Lite stängt...

Denna blogg är tillfälligt stängd pga packning, förberedelser, Prag-resa och lite annat smått och gott!!
:-)

Om affirmationer...

Jag har tagit till mig det där om att det är väldigt bra att affirmera. Affirmera - att mata sig själv med bra och goda budskap. Jag har lyssnat på tipsen från "Livscoachen" och jobbar aktivt med dem, även om det många gånger är svårt. Tycker man det är lite jobbigt, konstigt och avigt i början att stå i spegeln och säga att man tycker om sig själv- så LJUG, sa Mia Törnblom! Till slut har man lurat hjärnan att det i allafall är sant! :-)

Som jag har affirmerat!!! Jag har varit en riktigt duktig affirmerare! Och jag tycker nog - faktiskt - att från verkligen ha legat som en liten våt fläck på marken och varit absolut ingenting alls, ingenting värd, så har jag kravlat mig upp en bra bit upp. Mitt affirmerande har gjort att jag vissa dagar är helt övertygad om följande:
Jag älskar mig själv!
Jag är unik och jag är fantastisk!
Jag är stolt över den jag är!
Jag duger som jag är!
Jag är bra!
Jag är trygg, orädd och säker!
Jag tycker om min kropp!
Jag ser skönheten i allt!
Det är en rätt fräsig känsla när man för ett ögonblick känner att allt det där är sant!

Så kommer det en gång när man ska man åka iväg... och behöver något nytt att ha på sig... och går runt hela stan i varenda affär som finns... river och sliter i vartenda plagg man kan hitta... och står och glor in i varenda hemsk provrumsspegel... och inser...
ÅT HELVETE MED AFFIRMATIONER!!
DE HJÄLPER INTE ETT ENDA DUGG!!!!!

En go kväll!

Har varit iväg och firat lilla systerdottern, som fyllde nio år, ikväll. En mysig kväll med god mat o dryck och så lite kaffe och tårta. Skratt till det galna programmet om Hollywoodfruarna.

Men det som var allra, allra bäst... var att få tillbringa ännu en kväll tillsammans med båda mina ungdomar. Båda två! Så mycket glädje och stolthet som bubblar i mig när jag ser dem!!! Så mycket skratt de frambringar!

Älskar er, O och A!!!!!!!!!

Tänker...

Söndag kväll efter en jättefin helg. Tänker mycket... så mycket!

Tänker på mina barn, som är så stora - och så fina! Som jag äskar mest i hela världen! En sådan självklar och enormt stor kärlek - helt utan tvivel! Barnen - ungdomarna - som håller på att bryta sig loss - som de ska, men som ändå är liter jobbigt för mig. Som de uppfyller mitt hjärta!!!

Tänker att jag ska ut och resa snart. Så spännande och roligt - men ändå så nervöst! Fastän man är "vuxen" och borde ta det med lugn och ro! Drömmer om bussar och flyg och tider som inte hinns med. Ler lite åt mina oroligheter!

Tänker på katterna, som är "bara" katter - men som skänker mig så mycket glädje (och ännu mera katthår!) och som jag är så glad att jag har! Tänker samtidigt på vännen som blev av med sin katt - och som mår dåligt... som jag önskar ska få bättre dagar!!!!

Tänker på henne som står mig nära, som mår så upp och ner... som jag önskar får må gott snart! Det är verkligen dags för henne nu!!!!

Tänker på alla vännerna - som hela tiden finns runtomkring. Så gott att veta att de finns där!!!

Tänker på den som varit iväg hela helgen. Tänker att det kändes väldigt konstigt, och lite jobbigt först att tänka på det - när jag fick veta. Men jag har bestämt mig... Bestämt mig för att jag vill tänka gott! Vill önska gott! Vill vilja gott.

Tänker på mig själv. Tänker att så mycket har hänt. Jag står fortfarande på benen! Jag mår väl - oftast... Lite upp och ner, men jag jobbar med mina tankar och mina känslor! Jag har haft en sån fin helg. Men är fortfarande så rädd... så osäker...

Tänker på vännen, den specielle vännen, som gör mig så gott... som är så fin... som betyder så mycket...

Tänker...

Fest hos mig!

Utanför min balkong har jag en park. Där har man alldeles nyss bygggt färdigt en skate-park. Idag är det invigning. Och jisses vilken invigning! Som en folkfest! Jag spanar ut över ett HAV av människor. Åkare och betraktare. Och det är musik! Det dunkar av bas över hela parken, och det luften riktigt dallrar här i och mellan husen! Jag kan tycka det är lite småtrevligt (även om inte musikstilen är den jag i första hand skulle ha valt...) - men det jag undrar över mest, är: HUR ska "kärringen på ettan" klara sig? Hon som inte ens klarar av att någon går med högklackade skor i trapphuset!!!!!

Kackel i hönsgården...

Det är många, många år sedan flickorna i mitt symötesgäng började prata om att vi borde åka iväg tillsammans - bara vi tjejer. Utan gubbar och barn. Vi hade för all del flera gånger varit på heldagstur till GEKÅ´s i Ullared - en riktigt stor och spännande utflykt för ett gäng vimsiga, trötta småbarnsmammor som vi var på den tiden. Men nu ville vi komma iväg något lite längre. Jag har för mig att vi gick ut häftigt och drömde om Spanien till att börja med. Någon gång har vi i tanken irrat oss till ett nybyggt hus i Thailand. En period var vi mera rimliga och tänkte Köpenhamn! Den gången kom vi faktiskt till och med iväg! En underbar majdag förra året!

Det verkade länge som att Ullared och Köpenhamn var de enda ställen som vi skulle komma att besöka tillsammans innan vi blev pensionärer, om vi inte tog idén om en gemensam resa på lite större allvar. Därför bestämde vi oss, för något år sedan, att varje gång vi hade våra "möten" skulle vi peta in en slant på ett gemensamt sparkonto, och dessutom skulle vi varje gång skrapa en Trisslott och hoppas på att vinna storkovan.

Ungefär här började en intensiv diskussion på nytt ta fart om VART vi skulle styra kosan! Skulle vi på spa? På storstadssemester? Ville vi åka på solsemester? Eller skulle vi åka skidor? Kanske vandra i fjällen? Ville vi bila? Åka tåg? Flyga? Kryssa med båt? Alla dessa frågor var ett myller att ta sig igenom och få fem damer att enas om! Till slut hade vi ändå kommit fram till att storstad var vad vi skulle sikta på. Då började nästa bekymmer... VILKEN stad??? London? Rom? Prag? Dublin? Barcelona? Paris?

En kväll hade vi samlats enkom för att diskutera denna fråga. Samma kväll lyssnade de andra tjejernas män på vårt kacklande - och skakade på huvudet. De konstaterade att de faktiskt trodde att vi aldrig skulle kunna bestämma oss! Vi sa att vi aldrig skule komma iväg! I samma stund som de satt och gjorde sig lustiga över vår ambivalens, fick herrarna för sig den strålande idén att DE kanske skulle göra en resa ihop! På bara några veckor hade de både hunnit enas om att resa... enas om resmål (Dublin)... boka resa... åka iväg... OCH komma tillbaka hem igen! Där stor vi flickor - långa i synen - och hade fortfarande inte bestämt vilken stad vi ville åka till..... :-)

Men tro det eller ej - kors i taket! Vi har lyckats! Vi har en resa bokad till Prag! Vi åker om en lite dryg vecka och ska vara borta fyra dagar! Vi träffades igår för att finslipa lite på detaljerna inför resan, men fortfarande är det mycket kackel i vår trevliga lilla hönsgård - trots att vi inte längre är utmattade, vimsiga småbarnsföräldrar utan mer neurotiska, vimsiga tonårsföräldrar. När ska vi åka, vad ska vi packa, vad ska vi ha på oss, hur många par skor ska vi ta med oss, hur mycket pengar ska vi växla, vad heter öl på tjeckiska, vad ska vi se, vad vill vi göra???

Lite fladder i magen är det allt. Men bara vi kommer på planet är jag säker på att det löser sig! En liten hutt innanför västen innan vi kliver igenom säkerhetskontrollen och på planet - sen kommer resan gå som en dans!

MOT SHERWOODSKO..... eeehh... jag menar
MOT TJECKIEN-BARERNA!!!

Om att vara "duktig" - och om att INTE vara "duktig" alls...

Det strålande vädret fortsätter. Jag bestämde mig även den här veckan för att utnyttja förmånen "friskvårdstimme" till att ta ledigt lite på tisdagen och ge mig ut i spåret och springa. Det gick rasande bra om jag får säga det själv! De fem kilometrarna avverkade jag lätt som en plätt! Andningen var skön och hela rundan var en njutning. Efteråt kompletterade jag med två kilometers rask promenad. Jag kände mig sååå duktig!!!

När jag kom hem bestämde jag mig för att bara "äta lite lätt". Jag hällde upp en tallrik fil och gjorde en knäckemacka med keso, skinka och paprika. Nu kände jag mig ännu mer duktig!!!

Efter duschen bestämde jag mig för att utnyttja den härliga kvällssolen, så jag satte mig i myskläder ute på min balkong. Då plötsligt var jag inte ett endaste dugg duktig längre.... Plötsligt - helt utan att jag på något endaste sätt förstår hur det gick till... så hade jag ett stort, härligt glas rött vin framför mig på bordet, och en nypoppad påse popcorn!!!

Jag tittar mig fortfarande förvånat omkring!!! Förstår ingenting!!! Det var INTE jag som plockade fram det där!!!!!

Måndag i mitt liv... Lite grand...

Det är lite måndag efter en skön och vacker liten långhelg.
Jag har druckit bara lite vin.
Jag har bara varit lite rastlös.
Jag har bara varit lite vemodig.
Jag har tänkt bara lite jobbiga tankar.
Jag har gråtit bara lite tårar.
Jag har funderat bara lite.
Jag har grubblat bara lite över det som har varit.
Jag tänker bara lite om det som nu är.
Jag undrar bara lite om framtiden, det som ska komma.
Jag är bara lite orolig.
Jag är bara lite osäker...
Men annars är det bra!

SJ är sååå generösa.....

Jag åker tåg emellanåt. Därför bestämde jag mig för ganska länge sedan att skaffa ett SJ Prio kort. Då samlar man poäng varje gång man bokar en tågresa. Fint tänkte jag! Jag samlar poäng - jag kommer att få del av SJ´s generösa erbjudanden. Jag har samlat poäng i ett och ett halvt år nu!

Häromdagen skulle jag boka en tågresa till Stockholm. Resan ligger långt fram så jag hoppades hitta biljetter till rimligt pris. Men icke!!! Resan för mig tur och retur skulle gå till det hutlösa priset ELVAHUNDRAFEMTIO kronor!!!! Alldeles för dyrt om någon frågar mig!

Dagen efter fick jag ett vänligt mail från SJ... Rubriken var: "Få en bra start på hösten med SJ Prio!"... De upplyser mig så vänligt att mina Prio-poäng uppgår till 3149 stycken! Detta innebär att jag uppnår "Vit nivå". Och som förmåner på "vit nivå" så erbjuds jag en gratis Expressen på tågresan om jag åker en söndag!!!

Men - OJ DÅ!!!! TACK SÅ HIMLA MYCKET, SJ!!!!!!!

Carpe Diem

Jag tog ledigt idag. Bara för att vädret var så underbart. Och jag har kommit på en sak! Det här snacket om att Fånga Dagen, Carpe Diem, Seize the day... Jag har aldrig riktigt fattat förut hur man gör det! Men idag är jag (nästan) säker på att jag har kommit på hemligheten! Bara gå ut i naturen! Andas! Upplev! Njut!!!

TACK!!!

Liksom varje år, så bekymrade jag mig även i år över att jag skulle fylla år. Tanken på att fylla år innebär för mig att jag blir nojjig och mår dåligt av att bli äldre och rynkigare och över insikten att livet liksom rinner mig ur fingrarna. Men liksom varje år, så överraskar födelsedagen mig med att till slut bli riktigt bra! Jag är stum av förvåning när jag inser hur mycket fina små hälsningar som dimper ner överallt i från och jag känner mig oerhört tacksam och glad över att jag har så många fantastiska vänner!! TACK!!!!

Tack också underbara människor i mitt liv som överraskar med små påhitt och gåvor och blommor som får mig känna mig så speciell!!!

Jag tog ledigt vid lunch och besökte min dotter på salongen där hon praktiserar. Vilken underbar present att få bli omhändertagen och ompysslad! Klippning, slingning, hårbottenmassage, axelmassage, frans- och brynfärgning - och kaffe också! Kan man ha det bättre?

Kvällen bjöd på det jag hade önskat mig. En kväll tillsammans med mina två ungdomar och med min syster och hennes familj. Vi träffades i Domkyrkan där det skulle hållas en föreläsning/konsert med namnet "Så länge vi andas". Den 10 september är nämligen Internationella Suicidpreventiva dagen, och vi fick lyssna till Kenneth Gärdestads berättelse om brodern Ted och hur deras liv med musiken så tragiskt slutade med att Ted blev sjuk och till sist inte orkade leva längre. Men mitt i allt det jobbiga så framfördes Gärdestads vackra musik och ord och håren på mina armar reste sig! En fantastisk stund!

Efteråt gick vi tillsammans till den grekiska restaurangen i vår lilla stad där vi åt sen middag och bara var. Jag hade en helt underbar kväll!!! Att få vara tillsammans med båda mina ungdomar samtidigt har blivit en sällsynt företeelse, och i vetskapen om detta så njöt jag i fulla drag över den här stunden!

Som om inte allt detta härliga var nog, så passade jag på att ta ledigt idag med - bara för att vädret var så fint liksom! :-) Det tycker jag är en helt godtagbar anledning till att vara hemma! Efter frukost med dottern och lite kaffe på sängen tillsammans med morgonläsning här på datorn, så gör jag mig nu redo för först en promenad, sedan en tur ut i skogarna för att leta efter skogens guld.

Grattis på mig!!!

Hoppas jag får en fin och bra födelsedag!!!

September-eftermiddag

Solen sken och det var varmt och härligt. Klar luft och blå himmel! Själv hade jag gått omkring inomhus på jobbet och känt mig irriterad, orolig och rastlös hela dagen. Efter kafferasten bestämde jag mig för att utnyttja friskvårdstimmen till att komma ut i det härliga septembervädret. Jag stämplade ut lite tidigare, gick hem, snörade på mig gympaskorna och tog mig till spåret. Fem kilometer härlig löpning, som gick som en dans. Sedan två kilometers promenad, bara för att det var så härligt i skogen.

Vackert på något sätt!

Under tvåkilometerspromenaden hittade jag en vacker sten. Där var jag tvungen att sätta mig och amatör-meditera lite! :-)

Min meditationssten sedd från ena hållet

... och från ett annat håll

Nyjoggade fötter och ben! :-)

Inte så jättebra kanske..... Om slanka linjen!

Dottern har fått för sig att hålla sig på slanka linjen ett tag. Hon har tjatat på mig att jag måste handla hem lite nyttiga grejer! Jag tänkte att jag kanske borde hålla mig på samma linje ett tag jag också... Därför hade jag planerat att jag skulle åka och handla idag direkt efter jobbet. En massa nyttiga grejer så jag kunde fixa en god, slank och näringsriktig måltid ikväll, för att efter det avsluta kvällen med en lång härlig promenad.

Strax innan jag slutade jobba, kom ett sms från sonen. Han undrade om vi kunde övningsköra en liten sväng. Lycklig över detta faktum - att få en guldstund med honom i bilen - sa jag naturligtvis ja. Handlingen kunde ju vänta lite! Så vi körde alltså iväg. Det tog en god stund!

När jag senare hade släppt av honom, kom jag till slut till affären där jag fyllde en korg till bredden av nyttigheter! Det var frukter, grönsaker, keso, magert kött och lite annat smått och gott. Det tog också en god stund.

När jag kom ut i bilen och hade plockat in varorna, slog den till med full kraft... HUNGERN! Nu hade det ju plötsligt gått jättelänge sedan jag slutade jobba, och jättelänge sen jag hade ätit lunch! Nu kunde jag inte alls tänka mig att åka hem och ställa mig och laga den där nyttiga maten som skulle ta säkert en halvtimme till! Jag behövde ju mat NU! BUMS! PÅ STÖRT!

Jag styrde bilen mot Max Hamburgerrestaurang, där jag fick tag på en liten hamburgare och fyra små friterade chili-cheeze ostbollar... Jamen den HÄR slanka linjen går ju jättebra ju!!!

Nu har klockan blivit sju, och jag håller på i tvättstugan. Mycket att stå i och plocka med. Tror faktiskt jag tar och hoppar över den där inplanerade dagliga promenaden idag.

Undrar om jag kanske skulle ta och göra en liten äppelpaj till kaffet ikväll?

Sammanfattning..

Det är ganska fantastiskt ändå... hur man på en och samma helg kan hinna både vila och göra mycket. Vara hemma och vara iväg (i Kalmar och på Öland). Äta gott (mumsiga kräftor) och dricka vin. Slappa i soffan och motionera. Slappa lite till och sedan städa. Vara glad och vara lessen (när man tittar på gripande film). Vara ensam och vara tvåsam. Träffa kompisar och umgås lite med dotter. Och - och VIPS var den helgen också över!!!

Om sommar, höst, tid, livet, självkänsla - och fredag!

Jag vaknade morse och tittade ut genom fönstret. Jag konstaterade snabbt att nu har verkligen hösten kommit. Jag ägnade lång stund åt att stirra in i garderoben och klädkammaren och fundera över vad jag skulle sätta på mig. När jag väl var klädd hade jag fortfarande jeansen uppkavlade en bit upp på vaderna, och sommarskor på fötterna. Jag ställde mig vid spegeln och glodde... Kan jag gå ut så här?? Det är ju HÖST nu! Kläderna ser fortfarande somriga ut? Kanske jag borde byta? Men - om jag byter nu, och kör höstkläder redan nu, vad ska jag då ha på mig när det verkligen blir ännu mera höst??? Jag stirrade ner på benen. Konstaterade att de redan har tappat den fina solbrännan från i somras. Hmmm... KAN man verkligen gå i uppkavlade jeans och sommarskor när man börjar bli en blek-fis?? Vånda vånda!!

Det är fredag idag. Ännu en vecka har lagts till historien. Jag har längtat till den här fredagen. Min vecka har kännts lite seg, och jag har önskat bort dagarna för att fredagen skulle komma snabbare. Jag hade ett litet snack om livet idag med en kvinnlig kollega. Vi pratade om hur jobbigt det är - det där - att inse att vi ofta önskar oss framåt i tiden, fastän vi inser att livet liksom rinner en genom fingrarna. Man ser det - på sig själv, sina barn och så småningom på sina barnbarn. Man vill stanna tiden, hålla kvar den. Göra det bästa av den... Men hur GÖR man??????? Alla står lika frågande! Och medan vi funderar på det, så fortsätter livet rulla på... dag för dag, vecka för vecka, månad för månad, år från år - och alla blir vi äldre...

Den dåliga självkänslan har gjort sig påmind vid några tillfällen under dagen. Mia Törnblom (som jag för övrigt var och lyssnade på i förra veckan - en HÄRLIG föreläsning!) har beskrivit det så bra... Känslan av att man tittar sig i spegeln och känner att man är HELT ok - till och med riktigt toppentjej. Snygg, smart, kul, humoristisk, bra på alla vis - ÄNDA tills.... det kliver in en annan människa i rummet. En människa som är ännu snyggare, smartare, kuligare, humoristiskare, och bättre på alla vis! Visst är det märkligt! Att från att vara uppe på en tia, så SMASH! ... så ligger man golvad nere på en nolla!!!! Får jobba vidare med det där...

Har varit ute på en promenad under eftermiddagen och känner att jag gott och vin kan kura ihop mig i soffan nu. Ett glas vin och en film.
Mår ganska gott - trots allt...

Stilla ro...