Ännu ett år...

Så går 2009 in på sitt slut... De sista dagarna, de sista skälvande minuterna.

Ännu ett år som bara har liksom flutit på... utan att man egentligen blivit så mycket klokare!

Tizzel går in i 2010 utan blogg!
Jag önskar alla mina bloggvänner och alla mina andra vänner ett
GOTT NYTT ÅR!!!!!

Tizzel önskar...

GOD JUL!!!!!

Favorit i repris: En liten juldikt med dissektion - del 4...

(Repris från tredje advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När fjärde ljuset brinner
Vi hämtar julegran
Och alla barnen räknar
Dan före dan före dopparedan

När fjärde ljuset brinner... Då brinner inte bara det fjärde ljuset hos mig. Det brinner så mycket ljus så jag kan inte räkna dem alla! Jag måste vara värmeljusleverantörernas bästa kund! Jag är så barnsligt överförtjust i att tända upp ljus överallt när mörkret sänker sig, så efter ett par timmar går man här och är alldeles överhettad! Dottern får i panik springa och öppna balkongdörren och få in lite sval luft. Eventuella gäster knäpper upp ett par knappar i skjortor och blusar och fläktar fibrilt med en tidning framför ansiktet medan svetten rinner i strida strömmar. Själv njuter jag! Jag älskar värmen. Jag trivs i värmen. Jag mår gott av den!

När fjärde ljuset brinner innebär det också att hela väntan börjar dra ihop sig till sitt slut. Julen står för dörren. Det är inte klokt... tiden rusar. Och det gör tydligen alla sönderstressade människor runtomkring också. Rusar alltså! Jag såg det själv i går när jag sprang in och ordnade med ett kort ärende. Folk överallt. Bilar överallt. Köer överallt.

Vi hämtar julegran... Ja – nu är det riv efter julegranarna må jag säga! När jag var ute en sväng under lördagen såg jag åtskilliga granförsäljningsställen. Folk rev och slet i de gröna barr-träden och jag kände att det var sååå skönt att jag slapp! Min gran står ”så grön och grann i stugan”, om än den är konstgjord. Jag slipper fara runt och frysa fingrarna av mig.
Jag har nu gått igenom alla stadier av att hämta julegran. När jag var liten gick jag med min pappa i skogen och han högg en åt oss. När jag själv blev mamma tog jag med mina barn ut och högg. När sedan skogen bytte ägare kunde jag inte med att fråga om jag fick lov att ta en gran, så istället gav jag mig ut i stan hos granförsäljarna och gjorde så i många år. Och nu har jag plastgran! Undrar vad som kan komma härnäst? Jag kanske helt enkelt går över till jul-en eller jul-kaktus!!

Och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan... Det gjorde man förr... Det gjorde man till och med när jag var liten... och ibland när mina barn var små. Men gör barnen det fortfarande? Hör man något barn räkna dagarna före dopparedan? Är barnen lika galet nyfikna på vad som gömmer sig bakom luckorna i julkalendern så de är beredda att riva upp dem redan första december? Är det enbart julklapparna den 24:e de ser fram emot, eller kan de små liven också längta efter den där underbara mysiga julstämningen som så sällan infinner sig?
Jag undrar hur julfirandet ser ut om, säg, 25 år... När våra barn och ungdomar ska sköta om julbestyren. Kommer de att följa våra traditioner, eller är vi på väg mot förändring? Kanske julhelgen i framtiden kommer att bli handlarnas värsta mardrömshelg? Inte någon människa handlar varken mat eller julklappar under hela december, för alla sparar pengarna och sticker till Thailand en månad? Kanske... Den som lever får se...

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion - del 3...

(Repris från tredje advent 2007, ur min första Tizzelblogg)


När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
Och vi bakar kakor
Och har ett fasligt styr

När tredje ljuset brinner... så långt är allt gott och väl. Tredje ljuset borde brunnit... Om man inte som jag gjorde då - glömde bort att det var tredje advent! Hur är det möjligt? Vi har fyra adventssöndagar på ett helt år och jag lyckas glömma bort en! Jag glömde att tända mitt tredje ljus - på riktigt. Fast i ärlighetens namn är det ju bättre att glömma bort att tända ljus, än att glömma bort att släcka dem... Detta har nämligen också hänt! Och jag är tacksam över att det har gått så bra som det har gjort!!! (Lämnar detta ämne då jag känner att jag blir lite lätt darrig när jag tänker på att jag kunde varit hemlös vid det här laget... på grund av brand!)

Vi juleklappar syr.. Nej, nej, nej!! Här märks att det är en gammal dikt! Vilka syr juleklappar nuförtiden? Hur många skulle uppskatta att få en sydd juleklapp?? Idag vill vi ha plattskärms-tv-apparater, Play Stations i senaste upplagan, dyrbara resor till andra länder och den ena värre klappen än den andra! Är det klokt! Jag tycker vi borde införa den här gamla fina traditionen igen att vi ska sy julklappar till varandra. Tänk er själva så många glada utrop det skulle höras när vi öppnar våra gåvor på julaftonskvällen. (Hittade förresten lite broderade bonader när jag var i Storstan i helgen med texter som denna: "Homo Sweet Homo" , och flera lite moderniserade fina budskap! Vore inte det något att sitta och brodera och slå in i läckra paket??)

Men hur roligt är det i ärlighetens namn, att sitta och tråckla med nål och tråd när man har så mycket annat man ska hinna göra. Nej, tacka vet jag att springa in på någon stormarknad och rycka till sig något helt opersonligt för en billig peng. Gärna något som handlaren i all välmening ställt upp mitt i gången så du omöjligt ska missa det. Något som inte någon människa alls behöver, men som är praktiskt inslagen och klar i presentförpackning med färdig ettikett: "Till... Från..." redan klistrad på så att man slipper slå in den själv! Tack snälla handlare för att ni underlättar vår julklappshandel! *Kräks av tråk.....*

Och vi bakar kakor... Förr stod mödrarna i huset i röda förkläden och rara barn hängande i hasorna och bakade så det stod härliga till när julen närmade sig! Till och med några år bakåt i tiden kunde jag få för mig att baka en massa julkakor och julbröd... Inte i rött förkläde kanske, men ändå... Vart tod den entusiasmen vägen??? Idag bakar jag lussebullar. Endast lussebullar! Pepparkakor köper jag. Annas i burk. Storpack! Mandelmusslor och struvor i all ära - men icke sa Nicke! Nu får det vara! Inte jag! Där går gränsen. Lik förbaskat blir jag såååå glad när svärmor kommer med en burk mandelmusslor till mig. Och jag beundrar henne för att hon fortfarande orkar och vill. Vad ska vi göra när den äldre, till synes outtröttliga generationen försvinner? Mandelmusslor kommer att vara ett minne blott!!!

Och har ett fasligt styr... Heter det inte be-styr??? Har de skrivit fel alldeles? Kanske det skulle stå: "Och allt går över styr"? Det hade varit ännu mera sant... Se er omkring... Alla dessa sönderstressade människor som samlas på städernas gator och trängs i butiker vid den här tiden på året.... När julen borde vara lugn, avslappnande och en tid för att umgås med nära och kära! Det är ju INGEN som hinner vara nära någon överhuvudtaget! Alla springer omkring och trängs med främlingar på stan! Eller i matbutikerna! Eller vid granförsäljningsställena!!! *suckar*

Ur led är tiden... och dessutom är klockan alldeles för mycket. Tredje advent är redan passerad. Jag är trött i tomteluvan... Slumrar och drömmer om julefrid...

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion - del 2...

(Repris från andra advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När andra ljuset brinner
Är snart lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
Och bud om julen bär

När andra ljuset brinner... Nu har man varit uppe och tänt det andra ljuset. I min ljusstake är det väldigt sällan som ljusen ser ut som de gör här på bilden. Jag kan aldrig bränna dem så där prydligt och snyggt. Jag bränner ofta ner hela första till botten så att det ser helfult ut i staken. Sen får man börja byta ut ljusen, ta fram ett nytt, flytta över ljus nummer två (som man nu har eldat bara lite grand på) så att det blir ljus nummer ett istället. Under tiden man håller på att fixa där i staken far mossan åt alla håll, tomtarna ramlar och svamparna vissnar. Är det detta vi kallar för julpyssel?? :-)

Är snart lucia här... Snart och snart... Det var väl att ta i! Det är ju bara den nionde idag! (Andra advent var den nionde december år 2007! Förf anm) På min tid kom lucia den trettonde. Är det inte så längre? Har jag missat något? Å andra sidan, när jag tänker efter, är ju hela tiden ur led. Idag julpyntas ju i affärerna redan i början på oktober. Folk sätter upp julgranar första advent. Man har julfester från mitten av november och fram till nyår, och luciatåg kan man se vilken dag som helst från den första december fram till den tjugofjärde. Jag såg ju faktiskt lucia igår. Julkonserten jag var på inleddes med ett tåg. Vackra flickor i vita dräkter, lucia med pampiga ljus på huvudet, tärnorna med lingonkransar i håret och levande ljus i handen, skönsjungandes julens visor så att man får en klump i halsen. Så nu, när jag tänker efter, är ju inte lucia snart här - hon har ju redan VARIT här - och GÅTT igen!!! Så snopet! Där hängde man inte riktigt med!

Hon bjuder oss på kaffe... Det gör hon väl inte! Är det någon som ser lucia med kaffebricka längre? Hon står där bara och ser söt ut och gör ingenting. I händerna bär hon ingenting. Hon håller bara handflatorna tätt ihop och ser helkoncentrerad ut på den uppgiften. Inte ens sjunger gör hon! Iallafall inte en del lucior. Den uppgiften överlåtes till tärnorna. Man sitter där och tittar på allt det vackra och är kaffesugen utav bara he....te... Men - sitt kaffe får man gå och koka själv om det ska bli något. Räkna inte med att bli bjuden av lucia! Det funkar inte så längre. Möjligtvis kanske hon också är ensamstående morsa nuförtiden och har taskig ekonomi. Klart hon inte kan springa runt bland folk och bjuda flott då. Jag förstår henne faktiskt!

Och bud om julen bär... Det här är väl hittils den enda meningen som fortfarande stämmer ganska bra. Alla de här vackra lucia- och julsångerna som spelas och sjungs, år efter år, som rör vid ens innersta så att man blir alldeles gråtmild. Så mycket minnen... Så stämningsfullt och vackert... Men även här blir jag lite misstänksam. Den lucian jag såg igår bar då inga varken kaffebrickor - eller bud! Hon stod helt tyst! Även här var det tärnorna som fick bära fram budet om julen. Ska man säga att lucia är lat, är hon en slavdrivare av högsta grad eller är hon helt enkelt bara ovanligt duktig på att delegera??

Det här tål att tänkas på. Under tiden jag funderar går jag ut och tar en lång promenad i det gnistrande vackra vinterlandskapet... Eller?? Nej! Inte ens det är som det var förr! Något gnistrande vackert vinterlandskap existerar knappast i vårt land längre. I allafall inte där jag bor. Jag kastar ett öga ut genom fönstret och konstaterar krasst att det är lika novembergrått och regntugnt som vanligt... Jag kanske blir inne istället. Jag börjar bli lite kaffesugen - men Lucia går jag inte och väntar på, inte! Jag har blivit väldigt klarsynt. Jag går och sätter på mitt kaffe själv...

Spar- och julklappstips!!

Vid den här tiden på året kastar gärna kvällstidningarna ut rubriker på hur man kan spara pengar så här vid juletid. Smarta idéer om hur man ska få lite mer pengar över, hur man ska få ekonomin att gå ihop! Jag själv blir mest lite irriterad (lätt underdrift) när man i dessa sammanhang kan läsa: "Boka Thailandsresan några månader tidigare - du kan spara åtskilliga tusenlappar!!!"
Alltså - ursäkta mig! Men om jag nu behöver tips för man ska klara den här hemska utgiftsfyllda månaden december, då är det INTE sånna tips jag behöver!!!

Samma sak är det med julklappstipsen som strömmar in i min brevlåda! Den ena mer lockande broschyren efter den andra, om vad handlarna kan erbjuda mig för toppenpriser på julklappar till mina nära och kära! Vad sägs till exempel om följande:

Från Guldfynd - Julens BÄSTA erbjudande:
Köp ett haldsband för 5.499:- (ord pris 5.599:-) så får du ett par diamantöronhängen på köpet (värde 2.199:-)!!!

Från Siba:
Julklappstips!!! Kaffemaskin (känd från tv) - 1.790:-!!!

Från Carlssons:
Värmepläd "Warm & Cosy - 1.195!!!
eller
Postlåda "Stil Family" - 1.699:-!!!

Say no more......

Alltså... JAG tycker att det här är DYRA grejer! Jag tycker inte alls att det känns särskilt som "bra priser" Jag blir inte alls glad över de här "fynd-priserna"!!! Jag tycker inte alls att det är sånna grejer jag vill handla som julklappar!
Eller - är jag bara snål nu???????

Lussekatt

En annorlunda variant på lussekatt. MIN lussekatt!!!

Favorit i repris: En liten adventsdikt med dissektion...

(Repris från första advent 2007, ur min första Tizzelblogg)

När första ljuset brinner Står julens dörr på glänt
Och alla är så glada Att fira få advent

Å... det var väl en fin adventsdikt. Den känner man igen så väl från när man själv var liten, men framför allt från när barnen var små. Oftast var det på luciafirandet på dagis/skolan eller i kyrkan. De stod där i sina linnen med ljus eller strut på huvudet och var sötare en sötast. Mamma satt och torkade ögonen med en näsduk och var rörd...

Stämningen var underbar och synen vackrare än vackrast. Den dämpade belysningen, ljudet av den ratchande tändstickan och så till sist lågan som flammar upp... stickan som förs till ljusets veke och tänder upp det första ljuset. Lågan som fladdrar och ger ett behagligt sken i mörkret...
Men nu tycker jag det är dags att dissikera den här dikten lite grand! Så här är det ju inte egentligen! Här kommer den bista sanningen - skillnaden mellan dikt och verklighet!

Om vi börjar med: "När första ljuset brinner"
Idag är det första advent. Jag borde ha varit uppe tidig och tänt det där ljuset. Men det har jag inte gjort! Varför? Jag låg helt enkelt kvar i sängen och drog mig istället! Jag har det jätteskönt här. Varför skulle jag gå upp? Härifrån sovrummet kan jag genom dörren se köket. Jag ser den fina adventsljusstaken stå på bordet pyntad och klar. Med mossa, flugsvampar (vem kom på att man skulle sätta svampar i adventsljusstaken??) och tomtar och allt vad det är! Den ser så fin ut så. Men något första ljus brinner inte alls ännu. En liten stund till tar det allt innan jag har lust att kliva upp. Hoppas bara man hittar tändstickorna då! De har en makalös förmåga att försvinna just när man bäst behöver dem!

Sen kommer: "Står julens dörr på glänt"
Jag kollar runt... ser jag några juldörrar??? Nä! Inte en enda! Jag har helt vanliga vita dörrar där jag bor. Inte en enda juldörr! Det är för förargligt! Jag har en ytterdörr också. Den är föralldel lite åt det röda hållet. Lite vinröd. Och jag har hängt upp en krans på utsidan. Räknas det som juldörr då? Men på glänt står den då rakt inte! Hur skulle det se ut! Den är stängd. Mina innerdörrar kan jag räkna till fem (inklusive dörrarna till klädkamrarna), och den enda av dem som står på glänt är dörren till toaletten. För att katterna ska komma in till sin låda. Det hade för alldel inte låtit så stämningsfullt att skriva i dikten.. "står toalettdörren till kattlådan på glänt"...

Fortsättningsvis: "Och alla är så glada"
Face the fact... Alla ÄR inte glada! Nu ska jag inte vara gnällig för egen del - jag är inte jättedeppig eller jättelessen idag. Jag är ok. Men det finns många ANDRA som är jätteledsna! Alla är inte alls glada! Varför skriver man då alla i dikten? Det borde i rimlighetens namn stå "vissa" istället för "alla"!!!

Till sist: "Att fira få advent"
Firar vi egentligen advent? Förr kanske det var ett slags firande, möjligen. Men här firas det då inte! Jag vet att många med mig härjar runt som galningar för att få fint i sina bon, för att få den där varma stämningen och få kunna känna lite mys-känsla. Men att vi "firar" advent - det är väl lite att ta i? Vissa kanske skulle kunna göra det till en anledning till att ta sig en bira eller en sup. Men jag tycker att på en söndag - där går gränsen!

Att ansluta sig till en viss skara...

Nu har jag anslutit mig till skaran! Till den skara som stressar andra - genom att berätta att JAG minsann har städat lite, skurat lite golv, hämtat upp pyntet från källarförrådet, bytt gardinerna i köket, fixat med lite ljus - ja, helt enkelt förberett mig för första advent, fastän advent inte har kommit ännu! Från att ha varit paralyserad och inte orkat göra ett dugg, var jag nu alltså supereffektiv och fick massor av gjort i går kväll!!! Så nu är det så fint här så! Köket är helt klart. I de andra rummen är det bara en sak kvar att göra - tända ljusstakarna på söndag kväll när jag kommer hem från min lilla helgutflykt! Stakarna står så fint placerade på golven bredvid respektive fönster där de kommer att placeras!

Adventsfint i mitt kök

Som grädde på moset har jag fått en finfin finne mitt på näsan! En sån där som gör att näsan blir stor och röd - precis som Rudolfs! Rudolf med röda mulen! Tizzel med röda näsan liksom! Så himla passande så här till jul! :-D

Det är någonting med den här tiden....

Samma visa varje år vid den här tiden...
Först kommer mörkret, och det gråsvarta, och regnet
- och det stora trötta.
Sen kommer oron för julen!

Oron och rädslan för att inte räcka till, för att inte vara tillräckligt duktig, för att inte vara tillräckligt stark, för att inte kunna erbjuda tillräckligt mycket, för att inte ha tillräckligt fint, för att inte hinna i tid med allt, för att inte veta hur man ska förhålla sig till vissa personer, för att inte veta hur man ska bära sig åt för att göra det bästa av en svår situation. Och ju mer jag stressar upp mig desto mindre får jag gjort!

Mitt i alltihop kommer den tiden på jobbet då jag har som mest att göra! Jag tycker det är roligt - och jag har lagom arbetstempo under resten av året, så jag har egentligen inte något emot att lägga i en extra växel ett litet tag - MEN - det är jobbigt att det krockar med allt det andra! Med den stora ORON och OTILLRÄCKLIGHETEN!

Jag känner att jag reagerar precis som jag alltid har gjort. Jag blir lättirriterad och snäsig, jag blir lessen, jag blir "grubblig", jag blir sentimental, jag blir tystlåten - och drar mig undan och tycker synd om mig själv. Inte lätt att förklara sånt här för någon! Kan ju knappt förklara det för mig själv!
Fast - jag undrar om jag ändå inte gjorde det här nyss...

Det var näääästan....

... att det blev några ord skrivna här ikväll! Det var massor med bokstäver som formulerade ord i mitt huvud, ord som blev tankar, som väckte känslor. Dessa ord ville så hemskt gärna blivit nedtecknade här - men livet ville annorlunda! Och plötsligt blev det natt! För sent för mig att börja plita ner vad jag hade på hjärtat.

Jag får helt enkelt spara på skriveriet lite.
Det får göras en annan dag!

Fyllehund!

Idag - fredagen den trettonde - fyllde min systerson tretton år! Jag och mina ungdomar var och firade den nyblivna tonåringen, och det var en fin liten tillställning med mat, dryck, kaffe och tårta. Precis som det ska vara!
Men titta - vilken "fyllehund" vi hade vid bordet!! :-)

Nu håller jag på att packa. I morgon middag sätter jag mig på tåget och åker till Kungliga Hufvudstaden några dagar. Jag ska besöka min bror och några vänner, och sedan avsluta besöket med att tillbringa två dagar på kurs.
Att hinna blogga ter sig mer och mer som en ren omöjlighet!

Alldeles väldigt snart....

Alldeles väldigt snart (???) är det dags att fira en student här!! Det är så nära nu, så det är inte klokt! Det är BARA (???)... typ... drygt sju månader kvar!!!! :-)

Dottern går sista året på Frisörprogrammet. Igår hade det kommit "möss-försäljare" till skolan och prackat på de stackars avgångseleverna det senaste i studentmösseväg. Inga halvmessyrer här inte! Det skulle vara det ena tillvalet efter det andra. Slutnotan hamnade på över sjuhundra kronor!
Som hittat! NOT!!!!!
(Kom det möss-försäljare till skolan när jag skulle "gå ut" undrar jag? Jag kan inte minnas det alls! Jag har för mig att man hade en eller två affärer i stan dit man gick och valde ut och beställde sin mössa. Och så mycket val vet jag inte om vi hade. Det var två modeller och det var två färger på banden. Mer var det väl inte??)

När mössan väl var beställd, kom det lilla livet (dottern alltså) på att det nog är hög tid att börja fundera på balklänning också! Är man inte ute i god tid så blir man utan - eller får ta gamla utgående modeller. Hon satt i soffan i går kväll och berättade i detalj hur hon önskade att hennes klänning skulle se ut. Jag själv kontrade med att förnuftigt säga att det inte är så lyckat att tänka ut precis exakt vad man vill ha, för då hittar man det ALDRIG! Den erfarenheten har jag - och den visheten ville jag ju förstås förmedla till min dotter.

Blev jag förvånad, eller blev jag förvånad, när hon överförtjust ringde mig på jobbet i eftermiddags och kvittrande berättade att hon hade gått en sväng och kollat klänningar - och HITTAT sin drömklänning! Kunde jag komma bort till affären och se när hon provade den??? Jag hoppade upp på min järnhingst, och trampade bort till henne. Att gå in i den där klänningsaffären var nästan som att gå in på kungliga slottet. Dottern hoppade i klänningen, och hon var VACKER som en prinsessa!!! Klänningen (som finns att beskåda här)var som gjord för henne (förutom några små justeringar som ska fixas - tas in lite här, tas ut lite där...) Tjugo minuter senare var klänningen undanhängd i hennes namn och handpenning var lagd. Till skillnad från sin mor är hon varken velig eller har beslutsångest!!! Prislappen???? Jotack - det fanns en sådan också!! Den vill jag helst inte tänka på!!!

Eftersom nu det här studentjippot tydligen är här så himla snart, så är det kanske bäst att man beställer maten också nu i veckan! Kanske ska titta ut om-halsen-blomman och det glå-gula bandet också... Ur led är tiden!

Jag blottar mitt innersta....

HUR??? Hur är det möjligt... att det i en hall i en lägenhet... där det bor två personer... kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att i en stor fin klädkammare, där ja tar mig i kragen och försöker storröja minst fyra gånger om året - och däremellan försöker hålla i ordning, kan se ut så här???

HUR??? Hur är det möjligt... att tre dygn efter dotterns hemkost från semestern, så ligger fortfarande packningen så här???

Beats me.....
(Det kan förstås hända att det symboliserar kaoset inuti.....)

Villiga män...

Varför skulle JAG??? Ge mig en enda anledning till varför JAG skulle smutsa ner mina välmanikyrerade naglar och lära mig byta mina egna däck på min egen bil - när det finns sånna här villiga män??????? ;-)