Lussekatt

En annorlunda variant på lussekatt. MIN lussekatt!!!

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion...

(Repris från första advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När första ljuset brinner Står julens dörr på glänt
Och alla är så glada Att fira få advent

Å... det var väl en fin adventsdikt. Den känner man igen så väl från när man själv var liten, men framför allt från när barnen var små. Oftast var det på luciafirandet på dagis/skolan eller i kyrkan. De stod där i sina linnen med ljus eller strut på huvudet och var sötare en sötast. Mamma satt och torkade ögonen med en näsduk och var rörd...

Stämningen var underbar och synen vackrare än vackrast. Den dämpade belysningen, ljudet av den ratchande tändstickan och så till sist lågan som flammar upp... stickan som förs till ljusets veke och tänder upp det första ljuset. Lågan som fladdrar och ger ett behagligt sken i mörkret...
Men nu tycker jag det är dags att dissikera den här dikten lite grand! Så här är det ju inte egentligen! Här kommer den bista sanningen - skillnaden mellan dikt och verklighet!

Om vi börjar med: "När första ljuset brinner"
Idag är det första advent. Jag borde ha varit uppe tidig och tänt det där ljuset. Men det har jag inte gjort! Varför? Jag låg helt enkelt kvar i sängen och drog mig istället! Jag har det jätteskönt här. Varför skulle jag gå upp? Härifrån sovrummet kan jag genom dörren se köket. Jag ser den fina adventsljusstaken stå på bordet pyntad och klar. Med mossa, flugsvampar (vem kom på att man skulle sätta svampar i adventsljusstaken??) och tomtar och allt vad det är! Den ser så fin ut så. Men något första ljus brinner inte alls ännu. En liten stund till tar det allt innan jag har lust att kliva upp. Hoppas bara man hittar tändstickorna då! De har en makalös förmåga att försvinna just när man bäst behöver dem!

Sen kommer: "Står julens dörr på glänt"
Jag kollar runt... ser jag några juldörrar??? Nä! Inte en enda! Jag har helt vanliga vita dörrar där jag bor. Inte en enda juldörr! Det är för förargligt! Jag har en ytterdörr också. Den är föralldel lite åt det röda hållet. Lite vinröd. Och jag har hängt upp en krans på utsidan. Räknas det som juldörr då? Men på glänt står den då rakt inte! Hur skulle det se ut! Den är stängd. Mina innerdörrar kan jag räkna till fem (inklusive dörrarna till klädkamrarna), och den enda av dem som står på glänt är dörren till toaletten. För att katterna ska komma in till sin låda. Det hade för alldel inte låtit så stämningsfullt att skriva i dikten.. "står toalettdörren till kattlådan på glänt"...

Fortsättningsvis: "Och alla är så glada"
Face the fact... Alla ÄR inte glada! Nu ska jag inte vara gnällig för egen del - jag är inte jättedeppig eller jättelessen idag. Jag är ok. Men det finns många ANDRA som är jätteledsna! Alla är inte alls glada! Varför skriver man då alla i dikten? Det borde i rimlighetens namn stå "vissa" istället för "alla"!!!

Till sist: "Att fira få advent"
Firar vi egentligen advent? Förr kanske det var ett slags firande, möjligen. Men här firas det då inte! Jag vet att många med mig härjar runt som galningar för att få fint i sina bon, för att få den där varma stämningen och få kunna känna lite mys-känsla. Men att vi "firar" advent - det är väl lite att ta i? Vissa kanske skulle kunna göra det till en anledning till att ta sig en bira eller en sup. Men jag tycker att på en söndag - där går gränsen!

Att ansluta sig till en viss skara...

Nu har jag anslutit mig till skaran! Till den skara som stressar andra - genom att berätta att JAG minsann har städat lite, skurat lite golv, hämtat upp pyntet från källarförrådet, bytt gardinerna i köket, fixat med lite ljus - ja, helt enkelt förberett mig för första advent, fastän advent inte har kommit ännu! Från att ha varit paralyserad och inte orkat göra ett dugg, var jag nu alltså supereffektiv och fick massor av gjort i går kväll!!! Så nu är det så fint här så! Köket är helt klart. I de andra rummen är det bara en sak kvar att göra - tända ljusstakarna på söndag kväll när jag kommer hem från min lilla helgutflykt! Stakarna står så fint placerade på golven bredvid respektive fönster där de kommer att placeras!

Adventsfint i mitt kök

Som grädde på moset har jag fått en finfin finne mitt på näsan! En sån där som gör att näsan blir stor och röd - precis som Rudolfs! Rudolf med röda mulen! Tizzel med röda näsan liksom! Så himla passande så här till jul! :-D

Det är någonting med den här tiden....

Samma visa varje år vid den här tiden...
Först kommer mörkret, och det gråsvarta, och regnet
- och det stora trötta.
Sen kommer oron för julen!

Oron och rädslan för att inte räcka till, för att inte vara tillräckligt duktig, för att inte vara tillräckligt stark, för att inte kunna erbjuda tillräckligt mycket, för att inte ha tillräckligt fint, för att inte hinna i tid med allt, för att inte veta hur man ska förhålla sig till vissa personer, för att inte veta hur man ska bära sig åt för att göra det bästa av en svår situation. Och ju mer jag stressar upp mig desto mindre får jag gjort!

Mitt i alltihop kommer den tiden på jobbet då jag har som mest att göra! Jag tycker det är roligt - och jag har lagom arbetstempo under resten av året, så jag har egentligen inte något emot att lägga i en extra växel ett litet tag - MEN - det är jobbigt att det krockar med allt det andra! Med den stora ORON och OTILLRÄCKLIGHETEN!

Jag känner att jag reagerar precis som jag alltid har gjort. Jag blir lättirriterad och snäsig, jag blir lessen, jag blir "grubblig", jag blir sentimental, jag blir tystlåten - och drar mig undan och tycker synd om mig själv. Inte lätt att förklara sånt här för någon! Kan ju knappt förklara det för mig själv!
Fast - jag undrar om jag ändå inte gjorde det här nyss...

Det var näääästan....

... att det blev några ord skrivna här ikväll! Det var massor med bokstäver som formulerade ord i mitt huvud, ord som blev tankar, som väckte känslor. Dessa ord ville så hemskt gärna blivit nedtecknade här - men livet ville annorlunda! Och plötsligt blev det natt! För sent för mig att börja plita ner vad jag hade på hjärtat.

Jag får helt enkelt spara på skriveriet lite.
Det får göras en annan dag!

Fyllehund!

Idag - fredagen den trettonde - fyllde min systerson tretton år! Jag och mina ungdomar var och firade den nyblivna tonåringen, och det var en fin liten tillställning med mat, dryck, kaffe och tårta. Precis som det ska vara!
Men titta - vilken "fyllehund" vi hade vid bordet!! :-)

Nu håller jag på att packa. I morgon middag sätter jag mig på tåget och åker till Kungliga Hufvudstaden några dagar. Jag ska besöka min bror och några vänner, och sedan avsluta besöket med att tillbringa två dagar på kurs.
Att hinna blogga ter sig mer och mer som en ren omöjlighet!

Alldeles väldigt snart....

Alldeles väldigt snart (???) är det dags att fira en student här!! Det är så nära nu, så det är inte klokt! Det är BARA (???)... typ... drygt sju månader kvar!!!! :-)

Dottern går sista året på Frisörprogrammet. Igår hade det kommit "möss-försäljare" till skolan och prackat på de stackars avgångseleverna det senaste i studentmösseväg. Inga halvmessyrer här inte! Det skulle vara det ena tillvalet efter det andra. Slutnotan hamnade på över sjuhundra kronor!
Som hittat! NOT!!!!!
(Kom det möss-försäljare till skolan när jag skulle "gå ut" undrar jag? Jag kan inte minnas det alls! Jag har för mig att man hade en eller två affärer i stan dit man gick och valde ut och beställde sin mössa. Och så mycket val vet jag inte om vi hade. Det var två modeller och det var två färger på banden. Mer var det väl inte??)

När mössan väl var beställd, kom det lilla livet (dottern alltså) på att det nog är hög tid att börja fundera på balklänning också! Är man inte ute i god tid så blir man utan - eller får ta gamla utgående modeller. Hon satt i soffan i går kväll och berättade i detalj hur hon önskade att hennes klänning skulle se ut. Jag själv kontrade med att förnuftigt säga att det inte är så lyckat att tänka ut precis exakt vad man vill ha, för då hittar man det ALDRIG! Den erfarenheten har jag - och den visheten ville jag ju förstås förmedla till min dotter.

Blev jag förvånad, eller blev jag förvånad, när hon överförtjust ringde mig på jobbet i eftermiddags och kvittrande berättade att hon hade gått en sväng och kollat klänningar - och HITTAT sin drömklänning! Kunde jag komma bort till affären och se när hon provade den??? Jag hoppade upp på min järnhingst, och trampade bort till henne. Att gå in i den där klänningsaffären var nästan som att gå in på kungliga slottet. Dottern hoppade i klänningen, och hon var VACKER som en prinsessa!!! Klänningen (som finns att beskåda här)var som gjord för henne (förutom några små justeringar som ska fixas - tas in lite här, tas ut lite där...) Tjugo minuter senare var klänningen undanhängd i hennes namn och handpenning var lagd. Till skillnad från sin mor är hon varken velig eller har beslutsångest!!! Prislappen???? Jotack - det fanns en sådan också!! Den vill jag helst inte tänka på!!!

Eftersom nu det här studentjippot tydligen är här så himla snart, så är det kanske bäst att man beställer maten också nu i veckan! Kanske ska titta ut om-halsen-blomman och det glå-gula bandet också... Ur led är tiden!

Jag blottar mitt innersta....

HUR??? Hur är det möjligt... att det i en hall i en lägenhet... där det bor två personer... kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att i en stor fin klädkammare, där ja tar mig i kragen och försöker storröja minst fyra gånger om året - och däremellan försöker hålla i ordning, kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att tre dygn efter dotterns hemkost från semestern, så ligger fortfarande packningen så här???

Beats me.....
(Det kan förstås hända att det symboliserar kaoset inuti.....)

Villiga män...

Varför skulle JAG??? Ge mig en enda anledning till varför JAG skulle smutsa ner mina välmanikyrerade naglar och lära mig byta mina egna däck på min egen bil - när det finns sånna här villiga män??????? ;-)

Dig väntar en glädje...

Ord av hopp för alla de av oss som någon gång känner sorg, förtvivlan, oro, rädsla och missmod.... Kan det vara så att det väntar oss en glädje? Och kommer vi i såfall att hinna uppleva den innan det är för sent? Kommer vi att förstå den när den väl visar sig? Kanske kommer det att visa sig, att det är som jag har blivit sagd -"Ditt liv liv är precis så som det är ämnat att vara. Kanske du inte alls förstår det nu, men en dag kommer du att veta".

Dig väntar en glädje.
Det finns inga förlorade dagar,
inga förlorade år.
Någon har tagit vara på dem,
satt in dem på ditt framtida konto,
låtit dem växa med ränta på ränta.
Tusenfalt skall du få dem tillbaka
- inte sådana de var
då du trodde att du förlorat dem,
kantstötta, söndertrasade.
Någon har tagit dem i sin hand
som krukmakaren tar en grå, ful lerklump
och formar av den det ogripbara.
Du ska få tillbaka alla dina förlorade dagar,
alla dina förnedringens år
- inte sådana de var
men sådana de ämnades att vara.
Dig väntar en stor glädje någonstans
ännu förvarad i en kruka av ler.

(Källa: Okänd)

Vissa viner...

"Vissa viner dricker man inte.
De är sinnliga upplevelser fångade i ett vinglas."
(Citat ur tidningen Det Goda Livet)
Så oerhört poetiskt!!!

Inte särskilt lätt...

Det är inte lätt att vara tydlig mot någon annan,
när man inte ens vet vad man menar själv!!!