hela tiden, jämt och ständigt. Jag kör som en skottspole fram och tillbaka för att passa tider och hinna med, samtidigt som jag klämmer in lite extra saker i de små luckor som blir emellan åtagandena. Och hur jag än försöker hinna med, så känns det ändå som att jag inte hunnit allt jag borde när jag till sist stupar i säng vid midnatt! Det här uppskruvade tempot, tillsammans med för dåligt med mat, för mycket kaffe och kanske en smula för mycket vin, har gjort att jag har fått en dos magkatarr som ett brev på posten! Riktigt ont har jag haft ett par dagar. :-(

Som tur är så är det inte så här hela tiden. Jag intalar mig att det är bara en liten period just nu! Snart blir det frid och fröjd igen och jag kan coola ner mig ett par kilo. I allafall så hoppas jag det!

Kvällens roligaste citat!

Dottern står, redan vid 20.30-tiden, och gör sin kvällstoalett.
Jag frågar: Ska du redan gå och lägga dig?
Hon svarar: Ja, det är lika bra att göra det så har man det gjort sen!

Rock, progg, country och åttitalsmusik!!!!

Gårdagen gick i ett! Förmiddagens shoppingrunda var både ett sätt att trösta mig själv lite grand efter något som gjort mig lessen kvällen före - men det var också en nödvändig runda då jag fixade lite som jag behövde. Det skulle ordnas present till kvällens fyrtioårsfest och det skulle ordnas blommor till artister vars konserter jag skulle besöka under eftermiddagen.

Jag hann med en ynka halvtimme i solen efter shoppingen innan det var dags att bege sig till spelning nr 1. Då var det sonen och gruppen WERA som hade spelning här i en park i vår lilla stad, i evenemanget " Rock Against Violence". Wera var först ut bland många band den här dagen. De gjorde en kanonspelning och det var härligt att vara där i solen, i parken, och se dem uppträda! Rätt hyfsat mycket folk kom det och lyssnade på dem också!

Direkt efter for jag vidare direkt till en annan konsert, där barnens tolv-åriga kusin (som också är väldigt duktig på att sjunga) gjorde ett strålande framträdande tillsammans med ett tjugotal andra artister i åldrarna 12-17. Man blir GLAD över att se alla dessa unga talanger!!! Temat för denna konsert var progg och country. Vi närvarande anhöriga i publiken funderade på om det verkligen är moraliskt försvarbart att låta dessa unga pojkar och flickor stå i skolans aula och sjunga om droger, fyllor och flummiga knull... :-) Lik förbaskat var det fantastiskt roligt att se dem gå in så för sina uppgifter och göra det så enormt bra! (och det märktes att själva progg-delen fick många i publiken att gå igång rejält av nostalgi!!!)

När mina händer nästan var sönderapplåderade och mina busvisslingar hade tagit slut, kastade jag mig hem för att svida om och hamnade till sist på fyrtioårsfesten som jag var bjuden på. En timme för sent anlände jag (men hade åtminstone haft den goda smaken att meddela värdfolket tidigare att det skulle bli så) men hann festa ikapp bra ändå! Och på småtimmarna "shakade jag loose" lite grand på dansgolvet också till gamla åttiotals-godingar!!!

Halv tre i natt ramlade jag in här i min lilla lya lite lätt i hatten. Idag däremot är det väl något tyngre i samma hatt, men det är ju en annan historia!

Ibland bara...

Ibland bara BEHÖVER man tröst-shoppa lite grand! Om det har hänt något, som känns lite jobbigt, och som har gjort en lite lessen...

Årets första...

Årets första mjukglass!!!!!
Mmmm... GOTT!!!