Jag förstår och inser att det är helt orimligt...
Men ibland kommer jag på mig själv att önska att livet vore liiiite mer som en en schlager, eller en ljuv, smäktande kärleksballad eller en romantisk film! Vad härligt det vore om det vore så där självklart, att det kändes ända nerifrån tårna att liksom "vi" hör ihop och att ingenting kunde rubba den känslan! Tänk att vakna med rosenröda kinder och vackert rufs i håret och se på den man vaknar bredvid och känna the big love och veta att vad som än händer tar vi oss igenom det - tillsammans! Lite vacker musik och lite slow-motion där man sakta springer på en sandstrand i solnedgången! Inte ett grubbel, inte en tveksamhet, inte ett tvivel...
Dear Tizzel... I´ve got news for you.... Sånt är inte livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ta bort allt det där med smäktande musik, solnedgång, VACKERT rufs (rufs är mer åt sanningen),slowmotion, inga grubbel eller svårigheter MEN... här kommer det:
SvaraRaderaDet andra finns! Att veta att man tar sej igenom allt ihop. Att veta ända nerifrån tårna att "vi" hör ihop no matter what.
Det är de som är det fina med livet; saker, händelser och kärlek kan dyka upp utan att man ens trodde det var möjligt eller FANNS.
Tro på det - för jag vet att det finns. Fuck the rest! Hehe
Vic: Hördududu.. håll du din lilla snattra!
SvaraRadera