Dig väntar en glädje...

Ord av hopp för alla de av oss som någon gång känner sorg, förtvivlan, oro, rädsla och missmod.... Kan det vara så att det väntar oss en glädje? Och kommer vi i såfall att hinna uppleva den innan det är för sent? Kommer vi att förstå den när den väl visar sig? Kanske kommer det att visa sig, att det är som jag har blivit sagd -"Ditt liv liv är precis så som det är ämnat att vara. Kanske du inte alls förstår det nu, men en dag kommer du att veta".

Dig väntar en glädje.
Det finns inga förlorade dagar,
inga förlorade år.
Någon har tagit vara på dem,
satt in dem på ditt framtida konto,
låtit dem växa med ränta på ränta.
Tusenfalt skall du få dem tillbaka
- inte sådana de var
då du trodde att du förlorat dem,
kantstötta, söndertrasade.
Någon har tagit dem i sin hand
som krukmakaren tar en grå, ful lerklump
och formar av den det ogripbara.
Du ska få tillbaka alla dina förlorade dagar,
alla dina förnedringens år
- inte sådana de var
men sådana de ämnades att vara.
Dig väntar en stor glädje någonstans
ännu förvarad i en kruka av ler.

(Källa: Okänd)

Vissa viner...

"Vissa viner dricker man inte.
De är sinnliga upplevelser fångade i ett vinglas."
(Citat ur tidningen Det Goda Livet)
Så oerhört poetiskt!!!

Inte särskilt lätt...

Det är inte lätt att vara tydlig mot någon annan,
när man inte ens vet vad man menar själv!!!

Arne var en klok man...

Ibland säger vissa människor så kloka saker!
Ta Arne t ex! Kolla vad han sa! Visst är det bra!

God Jul!

Det blir värre och värre det här... Inte nog med att det julskyltas för fullt i affärerna häromkring... I eftermiddag när jag var och handlade höll jag på att ramla baklänges när jag fick se följande:

Vem vet - nästa vecka kanske de skyltar med Påskägg och Midsommarsill???

Som ett under!!!

Ni vet hur man brukar oja sig för att man ALLTID ställer sig i fel kö! Man kan ondgöra sig hur länge som helst över att personen/personerna framför en håller på med än det ena, än det andra och man får stå där och stampa irriterat o vänta i evigheter - medan kön bredvid flyter på så fint så fint.

Igår hände det ofattbara. Igår hände det som aldrig har hänt förut! Jag hamnade i RÄTT kö!!! Ja - ni läste rätt! I RÄTT kö!! HALLELUJA!!!! Det sker mirakler! Det finns en rättvisa!

Jag hade först ställt mig med min nätta lilla korg innehållande det nödvändigaste (typ mjölk, ost och lite sånt...) i den ena av de två kassor som var öppna. Båda hade låååånga köer. Jag valde den som såg ut att ha något färre kunder och något färre varor, men jag var beredd på att jag - som vanligt hade hamnat i "fel" kö.

Plötsligt - som ett UNDER - öppnas det en kassa till! Och PRECIS när kassörskan ropar ut det där trevliga lätet "Det går bra här också!" - så stod jag så himla lägligt till att jag liksom bara kunde GLIIIIDA in som nummer ETT i den nya kassan!!!

Om nu någon tycker att jag borde skämmas... om nu någon tycker att jag var oerhört fräck... om nu någon tycker att jag minsann borde ha släppt fram de andra som hade stått och köat mycket längre än jag... så säger jag: SÅ FAN HELLER ATT JAG TÄNKTE GÖRA!!!

Den här gången var det MIN tur!

Ett undantag från pausen...

Jag skulle ju ha paus i min blogg men nu måste jag ha paus i pausen! Jag kände mig helt tvungen att slänga in ett par bilder här ikväll... för VET ni vad som har hänt??? I oktober månad... har de nu FULL JULSKYLTNING på City Gross i min lilla stad!!!
Jag är HELT CHOCKAD!!!

Paus!

Denna blogg är tillfälligt pausad p g a liv!

Konst...igt 2

Den intressanta (????) bilden i föregående inlägg ska tydligen - enligt konstnären (som jag inte vet namnet på) - föreställa två SÄLAR!!! Hmmm... sälar alltså! Det är ju kanske inte preciiis vad jag tänker på när jag ser dem - men vi är ju alla olika!!
På kvälltid, upplysta underifrån och fotograferade från andra hållet ser de ut så här:

Dessutom upptäckte jag under kvällens promenad att man har fått för sig att ställa ut ett gäng belysta bänkar utmed min runda runt sjön!

Ja - man kan inte säga annat än att de är fantasifulla här i min lilla stad! Snart ska vi få en enorm disco-kula placerad mitt i ovan nämnda sjö!!!!
Konst??? Heter det så????

Konst-igt...

Vissa säger "konst"..... Jag säger "konstigt".....

Vad säger ni??? Reflektioner - någon?

Höstar!

Jag går här inne hos mig och höstar lite, jag!! :-)

Väldigt viktigt!!

Det finns saker som är viktiga - och så finns det saker som är väldigt, väldigt viktiga!!!!
Jag försökte mig på att locka hem sonen till mig igår (igen, skulle jag kunna tillägga... jag försöker nämligen med det flera gånger i veckan, med mindre lyckat resultat...)
Följande sms-konversation hade vi:
Jag: "Hej! Nu har din syster kommit hem! Vill du komma hit och käka lite med oss ikväll?"
Son: "Det hade jag gärna gjort, men jag är upptagen. Har lite andra planer."
Jag: "Jasså? Vad ska du då hitta på?"
Son: "Jag ska sova lite och sen titta på film!"
Ok.... Jag förstår!... Det var viktiga grejer det!!! .....

Så olika ljuset faller...

Tänk att man kan gå samma vägar, samma stigar, samma spår - och ändå alltid se på saker på ett nytt sätt. Det kan bero på hur ljuset faller, eller hur molnen skuggar, eller hur löven fladdrar, eller hur färgerna reflekteras i vatten... Likaså är det i livet! Man tar sig fram - och beroende på hur man mår och hur man har det, upplever man sin tillvaro på så många olika sätt.

Under så lång tid kunde jag nästan inte uppleva alls. Allting var liksom inkapslat och mörkt och jag var bara rädd. Hur det påverkade mig och mina nära, hade jag inte förmåga att se då. Idag när jag ser klarare förstår jag hur mycket tid som har runnit ifrån mig! Idag förstår jag så mycket jag missade när mina ögon och mina sinnen var förmörkade, och jag förstår hur mycket jag själv var del i det som sedan hände!

Som jag önskar att jag hade förstått! Som jag önskar att det hade varit annorlunda! Som jag önskar att det stora, svarta aldrig funnits! Som jag önskar att jag aldrig gjort så illa! Som jag önskar att jag hade kunnat finnas till "på riktigt" och inte bara suttit i den mörka, fasansfulla fängelsehålan som jag ofrivilligt hade skapat åt mig själv!

Idag ser jag. Idag förstår jag. Inte allt - men så mycket mer än förut! Och fastän jag kan vara glad för allt det vackra, kan det också göra så ont att acceptera hur livet blev!
Jag gjorde så gott jag kunde... jag kunde inte bättre då... och det räckte inte riktigt till...

Jag ser det vackra...

Har sagt det förut...

... men måste säga det igen!
Jag blir SÅ HIMLA GLAD AV DEN HÄR!
Flinet går hela vägen från öra till öra!!! :-)

En vanlig oktober-torsdagkväll i livet!

Så - här sitter man i sin soffa igen... Med lite tända ljus på soffbordet, med katterna spinnande på varsin sida om sig, ett glas rött i glaset och med en rätt behaglig känsla i kroppen.

Veckorna rusar. Ibland känns det som om man inte riktigt hänger med.
Men ofta stannar jag upp - och reflekterar.
Reflekterar över allt som har hänt - och allt som händer.
Stannar upp - och bara ÄR!

Är så tacksam över att jag faktiskt står på mina ben, att jag klarar mig, att jag kan skratta, att jag kan ha roligt, att jag kan må bra! Allt det här verkade så totalt orimligt - så omöjigt för några år sedan!!! Då - när livet var som allra värst, och som allra djävligast!!!

Trots att hela kroppen värker efter att jag vurpade på Lindex hala golv i måndags middag (pga hårda plastklackar på nya skor) - så mår själ och hjärta gott.

Jag har släppt bitterheten och jag kan tänka gott. Det kan fortfarande göra ont som fan... men jag KAN tänka gott!!! Och jag är inte rädd! Och jag är ta mig tusan STOLT över mig själv för det!!!